”Liksom broderimaskinen och brännpennan en gång i tiden stod för något nytt så kommer de nya digitala verktygen med tiden också hitta sin plats i slöjdsalarna” (Mikaela Assmundsson)
Slöjdens kursplan utvecklades under 2017 med tillägget om digitala verktyg och digitalisering. Slöjden har numera tillsammans med övriga ämnen i uppdrag att utveckla elevernas digitala kompetens och då bland annat med fokus på användning av digitala verktyg. Behovet av digital kompetens i samhället är stort och bör utifrån ett demokratiskt perspektiv också vara en del av skolans uppdrag. Ändringarna berör både rektorers och lärares uppdrag och ska främst bidra till att öka elevernas problemlösningsförmåga, kunskap om programmering samt förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle (Regeringen, 2017). För slöjdämnet innebär det bland annat en förstärkning av hur material kan kombineras med digital teknik:
”Slöjdens material, redskap och hantverkstekniker i årskurs 7–9: Metall, textil och trä, deras kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material. Hur material kan kombineras med digital teknik.” (Skolverket, 2017, s. 248)
Det kursiva indikerar den nya formuleringen och förstärker också kraven på ämnet att utvecklas mot att inte bara undervisa om hantverk utan också om digitala designverktyg och deras koppling till dagens samhälle. Formuleringen ställer också krav på skolledare att ge förutsättningar för slöjdämnet att arbeta med digitala verktyg och som en konsekvens utrusta slöjdsalarna med dessa.
De nya kraven har bemötts utifrån olika perspektiv. En del slöjdlärare har upplevt det som en positiv utveckling där slöjdämnet liksom andra ämnen får möjlighet att utvecklas i takt med samhället medan andra slöjdlärare har upplevt förändringarna som ett hot mot hantverket och ämnets kärna. Kanske kan det bottna i en osäkerhet i vad digitala verktyg kan innebära och hur de kan tillämpas ur ett praktiskt perspektiv? Slöjdämnets arbetsprocesser har traditionellt sett inte varit beroende av digitala verktyg utan idéutveckling, överväganden, framställning och värdering har skett utifrån ett analogt arbetssätt med sin grund i hantverkstraditionen. Den nationella utvärderingen i slöjd, NÄU13, från 2015 visar dock att användningen av digitala verktyg redan är en integrerad del av undervisningen hos en majoritet av slöjdlärarna (Skolverket, 2015). Slöjdlärare använder alltså redan digitala verktyg som en naturlig del i sin undervisning. För att slöjdämnets färdigheter och hantverksmässiga kunskap inte ska gå förlorade är det dessutom en nödvändighet att ämnet får utvecklas i takt med ny teknik och trender. Christopher Frayling, tidigare rektor på Royal College of Art i London, menar exempelvis att ”färdigheter går förlorade om de inte omfördelas och omformas.” (Frayling, 2012, s. 80). Liksom broderimaskinen och brännpennan en gång i tiden stod för något nytt så kommer de nya digitala verktygen med tiden också hitta sin plats i slöjdsalarna. Utbytet av kunskap och färdigheter mellan olika samhällsområden som teknik, design och konst har genom historien möjliggjort att samhällen har utvecklats och hittat nya arbetsmetoder och uttryck, exempelvis utvecklandet av spinnmaskinen Spinning Jenny och den industriella revolutionen under 1800-talet där man gick från handgjorda till maskinella och industriella tekniker (Vihma, 2003). Våra hantverkstekniker är fortfarande desamma som innan digitaliseringens intåg men det som har förändrats är hur vi lär oss använda dem och hur vi kan kombinera dem med nya, innovativa material som exempelvis smarta textilier och konduktiv tråd. Exempelvis är det nog fler slöjdlärare som i dagens läge lär ut hur man virkar ett mobilfodral än en grytlapp. Slöjdämnet är en reflektion av samhället.
Synen på de nya kraven på digitalisering bör diskuteras men kommer i längden både förändra och utveckla vår syn på kunskap och hur vi lär oss (Wyndhamn, 2002). Där man i slöjdundervisningen tidigare visade upp ett arbetsmoment i taget för en klass kan man i dagens digitala undervisningsmiljö be eleverna följa en instruktionsvideo, skissa i ett digitalt ritprogram eller skriva ut en prototyp av en designprodukt med hjälp av en 3D-skrivare. Eleverna kan också på egen hand hitta inspiration och lära sig nya hantverkstekniker genom instruktionsfilmer och bloggar. Där man tidigare behövde känna en slöjdkunnig person kan man idag på egen hand lära sig tälja, virka, färga och brodera vilket bådar gott för slöjdens utveckling och fortlevnad. Jag har själv fått upp ögonen och kunnat fördjupa mig i olika japanska textila tekniker genom sociala medier och då lärt mig om både sashiko, shibori, yuzen samt det estetiska förhållningssättet wabi-sabi vilket aldrig skulle varit möjligt innan digitaliseringens utveckling. På liknande sätt tror jag även andra slöjdlärare har fått ny inspiration och kunskap från digitala bildbanker, bloggar eller andra sociala medier.
För att upprätthålla slöjdämnets status som design- och innovationsämne behöver man dock fundera över hur ämnet kan utveckla sin hantverkstradition i relation till den pågående digitalisering vi lever i. För att kunna implementera digitaliseringen och de digitala verktygen i slöjdämnet är det också väsentligt att tekniken ses som tillgänglig och förståelig av både pedagoger och elever. Annars är risken att de digitala verktygen endast blir en del av inredningen i en arbetssal istället för att ses som ett arbetsredskap och möjlighet till designmässig utveckling. För att digitala verktyg såsom 3D-skrivare, laserskärare och digitala skissprogram ska bli en integrerad del av undervisningen i grundskolan behöver undervisande pedagoger få utbildning och kompetensutveckling. Förhoppningsvis kommer slöjdlärare hitta sin egen väg i digitaliseringen och med stöd av kursplanen våga pröva och ompröva sina metoder och pedagogiska verktyg. Det vi gör inom slöjdämnet är en reflektion av samhället i stort och ämnet är med sitt fokus på innovation, problemlösning och kreativitet högaktuellt för ett uppkopplat och globalt samhälle.
Text av: Mikaela Assmundsson, Universitetsadjunkt i Slöjdpedagogik vid HDK & Slöjdlärare på Myrsjöskolan i Nacka Kommun
Referenser
Frayling, Christopher (2012). On Craftmanship. Towards a new Bauhaus. London: Obreon Masters
Skolverket (2017) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Reviderad 2017). (2018-03-19)
Regeringen (2017). Stärkt digital kompetens i läroplaner och kursplaner. (2017-08-17)
Skolverket (2015). Slöjd i grundskolan. En nationell ämnesutvärdering i årskurs 6 och 9. (2017-06-11)
Vihma, Susann (2003). Designhistoria – en introduktion. Helsingfors : Raster Förlag
Wyndhamn, Jan (2002). “Att lära med ett datorprogram – En explorativ studie”. I Säljö, Roger och Linderoth, Jonas (red.). Utm@ningar och e-frestelser: IT och skolans lärkultur. Prisma, ss.97–119.
Läs gärna också:
Skolverket (2017). Få syn på digitaliseringen på grundskolenivå – Ett kommentarmaterial till läroplanerna för förskoleklass, fritidshem och grundskoleutbildning. (2018-03-12)
Kommentera