Text av: Peter Hasselskog
Skolverkets senaste nationella utvärdering, NÄU13, visar att 9 av 10 elever möter slöjdämnet uppdelat i materialinriktningarna textilslöjd respektive trä- och metallslöjd. Förhållandet är varken förvånande eller anmärkningsvärt då de flesta skolor är byggda med skilda salar för de två materialinriktningarna och genom att en majoritet av slöjdlärarna är utbildade i antingen textilslöjd eller trä- och metallslöjd. Att ämnet sedan Lgr80 benämns slöjd, att kursplanerna sedan mer än 35 år gäller för ett slöjdämne, att eleverna får ett betyg i slöjd är väl känt och behöver inte innebära något problematiskt i relation till att organisera slöjdundervisningen i två materialinriktningar.
Däremot är det förvånande att frågan om eleverna, vanligtvis under högstadiet, ska få välja mellan de två materialinriktningarna så sällan diskuteras och problematiseras. NÄU13 visar att 84 procent av eleverna i åk 9, på skolor där slöjdundervisningen är uppdelad i textil- respektive trä- och metallslöjd, får välja i vilken av materialinriktningarna de önskar ha sin slöjdundervisning. I den förra nationella utvärderingen som genomfördes 2003, NU-03, fick omkring hälften av eleverna välja materialinriktning. Andelen elever som på högstadiet väljer mellan textilslöjd och trä- och metallslöjd har därmed ökat markant från 2003 till 2013. Samtidigt har införandet av läroplanen Lgr11 delvis gett nya förutsättningarna i frågan.
Slöjdämnet torde vara unikt genom att en stor majoritet av eleverna tillåts, eller tvingas, välja mellan två olika materialinriktningar inom ett och samma ämne. Avsikten med denna text är att lyfta fram faktorer, aspekter och följder av det lokala beslutet att låta, eller att inte låta, eleverna välja mellan textilslöjd och trä- och metallslöjd. Avsikten är inte att ta ställning i frågan utan att uppmuntra och ge underlag för diskussioner, för att därefter kunna fatta ett välgrundat lokalt beslut.
Vem bestämmer, och på vilka grunder?
Det finns inga nationella bestämmelser eller direktiv som säger att eleverna ska eller inte ska göra ett val mellan materialinriktningarna i slöjdämnet, varken på låg-, mellan- eller högstadiet. Frågan ägs och beslutas på lokal nivå, och självklart borde då ett sådant lokalt beslut grundas på varje skolas, kommuns eller slöjdlärares välgrundade motivering. Känslan är att det på många skolor snarare styrs av tradition.
Vad säger läro- och kursplan?
Lgr11 som nu gällt i drygt fem år ställer genom slöjdämnets kursplan vissa krav i frågan om material. I kursplanens avsnitt Syfte sägs inget om vilka material som ska ingå. Här talas bland annat om ”kunskaper i olika hantverk och förmågan att arbeta med olika material och uttrycksformer”. I de långsiktiga målen, uttryckta som förmågor eleverna ska ges förutsättningar att utveckla i ämnet, ingår förmågan att ”formge och framställa föremål i olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker”.
I kursplanens Centralt innehåll anges obligatoriskt innehåll som eleverna ska möta i slöjdundervisningen under åk 1-3, 4-6 respektive 7-9. Här framgår att metall, textil och trä ska ingå i elevernas slöjdundervisning under såväl låg-, mellan- som högstadiet. I åk 4-6 ingår dessutom de tre materialens kombinationsmöjligheter. I åk 7-9 utgör de tre materialens kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material obligatoriska inslag. Det står dock ingenstans i vilken omfattning kursplanens centrala innehåll ska ingå i undervisningen, den frågan ägs av varje skola eller lärare.
Kunskapskraven säger inget om i vilka material eleverna ska ha slöjdat. Också här används uttrycket ”olika material” i kunskapskraven för såväl åk 6 som åk 9.
