Som vi tidigare skrivit om här på Slöjdlärarportalen tog Hanna Hofverberg sin doktorsexamen i mars i didaktik vid Uppsala universitet med doktorsavhandlingen Crafting Sustainable Development. Studies of Teaching and Learnaing Craft in Environmental and Sustainability Education. Nu ställs också några intervjufrågor till Hanna om hennes erfarenheter av avhandlingsarbetet och disputationstillfället och hur hon ser på framtiden utifrån avhandlingsresultaten.
Du har nyss tagit din doktorsexamen, beskriv hur det känns:
– Det känns superbra! Jag är glad, stolt och tacksam. Det har varit en väldigt lärorikt och utvecklande tid.
Berätta om din bakgrund… och om arbetet under forskarutbildningen:
– Jag är utbildad textillärare mot grundskolans senare år och gymnasitet, vid Uppsala Universitet. Där har jag också tagit en master i didaktik, innan jag började doktorera 2013.
– Arbetet under forskarutbildningen har inneburit att jag har läst olika kurser motsvarande ett och ett halvt år som har handlat om didaktik, teori och metod, men jag har också läst kurser om slöjdande och hållbarhetsfrågor. Resterande tid, två och ett halvt år, har jag ägnat mig åt avhandlingsarbete. Det har inneburit att jag läst in mig på den forskning som är relevant för min avhandling, samlat in empiri genom att jag filmat i skolslöjden, anayserat data, skrivit om detta och presenterat på olika forskningskonferenser både i Sverige och Europa. Avhandlingsarbetet har resulterat i en avhandling bestående av fyra artiklar som är publicerade i internationella tidskrifter och en tillhörande text, det man brukar kalla kappa, som sammanfattar artiklarna och avhandlingsprojektet.
I avhandlingen skriver du:
Som ett svar på “mänsklighetens expansion” och den överkonsumtion av naturresurser som kan relateras till det antropocena, framförs ofta hantverk och återbruksprojekt som ett undervisningsinnehåll i miljö- och hållbarhetsutbildning. Exempelvis är det just att arbeta med (återbruks) material som kursplanen i skolslöjd beskriver som viktigt när elever lär sig främja en hållbar utveckling (Skolverket 2011, 213). Dock är det inte självklart vad innehållet i undervisningen och lärandet är när slöjdande görs till en fråga om miljö- och hållbarhetsundervisning eller hur en sådan undervisning skall gestaltas (s. 76).
Kan du utveckla det citerade. Är arbete med återbruksprojekt ett bra sätt att främja hållbar utveckling genom slöjdundervisningen, vilka alternativ finns för ett ökat lärande och medvetenhet?
– För att kunna svara på frågan behöver vi först förstå vad vi menar med hållbar utveckling. Hållbar utveckling är en vision om en bättre värld där man brukar prata om social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. En klassisk definition av hållbar utveckling är en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Men vad det konkret innebär kan tolkas på olika sätt för olika männsikor beroende på ideologier, intressen och prioriteringar. En av mina första poänger som jag gör i avhandlingen är att slöjdande för hållbar utveckling kan ha olika syften och riktas mot olika hållbarhetsmål, vilket därmed skapar olika undervisningsinnehåll. Det är viktigt att uppmärksamma när vi pratar om till exempel återbruk i skolslöjden. Man kan fråga sig vad det är för samhällsutveckling vi har i åtanke när vi slöjdar för en hållbar utveckling? För vem blir det hållbart? Och på vilket sätt?
– I min andra artikel så går jag vidare och undersöker vad som händer i själva lärandeprocessen när elever återbrukar i skolslöjden. Det visar sig att eleverna hanterar uppgiften på olika sätt. Det första man kan se är att det inte är helt lätt att bestämma vad man kan göra. Hur det ska göras kan sedan också vara en utmaning. Det blir också framträdande att eleverna har olika utgångspunkter och syften som de arbetar emot. Ett exempel; för en elev i min empiri blir det viktigt att göra en speciell produkt. För honom blir det stora tyget utgångungspunkten för vad han ska återbruka, det är som att storleken på tyget drabbar honom. Men det blir en för stor och svår uppgift inom ramen för projektet. En annan elev vill mest klara uppgiften och gör en grytlapp i ett mjukt tyg, som råkar vara fleece. Då kan man ställa sig frågan om produken behöver kunna användas efteråt? Eller kan det vara en prydnasgryttlapp?
– Jag tror att återbruksprojekt ofta används och förstås som ett kreativietsprojekt där syftet är att eleverna själva ska komma på vad de ska göra och utveckla sin kreativitet. Det blir i klassrummet en, vad jag kallar ’learning-by-doing pedagogy’. Men, många av de normer som vi förknippar med hållbarhetsfrågor, så som att spara, lappa & laga och göra produkter som håller, är mer förknippade med vad jag kallar en ”expert-oriented pedagogy”. Det vill säga att det finns ett väl beprövat sätt att göra det på som är baserat på erfarenhet. Dessa två behöver inte stå i kontrast till varann, men de kan göra det och då blir det viktigt som lärare att vara medveten om den spänningen. En annan spänning som jag ser i mitt material är mellan det estetiska och det funktionella.
– Så för att svara på frågan: ja, jag tror att återbruksprojekt är ett bra sätt att främja hållbar utveckling men vi behöver uppmärksamma för vem det är hållbart, vad som eleverna förväntas lära sig, vilka normer och värderingar som blir framtädande i det undervisningsinnehåll som erbjuds eleverna och anpassa uppgiften (och bedömningen) i relation till det.
