”Slöjdandet är ett konstant pågående samtal” (Jonatan Malm)

Organisationen Hemslöjden delar varje år ut ett antal stipendier. Barbro Wingstrands stipendium är ett av dessa som delas ut till slöjdare, hantverkare eller konsthantverkare. Det är ett stipendium som inte går att söka utan utses av en jury. Tidigare i år tilldelades slöjdaren Jonatan Malm stipendiet på 100 000 kronor. Malm är dels en del av kulturcentret Not Quite i Fengersfors, dels hemslöjdskonsulent hos Västarvet, med kontor i Dalsland. I en intervju i samband med tilldelningen av stipendiet berättar Malm att slöjd är hans starkaste språk. Slöjdlärarportalen blev nyfikna och bad Malm utveckla det vidare i en egen text. Efter texten följer en kortare intervju.

Slöjd – ett språk

Jag har händer att tala med och jag har händer att se med. Jag skulle inte vilja vara utan mina ögon och min röst, det är inte det. Men jag vill poängtera att slöjd är kommunikation. Också. Att jag jobbar med händerna betyder inte att min hjärna sover, naturligtvis inte! Begreppet ”tyst kunskap” är missvisande, eftersom slöjdandet är ett konstant pågående samtal. Okej, det hörs inte mycket om man använder örat. Men jag läser skogen, materialen, verktygen. De visar mig, talar till mig. Första gången jag skulle studera slöjd på en hembygdsgård såg jag ingenting. Visste inte vad jag skulle se efter. Men efterhand som jag lärt mig hantera verktyg har läskunnigheten ökat, varför jag nu kan tolka urgamla bruksföremål eller byggnadsdelar på ett helt nytt sätt. Jag kan förstå valen som någon gjorde för länge sedan. Jag kan utläsa hur skogen såg ut då, och hur människan levde i den. Ställd mot dagens skogsbruk och destruktiva resurshantering kan jag givetvis bli nedslagen. Men insikten om att det har varit annorlunda betyder också att allt kan bli annorlunda igen. Kapitalismens logik är ingen naturlag.

Ett föremål är aldrig bara ett föremål. Det har föregåtts av en process som ofta är flerfaldigt mera intressant. Någon har fått en tanke. Någon har valt ett material och ett verktyg, och i symbios med dessa skapat en form. Kanske löst ett problem; jackan fick något att hänga på. Kanske gjort något onyttigt, men inte meningslöst; täljt en trähäst eller broderat en bonad. Oavsett finns det en berättelse i föremålet som du kan ta till dig, om du lyssnar på rätt sätt. Förutom om materialval och avslöjanden om verktygsval och huruvida det fanns hack i kniven bor en bit av människan kvar i föremålet. Även om de är döda sedan 5 eller 50 eller 500 år. Gammelfarfar och gammelfarmor viskar fram små pusselbitar som du kan lägga för att förstå deras liv, deras val, våndor, passion. Och givetvis behöver vi kontakt med då för att förstå vad vi ska göra nu. Vi behöver ta spjärn mot historien för att hitta en riktning in i framtiden. Vi kan inte bara flyta runt i en bassäng formulerad av marknaden. För den har egentligen ingenting med människor och andra livsformer att göra.

Min slöjd berättar om mig. När jag slöjdar förvandlas min tid till något du kan hålla i handen. Alla envisa timmar skapar också ett allt större svängrum för mig att vara intuitiv och skjuta från höften. Tio slevar brinner i kaminen, men kanske känner du, om du håller i den elfte, att erfarenheten av de misslyckade finns kvar i den. Kanske kan du också känna att min skogspromenad finns där; jag såg exempel på enfald men också på mångfald. Kanske funderar du över varför någon täljer träslevar år 2017 och förstår att det är ett ställningstagande. Långsamheten är inte svagheten, det är styrkan. Det är så mycket som går för fort, och jag vill ha tid att tänka. I täljandet kommer nya idéer, berättelser och insikter. Jag tecknar ner dem med kniven. Kan du läsa dem?

Jonathan Malm:

 

Vem är du? Lantis med för många orglar i slöjdverkstaden.

Berätta om ditt slöjdande! Mitt eget slöjdande är antingen en förkovran helt för min egen skull, eller ett sätt att nå ut med en berättelse. Numera med fokus på det förra, eftersom jag nu arbetar som hemslöjdskonsulent.

Hur ser ditt arbete som Hemslöjdskonsulent ut? Projektutveckling, utställningar, kort och gott att verka för att göra slöjd och slöjdare mera synliga. Just i kväll: täljkafé i Dals Långed!

Berätta om projektet Folklore Stories! Ett skissartat sökande efter samtalet, baserat på mitt eget medium, slöjd och folkkonst. En utställning med en slöjdad divan och ett antal filmer om slöjd och ofrivilligt entreprenörskap, andra obskyra men viktiga ämnen.

Ditt bästa slöjdminne? Kanske inte mitt bästa, men ett kul minne faktiskt; när jag och kusinerna som barn lekte hemslöjdsbutik utanför sommarstugan vid Bottenviken. Minnet pekar på att vi på något sätt måste ha fått bilden av att hemslöjd var något coolt.

Om dymlingen som pryder denna artikels bakgrundsbild kan sägas:

Dymlingen hittade Jonatan bland de sista ännu ej uppruttnade timmerstockarna från det som en gång var hem åt gammelfarmor Hilma. Dymlingen är ett minne av den en gång så vackra platsen, det mödosamma livet där och en makalös släkting som blev 101 år gammal. Den som kan läsa timmerhus vet också att dymlingar är nödvändiga för att hålla samman de timrade väggarna tillsammans med hörnens knutar. Vidare står i dymlingen att läsa att den är utkluven och dimensionerad med yxa, i furu. Att den är så kort skvallrar om att hålen i stockarna borrades med skedborr, en äldre och enklare borrtyp som man inte ville borra djupare än nödvändigt med. Därför borrades inte hål rakt igenom stockar, utan ett i översidan av den undre och ett exakt rakt över det förra i den överliggande stockens undersida.