Att finna sin pedagogiska röst i ett nytt material

Tillägget ”Hur material kan kombineras med digital teknik” i slöjdens kursplan öppnar upp för nya material och materialkombinationer i undervisningen men har väckt frågor kring ämnesinnehåll och didaktik. Slöjdlärarportalen har pratat med textildesignern Malin Bobeck Tadaa om hantverk i kombination med digital teknik.

Enligt Gert Biesta bör vi i första hand uppfatta utbildning som människors sätt att bryta sig in i världen och finna sin egen röst. Utbildningen ska därmed verka för att lära barn och ungdomar att tala med sin egen röst oavsett om det är genom skrift, video eller genom slöjdbaserade produkter (Biesta, 2006). Ett sätt att lära barn och ungdomar att tala med sin egen röst är att lära dem skapa och förstå på vilka sätt vår värld är konstruerad, både med utgångspunkt ur ett traditionellt som kontemporärt och innovativt perspektiv.

Enligt slöjdens kursplan ska undervisningen i ämnet syfta till att eleverna utvecklar kunskaper i olika hantverk och förmågan att arbeta med olika material och uttrycksformer. Undervisningen ska även ”bidra till att väcka elevernas nyfikenhet att utforska och experimentera med olika material och att ta sig an utmaningar på ett kreativt sätt.” (Skolverket, 2017, s. 248). Under 2017 reviderades kursplanen med tilläggen om digitalisering med målet att utveckla och stärka elevers förståelse för digitaliseringen. I det centrala innehållet hittar man nu under Slöjdens material, redskap och hantverkstekniker tillägget ”Hur material kan kombineras med digital teknik” för åk 4-6 och 7-9. Tillägget öppnar upp för nya material och materialkombinationer i slöjdundervisningen men har också väckt frågor kring ämnesinnehåll och didaktik.

Skolverkets ansvar är att styra och stödja men ger inga konkreta direktiv för hur kursplanen ska realiseras i en praktisk undervisningsmiljö. Hur material i kombination med digital teknik kan undervisas är därför upp till professionen att diskutera och utveckla. Frågan är dock hur man hittar sin pedagogiska röst i ett nytt material man inte fått utbildning i under sin lärarutbildning? Och på vilka sätt kan slöjdlärare utveckla en undervisning om och i material i kombination med digital teknik? Peter Hasselskog gav i en artikel här på Slöjdlärarportalen ett flertal exempel på hur man kan tolka tillägget, exempelvis genom att undervisa om smarta textilier och skapa med dioder och konduktiv tråd. Antalogin ”Slöjd i en digital skola” av Martina Rylander Lundström (red) ger också ingångar och tankar om hur material kan kombineras med digital teknik.

För att slöjdlärare ska kunna hitta sin pedagogiska röst och undervisa i och om material i kombination med digital teknik krävs kompetensutveckling och diskussioner inom professionen men också mod och nyfikenhet att pröva och ompröva sin undervisning med grund i den digitala samtid vi lever i. Ett sätt att närma sig material i kombination med digital teknik kan vara att ta kurser i programmering, besöka makerspaces samt fördjupa sig i smarta textilier och forskning i innovativa material. Man kan också besöka innovativa slöjdutställningar och få kännedom om kreatörer som kombinerar hantverk med digital teknik.

Slöjdlärarportalen pratade med textildesignern Malin Bobeck Tadaa för att få en inblick i hur man kan arbeta med material i kombination med digital teknik. Malin Bobeck Tadaa har lång erfarenhet av att arbeta med textil i kombination med digital teknik och är just nu aktuell med utställningen Next Level Craft på Textilmuseet i Borås. Utställningen är fantasifull och blandar hantverk med design, mode och konst. I utställningen möter man ett hundratal verk av ett fyrtiotal formgivare, konstnärer och slöjdare. Verken är framtagna för utställningen med fokus på fantasi, nyskapande former och annorlunda användningsområden. I utställningen möts naturmaterial och tekniska innovationer vilket ger bortglömda hantverkstekniker nytt liv i ett nutida sammanhang.

Berätta om dig själv?

Jag jobbar med rumsliga installationer i interaktiv textil. Jag har specialiserat mig på vävning och väver mina textiler med fiberoptik som jag sedan kopplar till lysdioder och sensorer för att ge liv åt mina verk.

När fick du upp ögonen för textilt skapande?

– Jag har nog alltid haft med mig det, redan som liten var jag fascinerad av hur man tillverkar olika typer av textiler. Efter gymnasiet gick jag en utbildning i textilt hantverk och sedan har det fortsatt på det spåret. Jag har jobbat på olika sätt med textil genom året, bland annat med teaterkostym och design. Sedan fyra år tillbaka jobbar jag mer konstnärligt.

Hur kombinerar du ditt arbete med digital teknik?

– Det är en avgörande del av mitt arbete som bygger på digital teknik. Jag ser det lite som en cirkel, först gör jag vävbindningar och designen på tyget. Det bearbetar jag i datorn för att sedan föra in det i vävmaskinen. När jag väver textiler för stora installationer gör jag det tillsammans med ett väveri, vid mindre verk väver jag för hand. Textilerna kopplar jag sedan ihop med lysdioder, sensorer och Arduinos. Arduinon driver verket och programmeras för att drive både ljuset, sensorerna och interaktiviteten.

Hur tror du smarta textiler kommer förändra oss?

Väldigt svårt att svara på, vissa säger att vi kommer att integrera våra elektroniska enheter som mobilen i våra kläder. Jag vet inte om jag ser det som framtidsscenario men jag tror att vi kan vänta oss textiler som både kan skicka och ta emot information.

Idag forskar man mycket på smarta textilier men när blir de en naturlig del av vår vardag?

– Många ”smarta textiler” är redan en del av vår vardag. Till exempel finns många olika funktionstextiler inom sportmodet redan på marknaden. Dessa hade vi inte kunnat drömma om för tjugo år sedan men jag tror också att det finns ett glapp mellan konsumentprodukterna och var forskningen är i dag. Med det sagt så går ju allt fortare och fortare och det kommer ut nya saker på marknaden hela tiden.