Slöjd och nyanlända elever

Intervju med Emma Gyllerfelt som skrivit magisteruppsatsen ”Nyanlända elevers interaktion i en textilslöjdsal”.

Uppsatsen är skriven vid Umeå universitet men Emma arbetar till vardags som universitetsadjunkt vid slöjdlärarutbildningen på HDK vid Göteborgs universitet. Emma har också på uppdrag av Skolverket arbetat med ett material för kartläggning av nyanlända elevers kunskaper i slöjdämnet, ett material som kommer att publiceras av Skolverket inom kort.

Varifrån kommer ditt intresse för just slöjdundervisning med nyanlända elever?

Intresset för nyanlända elever började med uppdraget om kartläggningsmaterialet för Skolverket, framför allt i processen att ta fram materialet och i mötet med den referensgrupp som har ingått. Det har varit en lång process, men det har också varit otroligt givande möten och samtal med slöjdlärare och nyanlända elever under arbetets gång. Intresset grundar sig också i den hittills bristfälliga forskningen kring nyanlända elever och slöjdämnet. Ett perspektiv som går förlorat.

Du har studerat genom vilka multimodaliteter interaktion sker mellan slöjdlärare och nyanlända. Vad betyder ”multimodal” och vad såg du i studien?

Multimodalitet handlar om att mening kan uttryckas på en mängd olika sätt och inte enbart genom verbalt språk och skrift. I en slöjdkontext handlar det om att elever och slöjdlärare skapar mening genom till exempel bilder, gester, tal och text. Ofta kommunicerar och interagerar slöjdlärare med elever genom ett flertal multimodala resurser under en slöjdlektion. Fundera till exempel på hur du visar att en elev ska trä symaskinen. Svårt att enbart göra skriftligt eller enbart genom verbalt språk? Det kroppsliga och materiella förstärker det verbala. Jag vill påstå att det verbala språket inte är det dominerande under en slöjdlektion. Istället används en mängd andra multimodala resurser i syfte att skapa mening för eleverna och ge dem en förståelse.

I min magisteruppsats, som bör påpekas är liten, och därmed är det svårt att dra generella slutsatser, men jag kunde ändå se vikten av gester, bilder och föremål i interaktionen med nyanlända elever. Med alla elever egentligen, inte endast nyanlända elever. Det multimodala kan därmed förstärka elevers lärande, begrepp kan kopplas till det som visas och begreppen tydliggörs genom bilder, gester och material. Elever ges möjlighet att uppleva, känna på material, arbeta med verktyg och redskap. I undervisningen fanns en uppenbar användning av multimodala resurser, men det blev också tydligt att de klassiska sömnadsbeskrivningar som användes inte hjälpte nyanlända elever. Enbart text och bild blir i det fallet begränsande för elevernas förståelse och de behöver hjälp med det ämnesspecifika språket i arbetsbeskrivningarna.

I slöjdundervisning med nyanlända elever, hur ser du på att lära sig ämnesspecifika kunskaper respektive att utvecklas socialt? Vad är viktigast, vad kommer först, och hur förhåller sig dessa aspekter till varandra?

Oj, svår fråga! Vad kommer först? Spontant tänker jag att det sociala är viktigt och att lärande i sin tur bygger på trygghet och goda sociala relationer. Samtidigt som de ämnesspecifika kunskaperna också kan öppna upp för sociala relationer. I analys av materialet blev det tydligt att slöjdföremålet spelade stor roll i nyanlända elevers sociala aktiviteter. Det var genom föremålet som eleverna tog kontakt med varandra över språkliga gränser. De hade inte ett gemensamt verbalt språk utan skapade kontakter genom sina eller varandras föremål. Eleverna interagerade i stort sett inte genom ett verbalt språk. Interaktion mellan eleverna skapades även genom de ytor som blir i en slöjdsal, ytor som får fyllas, ytor där du får förflytta dig.

Det pekas ofta på nyanlända elevers svensk-språkliga brister. Men vilka tillgångar, erfarenheter och resurser har dessa elever med sig som skulle kunna uppmärksammas och utnyttjas bättre?

Här kan kartläggningsmaterialet spela roll. Att kartlägga elevens kunskaper tidigt i syfte att kunna planera en fortsatt relevant undervisning för eleven. Kartläggningen kan visa på elevens tidigare erfarenheter som lektionerna sedan kan bygga vidare på. Under processen att ta fram kartläggningsmaterialet var det flera slöjdlärare som fick pröva materialet med elever. En lärare sa efter genomförd kartläggning att uppgifterna och samtalet som blev med eleven hade gett en helt ny bild av elevens kunskaper. Även om eleven varit med i undervisningen tidigare var det först nu som andra kunskaper kom fram som vidgade lärarens syn på elevens kunskaper. Det tänker jag är en viktig erfarenhet. Slöjdlektioner är ofta begränsade till en gång i veckan och det är mycket som ska hinnas med under en slöjdlektion. Att kartlägga elevens kunskaper kan ge en god förförståelse och hjälpa eleven i fortsatt undervisning.

Du hänvisar till studier som visar att vissa slöjdlärare oftast använder envägskommunikation genom att ge sina elever korta instruktioner, medan andra slöjdlärare i större utsträckning har mer interaktion både verbalt och visuellt med sina elever. Hur ser du på detta i relation till just nyanlända elever?