I relation till frågan om eventuellt val mellan textilslöjd och trä- och metallslöjd är det därmed kursplanens centrala innehåll man behöver förhålla sig till. Alla elever ska någon gång under åk 7-9 ha mött materialen metall, textil och trä, dessutom materialens kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material. Därmed torde till exempel ”ren textilslöjd” under högstadiets sex terminer inte vara förenligt med kursplanen. Å andra sidan är det formellt tillräckligt att exempelvis möta och kombinera de olika materialen under ett enstaka arbetsområde någon gång under högstadiet. Ytterligare en aspekt av Lgr11:s centrala innehåll som uppmärksammas i Skolverkets nationella ämnesutvärdering är hur två lärare i samma ämne kan förhålla sig till ett gemensamt obligatoriskt innehåll. Om eleverna kan välja att ha samma materialinriktning under högstadiets alla sex terminer, då förväntas lärarna i båda materialinriktningarna ta upp alla delar av kursplanens centrala innehåll i sin slöjdundervisning. Om eleverna alternerar mellan materialinriktningarna utan möjlighet till egna val, då öppnas möjligheten för de två slöjdlärarna att dela upp kursplanens centrala innehåll mellan sig. Låter man eleverna välja fritt från termin till termin förefaller det svårt att leva upp till att alla elever möter samtliga delar av ämnets centrala innehåll under sin slöjdundervisning på högstadiet.
Vad väljer eleverna mellan – egentligen?
Om eleverna ges möjlighet att välja mellan att ha sin slöjdundervisning i textilslöjden eller i trä- och metallslöjden är en relevant fråga vad eleverna egentligen väljer mellan, och på vilka grunder de gör sina val. Väljer eleverna mellan att utveckla förmågorna i kursplanens långsiktiga mål genom arbete i textila material respektive trä- och metall? Eller baseras valet på något annat, till exempel kompistryck, uppfattad möjlighet till bästa betyg, vilken lärare man gillar bäst, det man redan ”kan bäst”, det man tycker är roligast, traditionellt val utifrån kön, typ av ”arbetsmiljö”, nyfikenhet och vilja att lära, eller uppfattningar om undervisningens innehåll och upplägg i respektive materialinriktning på skolan? Min bild är att elevernas val egentligen handlar väldigt lite om i vilket eller vilka slöjdmaterial de vill ha sin slöjdundervisning. Ändå är det oftast just så valet framställs. Varför är det så?
Hur väljer eleverna när de får välja?
Återigen med hänvisning till Skolverkets ämnesutvärdering, NÄU13: När eleverna tillåts att välja mellan textil- och trä & metallslöjd så blir det i stor utsträckning ett könsbundet val. Bland de elever som går i en skola där de får välja materialinriktning så väljer 75 procent av flickorna i åk 9 textilslöjd, och 75 procent av pojkarna väljer trä- och metallslöjd. I utvärderingen 2003 var fördelningen 80/20. Vilka följder får en sådan fördelning mellan flickor och pojkar i skolans slöjdundervisning, på kort och på längre sikt? Att flickor och pojkar lär sig olika saker inom samma ämne? Att undervisningen i respektive materialinriktning påverkas och utformas utifrån majoritetens könstillhörighet? Att slöjdundervisningen därigenom anpassas till flickor respektive pojkar med goda studieresultat som följd, eller till en föreställning om vad som är kvinnligt respektive manligt?
När eleverna i årskurs 6 i ämnesutvärderingen ombads att ange vad de helst skulle ha för materialinriktning på högstadiet fördelade sig svaren enligt följande:
| Textilslöjd | Trä- och metallslöjd | Både och | Vet ej | |
| Alla | 17% | 29% | 40% | 14% |
| Flickor | 29% | 11% | 46% | 14% |
| Pojkar | 5% | 46% | 34% | 15% |
(NÄU13 – Skolverket, 2015, s 39)
I läroplanens första del, ”Skolans värdegrund och uppdrag” och där under rubriken ”En likvärdig undervisning” framgår att:
”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet” (Lgr11, s 4)
Hur tolkar man läroplanscitatet i relation till frågan om ett eventuellt val mellan materialinriktning, den genomsnittliga könsfördelningen när eleverna får välja, och utvärderingens bild av elevernas önskemål?
Vilka är alternativen i frågan?
