Slöjd – Intryck, uttryck och avtryck Intervju med Kajsa Borg, tidigare slöjdlärarutbildare och slöjdforskare

De flesta svenska slöjdlärare känner eller känner till Kajsa Borg. Kajsa har varit textillärare, slöjdlärarutbildare och forskare i Linköping och i Umeå. I Umeå var hon docent från 2008 och fram till sin pensionering för några år sedan. Som slöjdforskare har Kajsa bland annat lagt fram en licentiatuppsats Slöjdämnet i förändring, 1962–1994 (1985), och en doktors­avhandling, Slöjdämnet: intryck – uttryck – avtryck (2001), samt handlett ett antal slöjd­doktorander, genomfört studier och publicerat ett stort antal vetenskapliga slöjdartiklar. Kajsa ledde också den expertgrupp som på uppdrag av Skolverket arbetade med slöjdämnets kursplan till Lgr11. Sammanlagt har Kajsa omkring 50 års erfarenhet av slöjdämnet i flera olika perspektiv.

I höstas publicerades i Umeå universitets rapportserie Tilde (nr 16/2016) ett temanummer om slöjd med tre texter av Kajsa Borg:

• Slöjdforskning i Norden
• Vem har makten och ansvaret för utveckling eller avveckling av ett skolämne?
• ”Tycke och smak kan man väl inte bedöma” Om bedömning i slöjdämnet

Vilken är bakgrunden till ett temanummer med slöjdtexter inom just dessa tre områden?

Dessa artiklar representerar de forskningsområden jag jobbat mest med, att utveckla: slöjdforskningen, läroplansforskning och bedömningsfrågor i slöjden

I texten ”Slöjdforskning i Norden” beskriver du en spretighet vid en jämförelse av forskningen i de Nordiska länderna. Varför är det så stora skillnader mellan länderna?

Även om det finns likheter mellan de ämnen som närmast motsvarar den svenska slöjden i de Nordiska länderna, så har de utvecklats olika. Skolämnen är inte isolerade utan ingår i ett nationellt politiskt styrt utbildningssystem och där skiljer sig länderna ifrån varandra.

Vilken typ av slöjdforskning anser du är mest saknad och behövd idag, varför?

Klassrumsforskning med olika inriktning, som kan vara till hjälp för slöjdlärare i deras dagliga gärning. Vi behöver veta mera om vilka kunskaper vi egentligen utvecklar i slöjden och hur de skall synliggöras för både lärare och elever. Slöjdens historia och kursplaner finns det genom tidigare forskning redan en hel del kunskap om.

Vad kan vi i Sverige lära av övriga Nordiska länder när det gäller forskning och slöjdundervisning?

Särskilt Finland är ett föregångsland när det gäller att forskningsanknyta all lärarutbildning. Där finns sedan länge två etablerade vetenskapliga områden med professorer som ämnesföreträdare. Sverige behöver ett forskningsfält till exempel Slöjdvetenskap som skulle kunna vara sammanhållande för all slöjdforskning, att jämföra med exempelvis musikvetenskap, bildvetenskap eller idrottsvetenskap. Ett sådant forskningsområde skulle även omfatta hantverkstraditioner, kunskapsöverföring och materialfrågor i vidare bemärkelse.

Vilka tankar ligger bakom artikeln om ”Makt och ansvar, utveckling och avveckling av ett ämne”? Vem vänder den sig till?

Jag har haft förmånen att jobba med slöjdämnet på olika nivåer i drygt 50 år och ser hur förutsättningarna för ämnet gradvis har förändrats och försämrats. Antalet undervisningstimmar i grundskolan har inte dramatiskt minskat på samma sätt som har skett i lärarutbildningen, där mer än 50 procent av ämnesutbildningstiden har försvunnit och förutbildningskraven tagits bort. Jag har försökt bidra med en samlad bild av hur de många olika reformerna har påverkat lärarutbildningen i slöjd, vilken har saknats. Min förhoppning är att artikeln kan vara till nytta för dem som på olika sätt kan ha inflytande över hur lärarutbildning i slöjd utformas nu och i framtiden.

Vad kan dagens slöjdlärarutbildningar själva göra utifrån gällande förutsättningar?

Mycket av den tid som behövs för att från grunden träna den hantverksmässiga delen borde studenterna sköta på egen hand, kanske med hjälp av instruktionsfilmer när det är möjligt. Den akademiska delen av utbildningen innefattar så mycket annat, och då skall dessa kunskaper kunna tillämpas.

Jag har en känsla av att vi som lärarutbildare på grund av egen brist på tid, inte alltid håller studenterna fullt sysselsatta. De ska ju arbeta minst 40 timmar i veckan. Risken är att enbart textproducerandet får en oproportionerligt stor betydelse. Även akademiska uppgifter kan innehålla en gestaltande del.

Du är kritisk till det sätt på vilket nya läro- och kursplaner tas fram. Hur skulle ett sådant arbete kunna organiseras och genomföras på ett bättre sätt?

Jag är inte kritisk till framtagande av nya läro- och kursplaner generellt. Dessa texter är politiskt framtagna dokument och måste därför skrivas på ett visst sätt. Jag har däremot haft synpunkter på den senaste processen, som jag själv varit delaktig i och därför känner väl till. I syfte att skriva fram så likvärdiga texter som möjligt i de olika ämnena, lade man från Skolverkets sida ett slags begreppsraster över alla ämnen. Detta bidrog till att man finner samma begrepp i alla kursplaner antingen det passar ämnesinnehållet eller ej. Ämnenas skilda karaktär doldes bakom kryptiska begrepp. Den uttalade ambitionen att skriva tydliga texter gick förlorad och lärarna får nu försöka förklara vad de stolpiga texterna betyder. Ett annat problem som särskilt påverkade texterna i de ämnen som bygger på handlingsburen kunskap, var att vi inte fick använda verb för att beskriva vad eleverna skall kunna prestera. Slöjdkunskaper visas till mindre del genom skrivna texter och till större del genom handlingar, som beskrivs med verb. Direktiven till oss som skrev gjorde det omöjligt att tydligt beskriva de kunskaper som eftersträvas.