Det här blev tydligt för mig först genom läsning av Eva Lindqvist licentiatuppsats och sedan också under observationerna. Elever med svenska som modersmål hade mer dialogiska samtal med sin lärare. Till skillnad från nyanlända elever som fick enledsinstruktioner, d.v.s. kortare instruktioner. En tolkning är att det inledningsvis kanske blir enledsinstruktioner i syfte att nyanlända elever ska få en grund, de får baskunskaper? Men å andra sidan, är det så att nyanlända elever kommer snabbare in i ett språk genom att få mer dialogiska samtal? Vad skulle hända med nyanlända elevers lärande om slöjdlärare inte gav korta instruktioner utan sökte aktivt dialog och använde mer multimodala resurser i dialogen?

Du konstaterar själv att nyanlända elever sällan får en fråga eller en motfråga av läraren. Vilka risker ser du med att man som lärare ersätter verbalt språk, t ex i form av en mot- eller följdfråga, med att visa med gester eller genom att ge en envägsinstruktion?

Jag tror att man mer ska se det som multimodala möjligheter, det finns ett maktperspektiv i det verbala språket, vilket absolut är förståeligt. Att kunna ett verbalt språk är viktigt, men vad går förlorat om vi inte ser till olika språkliga uttryck? Det finns ett tänkande i görandet, i syftestexten för kursplanen i slöjd står det ”Att tillverka föremål och bearbeta material med hjälp av redskap är ett sätt för människan att tänka och uttrycka sig”. Att tillverka föremål är ett sätt att uttrycka sig utifrån en mängd olika sätt att uttrycka sig. I slöjdämnet har vi möjligheten att sätta ämnesspecifika begrepp i en kontext, att träna eleverna på begrepp men också att sätta begreppen i ett sammanhang så att det inte endast blir ”sax”, ”tyg”. Tidigare forskning har visat att elever ställer mer genuina frågor till varandra i problemlösningssituationer, till skillnad från lärare som ställer andra typer av frågor, mer av arten kontrollfrågor.

Du poängterar slöjdföremålets betydelse för interaktion. I kombination med att eleverna får och behöver röra sig i slöjdsalen under arbetet och då möter och ser varandra, framhåller du slöjdföremålet som både kontakt- och meningsskapande. Berätta vad du såg om detta!

I analys utifrån observationerna blev det tydligt att slöjdföremålet öppnade upp för elevernas interaktion med varandra. Särskilt var det en elev som fångade mitt intresse. Eleven sökte kontinuerligt upp en annan elev och tog alltid kontakt genom slöjdföremålet eller symaskinen, textilfärgen, eller det fysiska föremålet som fanns nära till hands. En möjlig tolkning är att det är en strategi från eleven att sakta bygga upp en relation trots att de inte har samma modersmål. Slöjdföremålen öppnade på så sätt upp för interaktion elever emellan oavsett modersmål. Deras sydda plagg blev provade av varandra, nyfiket granskande av varandra och oftast med ett leende. Föremålet gör det enkelt att ta kontakt och fokus tas bort från det verbala. De berättar vad de tycker genom gester och ansiktsuttryck. Att använda den här möjligheten som föremålen öppnar upp för i undervisningen, i syfte att nyanlända eleverna ska komma in i ett språk ser jag som en stor fördel.

Vilket är ditt främsta råd till slöjdlärare i deras möte med nyanlända elever i slöjdundervisningen?

Den frågan skulle jag hellre vända till verksamma slöjdlärare – vilket är deras viktigaste råd utifrån arbetet med nyanlända elever? Men, utifrån magisteruppsatsen skulle jag råda till att observera någon annans lektion, och tillsammans reflektera över det som sker. Ett annat råd utifrån uppsatsen är att fundera på hur eleverna interagerar med varandra, hur deras interaktionsmönster ser ut. Jag tänker också på det som framkom i Lindqvist licentiatuppsats om enledsinstruktioner kontra mer dialogiska samtal. Hur ser variationen ut mellan grupparbeten och enskilda arbeten i min undervisning? Vilka vinster finns det med att ibland ha grupparbeten i syfte att eleverna interagerar med varandra?

På vilket sätt kan det kartläggningsmaterial av nyanlända elevers kunskaper i slöjd som snart publiceras av Skolverket användas av slöjdlärare?

Jag ser det som ett bra tillfälle att se vad eleverna kan, vilka kunskaper eleven har med sig för att på så sätt arbeta med det eleverna behöver träna mer på. Det blir en första bild av eleven som du kan bygga din fortsatta undervisning på.

Har du några lästips för den som vill veta mer om slöjdundervisning av nyanlända elever?

Eva Lindqvist licentiatuppsats handlar om litteracitetsaktiviteter i slöjd och samhällskunskap. Jag vill tipsa om den delen som handlar om slöjd, förstås, och den avslutande resultatdiskussonen. Licentiatiatuppsatsen hittar du här.

Skolverkets Allmänna råd för utbildning av nyanlända elever hittar du här.

Text: Peter Hasselskog

 

Emma Gyllerfelt

Titel: Universitetsadjunkt

Bor: I Majorna i Göteborg

Aktuell med: Magisteruppsatsen Nyanlända elevers interaktion i en textilslöjdsal. Här är en pdf med uppsatsen då den ännu inte har hunnit publiceras digitalt. nyanlanda-elevers-interaktion-i-en-textilslojdsal-2016

Bästa slöjdminne: Svårt att hitta ett, men kanske den gången jag hade ett stickprojekt med en klass och började med att säga typ ”Nu ska vi sticka…”, varpå en av mina lurigaste elever räcker upp handen och säger: ”Men om vi ska sticka får vi ju ogiltig frånvaro”, snabb i skallen, den där eleven.

 

Kommentera gärna i fältet här nedan: Har du erfarenhet av att undervisa nyanlända elever i slöjd? Vilka råd vill du, gärna med koppling till det Emma berättar om i intervjun, ge till slöjdlärare och elever?