Min bild, byggd bland annat på Skolverkets nationella utvärderingar, är att det vanligaste alternativet idag är att eleverna växelvis en termin i taget har textilslöjd respektive trä- och metallslöjd från åk 3 till åk 6. Från åk 7-9 väljer en majoriteten av eleverna mellan materialinriktningarna en termin eller ett läsår i taget.
Alternativen ”längst ut på skalan” är väl att eleverna inte alls ges möjlighet att välja, respektive att de ställs inför valet varje termin, båda alternativen förekommer. Ett annat alternativ är att eleverna har ”Slöjd” på schemat och att de i helklass då har tillgång till två slöjdlärare och två slöjdsalar. Andra alternativ är att eleverna har materialinriktningarna växelvis utan valmöjlighet under delar av högstadiet, exempelvis under åk 7 och 8 och att de sedan får välja i årskurs 9.
Det finns också ett mindre antal skolor som har en slöjdsal för all undervisning, skolor där slöjdundervisning är organiserad på annat sätt än i textil respektive trä-metall, och skolor där samma slöjdlärare undervisar i alla material. Dessa skolor berörs då inte på samma sätt av det som diskuterats i denna text, men det vore förstås intressant att veta på vilka grunder man valt ett annat sätt att organisera sin slöjdundervisning, hur detta upplevs av elever och lärare, och hur det eventuellt påverkar undervisning, lärande och betygssättning.
Frågor att diskutera inför ett välgrundat lokalt beslut
- Är det någon skillnad på de kunskaper och förmågor eleverna utvecklar i de två materialinriktningarna? Vilka i så fall, och med vilka följder?
- Är det ett rimligt antagande av eleverna, att de får ett högre betyg genom att välja den materialinriktning där de redan har bäst kunskaper? Vad säger kunskapskraven?
- Ökar elevernas motivation och engagemang av att kunna välja? Leder det i så fall till högre måluppfyllelse?
- Är det rimligt att slöjdämnet med en kursplan och ett betyg under de tre sista skolåren kan studeras i två olika materialinriktningar?
- Hur påverkas två slöjdlärares samarbete gällande planering, genomförande och betygssättning av om eleverna får välja eller inte. För- och nackdelar?
- Hur förhåller sig skolans slöjdundervisning till ”materialens kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material” om eleverna väljer mellan textilslöjd och trä-metallslöjd?
- Hur ser eleverna på frågan: Att få välja, eller att tvingas välja bort?
- Hur påverkas läraren av att möta elever som valt respektive inte valt hans eller hennes materialinriktning?
- Hur fördelar sig flickors respektive pojkars val på skolan om eller när de får välja materialinriktning? Vad innebär denna fördelning?
- Borde ett eventuellt val formuleras som ett val mellan något annat än textilslöjd och trä-metallslöjd?
Till slut
Den övergripande fråga som borde ställas i diskussionen är något i stil med: Hur ges varje elev bästa möjliga förutsättningar att utveckla de förmågor slöjdämnet syftar till, att tillgodogöra sig väsentliga kunskaper och förmågor för framtiden, och att få ett så bra betyg som möjligt i slöjdämnet? Dessutom med hänsyn till skolans lokalmässiga förutsättningar, utrustning och slöjdlärarnas kompetens, synsätt och samarbete – Genom att få välja eller inte få välja? I så fall välja mellan vad, och i vilka årskurser?
Ta upp frågan på din skola eller i din kommun. Jag tror inte sådana diskussioner leder, eller bör leda, till samma beslut på alla skolor. Diskutera och ventilera gärna för och emot nationellt, men ha som mål att fatta ett genomtänkt och välgrundat beslut i frågan på lokal nivå!
Peter Hasselskog
Lektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet
Kommentera gärna:
Vilka är de främsta argumenten för och/eller emot att låta eleverna välja mellan materialinriktningarna i slöjdundervisningen?
På vår skola delar vi klasserna rakt av och skiftar slöjdart vid varje termins början från åk 3 till åk 7. Åk 8 och 9 väljer själva slöjdart, men måste lägga en av dessa fyra terminer i den andra slöjdarten. Hur sedan eleverna väljer att fördela dessa terminer beror antagligen på intresse, ambitioner, kompisval och vilket som ger bäst förutsättningar till högt betyg.