Du har forskat mycket om bedömning i slöjd. Hur ser du på kritiken mot bedömning och betygssättning i slöjdämnet, bland annat i Skolverkets nationella utvärderingar? Ligger svårigheterna hos slöjdlärarna, i kunskapskraven, i att över huvud taget betygssätta i slöjdämnet, eller någon annan stans?

Kunskapskraven är generella och behöver omformuleras så att de är förståeliga för eleverna och så att de passar de uppgifter eleverna har att lösa. Formuleringen av kriterierna för kunskapskraven öppnar möjligheter för lärarna att ”pricka av” i stället för att se till vilken sammantagen slöjdkunskap en elev besitter.

Slöjdlärarna måste tänka på att formulera varje uppgift på så sätt att elevernas kunskaper verkligen går att bedöma. Tycker läraren att något är svårt att bedöma bör han eller hon fundera extra mycket över hur eleven skulle kunna uttrycka just den kunskapen och formulera uppgiften därefter.

Om du utifrån din forskning och delaktighet i läro- och kursplanearbete tittar i backspegeln, ser du några avgörande goda eller mindre goda beslut som påverkat slöjdämnet i stor utsträckning?

Positivt var att stryka den tidigare helt föremålsstyrda slöjden och att låta alla elever i årskurs 3-6 få lika mycket lektionstid i båda materialområdena, vilket skedde kring 1970.

Negativt har varit retoriken om den extrema processtyrning som förekom i slutet av 1900-talet och en del år framåt. Ämnesinnehåll och kvalitetskrav försvann nästan, det räckte att eleverna befann sig i en process.

Vilken fråga ser du idag som den viktigaste för slöjdämnets framtid och fortsatta utveckling?

Dels utgör ämneskunskapernas trivialisering eller förenkling ett stort problem. Tiden för ämnesundervisning i slöjd har minskat så otroligt mycket i lärarutbildningen. Numera kan man få legitimation som lärare i slöjd med minimala kunskaper. Om lärarna inte själva har tillräckliga ämneskunskaper minskar också elevernas möjligheter att fullfölja sina intentioner. Slöjden blir mera likriktad, lärarnas kompetensnivå begränsar ämnesinnehållet. Ämnet blir mer likt hobbyverksamhet och sysselsättningsterapi, vilket möjligen kan passa i fritidshem och förskolor, men inte som ett obligatoriskt skolämne.

Den ”självklara” kopplingen mellan textilt material och kvinnlig slöjd, respektive trä/metall eller hårda material och pojkar måste brytas. Uppgifter måste formuleras på ett genusneutralt sätt med möjlighet till olika materialval. Däremot är jag mycket tveksam till att vi lyckas uppnå en större jämställdhet genom att tvinga alla elever att jobba lika mycket i de olika materialområdena. Det är en attitydfråga och inte ett organisatoriskt problem. Det är en tillgång för ämnet att de olika materialen är just olika och bjuder på olika utmaningar. För att utveckla progressionen i ämneskunskaperna är det en fördel att äldre elever kan få möjligheter att fördjupa sina kunskaper genom att välja materialinriktning.

Uppfattar du att slöjdlärarnas ämneskunskaper generellt och enbart har minskat genom kortare tid för ämnesutbildningen, eller finns det kunskaper eller områden som slöjdlärarutbildning idag innehåller eller betonar mer än tidigare?

Ämneskunskaper innebär mycket mer än manuell färdighet. Materialkunskap, formgivning samt konst- och stilhistoria har också fått stryka på foten, när tiden minskat. Det som ökat är producerande av texter på akademisk nivå, vilket givetvis är både bra och nödvändigt när utbildningen skall vila på vetenskaplig grund. Ett värdefullt tillskott är här den slöjddidaktiska forskningen. Problemet är att vi saknar balans mellan det vetenskapliga och det som kallas för ”beprövad erfarenhet”, som är grunden för allt hantverkslärande. Samma problem och samma typ av akademisering gäller även andra professionsutbildningar t.ex. sjuksköterskeutbildningen.

Vilket konkret råd vill du ge till slöjdlärare som vill utveckla sin undervisning och slöjdämnet?

Undvik slentrian! Variera din undervisning, använd olika arbetsformer, utmana dina elever genom att plocka in oväntade moment eller annorlunda material och tekniker eller ge eleverna verkliga problem som kan lösas på olika sätt gärna i olika material. Varje slöjdlektion skall helst innehålla något nytt och för årskurs 7-9 svårare och klurigare uppgifter.

Frågorna ställda av Peter Hasselskog

 

Här hittar du Tildes temanummer med de tre artiklarna av Kajsa Borg:

• Slöjdforskning i Norden
• Vem har makten och ansvaret för utveckling eller avveckling av ett skolämne?
• ”Tycke och smak kan man väl inte bedöma” Om bedömning i slöjdämnet

 

Kommentera gärna:

Vilka delar i intervjun eller i de tre artiklarna av Kajsa gör starkast intryck på dig? Varför och med vilka följder?