Din doktorsavhandling visar på många spännande och viktiga resultat för slöjdämnet och slöjdundervisningen, kanske också för pågående kursplanerevidering. Bland annat för du ett spännande resonemang om produkt och process i slöjdundervisningen:
… när slöjdande undersöks empiriskt så fördjupas förståelsen av hur undervisnings- och lärandeinnehållet görs och blir till när slöjdande görs till en fråga om miljö- och hållbarhetsundervisning. Här gör jag skillnad på ett produktinnehåll (exempelvis en väska) och ett processinnehåll (vad studenten lär sig från processen när väskan görs). Ett produktinnehåll behöver dock inte bara vara en fysisk produkt, det kan också vara att lära sig en färdighet, fakta eller en teknik. Till exempel om produktinnehållet är att lära sig att vara kreativ, blir processinnehållet det studenten lär sig i processen när hen övar och lär sig att vara kreativ. Genom att synliggöra processinnehållet handlar slöjdande, när det görs till en fråga om miljö- och hållbarhetsundervisning, inte bara om att använda miljövänliga material och göra miljövänliga eller hållbara produkter, utan processinnehållet synliggör också vad eleverna lär sig i mötet med materialet i slöjdandet. Vidare, genom att skilja på ‘produktinnehåll’ och ‘processinnehåll’ är det också möjligt att belysa att en elev kan lära sig nya saker från processen som är relevanta för miljö- och hållbarhetsundervisning, även om produktinnehållet inte anses vara hållbart. Till exempel anses slöjdande med plastmaterial ofta vara ohållbart på grund av konsekvenserna som plast har på planeten. Men även om materialet inte är hållbart kan studenten lära sig att vara kreativ eller att ägna särskild uppmärksamhet åt materialet, vilket ofta lyfts fram som två viktiga förmågor inom miljö- och hållbarhetsforskning (s. 81).
Kan du utveckla det citerade ovan i relation till elevers kontakt med olika material t.ex. regnskogsvirke, fleecetyg och andra mindre miljövänliga material i slöjdundervisningen?
– Det är klart att man kan göra en hållbarhetsanalys av material utifrån olika hållbarhetsaspekter så som exempelvis transporter, miljöförstöring och kemikalier. Till exempel är svensk björk utifrån transporter bättre att använda än regnskogsvirke. Skövling av regnskog är heller inte hållbart. Vi vet också att plast hamnar i haven och det är uppbart inte hållbart. Men, i min avhandling ville jag visa att det inte bara handlar om huruvida materialet är miljövänligt eller inte, även om det är en viktigt fråga. Utan jag diskuterar hållbarhetsfrågor som en relationell fråga. Ett sätt som jag gör det på är att prata om produkt – och processinnehåll, vilket jag beskriver i citatet. Det är ett sätt att visa på komplexiteten i ett slöjdande och mängden av saker som en elev lär sig och behöver förhålla sig till. Det är också ett sätt att öppna upp för de värden och normer som kommer till uttyck i undervisningen, vilket elever kan omfamna eller avvisa.
– Jag tänker att en skillnad mellan vanligt slöjdande och när slöjdande görs till en fråga om hållbar utveckling är att i ett slöjdande för hållbar utveckling så sätts vi in i ett större sammanhang. Hur jag som elev uppfattar materialet och mig själv i relation till materialet blir viktigt att uppmärksamma. Aktiviteten blir också väldigt konkret. Hållbar utveckling blir inte bara en fråga om smältande isar och isbjörnar väldigt långt bort, utan hur jag som elev klipper eller inte klipper i ett par jeans spelar roll. Förståelsen för material, men också min relation till matertialet, mig själv och min omvärld blir synlig.
Hur ser du på framtiden… för dig…, för slöjden, för slöjdforskningen?
– Just nu har jag en postdoc-tjänst vid institutionen för estetiska ämnen vid lärarutbildningen vid Umeå universtiet, vilket gör att jag just nu kan fortsätta att forska och skriva om slöjddidaktik och hållbar utvecklingsfrågor. Det är väldigt relevant och roligt. Det finns mycket kvar att skriva om och undersöka.
Gällande framtiden för skolslöjden tror jag att ämnet har en viktig roll och mycket att bidra med för hållbarhetsundervisning. Idag vet jag inte så mycket om vad slöjdlärare gör och hur de hanterar de dilemman som kan uppstå i undervisning och lärande. Jag tror också att skolslöjden kan fylla ett behov hos elever att konkret få omsätta sina idéer om en mer hållbar värld – och här behöver vi möta det och ta dessa frågor på allvar.
Hanna Hofverberg
Aktuell med: Doktorsavhandlingen Crafting Sustainable Development. Studies of Teaching and Learnaing Craft in Environmental and Sustainability Education.
Bästa slöjdminne: När jag gick i 5:an fick jag och mina kompisar möjlighet att sy var sin pyjamas och det var väldigt roligt. Vi valde samma tyg och samma modell. Minnet jag har var att jag kunde anpassa längden på pyjamasbenen, vilket jag minns som väldigt positivt då jag redan då var lång. Jag och mina kompisar hade sedan dessa pyamasar på oss när vi sov över hos varadra.
Länk till avhandlingen: http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1277258&dswid=8503
Intervjuad av Peter Hasselskog
[…] 28/12 Intervju med Hanna Hofverberg om den nya doktorsavhandlingen med fokus på miljö och hållbarhet i … […]