Det här har fungerat bra hittills med en relativt jämn gruppstorleks och könsfördelning mellan respektive slöjdart. Fördelar:
I åk 7 börjar vi terminen med två korta tematiska arbetsområden med gemensam genomgång/inspiration. Sen löser eleverna uppdraget i antingen hårda eller mjuka material. Båda arbetsområdena avslutas med gemensam genomgång och utställning. Givande både för oss lärare och elever. Vi samplanerar och hjälps åt att hålla arbetsområdena igång.
Rent planeringsmässigt skulle jag kanske önska att åk 9 valde för båda terminerna. Det skulle ge möjlighet till ett lugnare tempo och djupare kunskaper.
Forts.
Jag tycker att fördelen med att eleverna får välja själv hur de vill fördela dessa fyra terminer är möjligheten för dem att hinna fördjupa sina kunskaper och utveckla sina förmågor på ett mer genomgripande sätt. De kan ju också välja varannan så de inte riskerar att bli uttråkade om de inte tycker slöjd är särskilt roligt.
På vår skola f – 6 får eleverna ”välja’ slöjdart i år 6. Det som styr deras val är vad de själva väljer för projekt. Vi kallar det för ”Från idé till färdigt alster” och det kan innefatta båda slöjdarterna eller bara den ena. Bedömningen gör vi tillsammans. Tanken är att vi under år 2 – 5 har presenterat, material, verktyg, redskap, tekniker mm så att eleverna far en grund att utgå från när de väljer sitt projekt. Vi är inne på vårt 3:e läsår och vi upplever att motivation och måluppfyllelse har ökat. En reflektion vi gjort är att de två första åren gjordes val av projekt utifrån det tradionella, pojkar – träslöjd, flickor – textilslöjd men vi ser en förändring. Det är fler av båda könen som väljer blandade slöjdarter men vi ser också att valet av projekt styr mer och mer valet av slöjdart. En mycket spännande läsning för övrigt och visst är diskussionen viktig.
På min skola gör de val för slöjdart till år 9. Då gör de ett eget valt större slöjd projekt som oftast tar ett läsår att genomföra. Ett fåtal elever väljer bägge slöjdarterna och får då ägna sig åt mindre projekt. Eleverna har haft valmöjligheten i 4 år nu och det blev mycket bra. Innan slöjdvalet fick vi slöjdlärare öppna upp slöjdsalen mycket på extratider för att eleverna skulle hinna bli klara med sina projekt.. c:a 30 % pojkar väljer textil.
Som lärare tänkte jag spontant att det vore bra att man har båda slöjdarterna lika mycket. I nästa sekund tänkte jag på mig själv på högstadiet. Härligt med trä- och metallslöjd och jag såg fram emot de dagarna! När jag hade textilslöjd blev känslan nästan tvärtom. Att få välja i åk 8 o 9 vore bra för eleverna tror jag då eleverna kan få energi och tillfredsställelse genom ett eventuellt intresse för den ena slöjdarten.
Att låta/tvinga eleverna att välja art tycker jag innebär en begränsning i den kreativa processen. Jag tycker inte heller att de olika slöjdarterna ska vara skilda från varandra, det stör den kreativa processen när urvalet av material begränsas. Men det är min åsikt. Jag tycker att vi borde tänka större, att ha alla estetiska ämnen skilda från varandra tycker jag är som att någon skulle säga att jag idag endast får bygga med röda legobitar, men nästa termin får du bygga med blåa.
I det bästa av världar så skulle man kunna ha slöjd och eleverna skulle kunna gå mellan de båda slöjd-arterna med sina alster. Men har man som vi trä & metallslöjds salarna i ena ändan av skolan och textilslöjden i den andra så är detta inte gångbart. Idag använder sig skolan av terminsindelning där alla får sin del av de båda slöjd-arterna. Jag är lite kluven i detta. Det finns fördelar med båda varianterna. Att låta eleverna välja kan vara rätt bra för då kanske man får motiverade elever men samtidigt så skall vi ge dem en grund att stå på och då utesluter man inget. Jag vill att alla elever skall få prova på att smida eller att svarva som exempel.