Hur tolka kunskapskravet ”ändamålsenligt sätt med precision” för betyg A i åk 9?

Text av: Peter Hasselskog

Som lektor och slöjdlärarutbildare får jag regelbundet frågor från slöjdlärare. Det kan gälla lokaler, behörighet eller läro- och kursplan. Allra vanligast är dock frågor om bedömning och betyg. Jag ser det som en självklarhet och som en viktig del i arbetet att försöka bidra till att reda ut sådant som är oklart. Dessa frågor och kontakter är också värdefulla i undervisningen på slöjdlärarutbildningen och i uppdrag med till exempel kursutveckling och olika former av stödmaterial.

Nyss fick jag en bra och relevant fråga kring delar av slöjdämnets kunskapskrav. Men det var återkopplingen och slöjdlärarens reflektion efter att jag försökt besvara hans fråga via mejl, som ledde till denna text på Slöjdlärarportalen. Han skrev bland annat (något redigerad text):

Jag önskar att jag hade fått läsa något som detta för länge sedan! Det var utbildande och upplyftande. Jag tror också att många andra slöjdlärare skulle kunna dra nytta av dessa förklaringar. Jag upplever det som att både elever, föräldrar, kollegor på skolan och tyvärr även en del slöjdlärarkollegor, i stor utsträckning fortfarande lägger för stor vikt vid slutresultatet.
”Oh, vad fint, det där måste vara ett A!”. Föräldrar verkar inte veta bättre, vilket vi slöjdlärare får ta ett visst ansvar för eftersom vi brister i att tydliggöra hur vi bedömer i slöjdämnet.



Frågan gällde något som rimligen varje betygsättande slöjdlärare funderat över: Vad menas med och vad innebär egentligen ”ändamålsenligt sätt med precision” i följande del av kunskapskraven för åk 9:

E – ”I slöjdarbete kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och i huvudsak fungerande sätt”

C – ”I slöjdarbete kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och ändamålsenligt sätt”

A – ”I slöjdarbete kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och ändamålsenligt sätt med precision”

Slöjdläraren som ställde frågan avsåg att förenkla ovanstående och andra delar av kursplanens kunskapskrav för att göra dem mer begripliga för eleverna, men han var alltså osäker på hur ”ändamålsenligt sätt med precision” skulle tolkas.

 Förklara, förenkla eller förvanska?

Det ligger en fara i att på ett generellt sätt förenkla, ”översätta” eller att via enstaka exempel försöka förklara eller ersätta de nationella kunskapskraven. Min ståndpunkt är att varje förenkling också innebär en förändring eller förvanskning, förändringar som i sin tur påverkar bland annat likvärdigheten. Mycket talar väl för att om alla slöjdlärare skulle förenkla till exempel vad ”med precision” innebär, så skulle det resultera i en mängd olika förklaringar?

Det jag förespråkar är att lärare i mötet med sina elever använder och utgår från de nationella kunskapskraven i kursplanen, och tillsammans med eleverna talar om och konkretiserar vad kraven kan innebära ”här och nu”. Självklart då med exempel som har direkta kopplingar till det arbetsområde som ska introduceras eller pågår. På sikt innebär detta att eleverna, alla elever oavsett skola och lärare, utvecklar en förståelse för de nationella kunskapskraven. Denna förståelse kan då dessutom kopplas till kursplanens tredje långsiktiga mål: ”Genom undervisningen i ämnet slöjd ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att analysera och värdera arbetsprocesser och resultat med hjälp av slöjdspecifika begrepp”. Det ingår i uppdraget som slöjdlärare att både utveckla elevernas ämnesspecifika språk och att bidra till deras generella språkutveckling.

Hur kan då ”ändamålsenligt med precision” förstås?

För att öka förståelsen och undvika allt för olika individuella tolkningar har Skolverket publicerat olika typer av stödmaterial. En viktig poäng är att med utgångspunkt i dessa officiella material från Skolverket ökar förutsättningarna för en mer likvärdig bedömning. Det finns idag en uppsjö av olika ”bedömningsstöd” eller matriser med olika utgivare eller framtagna av slöjdlärare på lokal nivå. Det vore intressant att göra en jämförelse av ett antal sådana med fokus på samma del av den nationella kursplanens kunskapskrav!

Följande hänvisningar till olika material utgivna av Skolverket visar hur man som slöjdlärare, ensam eller tillsammans med ämneskollegor, kan fördjupa sin förståelse för kursplanens kunskapskrav. I detta exempel med fokus på en del av kunskapskraven för betyget A i åk 9: ”I slöjdarbete kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och ändamålsenligt sätt med precision”.

Först en hänvisning till kursplanens kommentarmaterial (s 20):

Progressionen i förmågan att formge och framställa slöjdföremål utgår i de tidigare års­kurserna från att eleven skapar enkla slöjdföremål i olika material utifrån instruktioner. I senare årskurser övergår den i ett krav på att eleven skapar mer avancerade slöjdföremål och i allt större utsträckning tar egna initiativ. På de högre betygsnivåerna ställs allt högre krav på kvaliteten i elevens formgivning och framställning. Dessutom ökar kraven på att eleven använder handverktyg, redskap och maskiner på ett funktionellt sätt.

I Skolverkets bedömningsstöd för åk 9 beskrivs progressionen enligt följande:

Uttrycken i huvudsak fungerande, ändamålsenligt och ändamålsenligt sätt med precision, används för att ange hur utvecklad elevens förmåga är att bland annat välja, använda och kombinera strategier, metoder, verktyg och redskap.

Hela den aktuella sidan i bedömningsstödet, inklusive exempel, ser ut så här:

(Klicka på bilden för att göra den större)

En annan del i kommentarmaterialet som jag menar har relevans i frågan är (s 7-8):

En del av syftestexten i slöjdens kursplan handlar om att eleverna ska utveckla kun­skaper i olika hantverk. Det omfattar ett område som, även om det inte formulerats i tidigare kursplaner, alltid varit ett självklart inslag i undervisningen för lärarna. Området har emellertid tolkats mycket olika. Med kunnande i hantverk avses i kursplanen kunskaper i att hantera redskap, verktyg, maskiner och material, liksom kunskaper om formgivning och material-och färgvalens betydelse för det sammantagna resultatet. Ett hantverkskunnande handlar också om att utveckla föreställningsförmåga och kunna visualisera samt att göra medvetna val med tanke på material, framställningsmetod, konstruktion, funktion och uttryck. Kunnande i hantverk handlar därigenom i stor utsträckning om att använda sig av egna och andras tidigare slöjderfarenheter.

Kursplanen anger att eleverna ska utveckla skicklighet. Begreppet hantverksskicklighet har medvetet valts bort i kursplanen eftersom det ofta förstås som att enbart omfatta motoriska kunskaper och fingerfärdighet. Dessa egenskaper är inte alltid knutna till reflektion och tanke, utan enbart till handling. Genom att enbart använda ordet skick­lighet vill kursplanen bredda begreppet till att även omfatta analys och värdering.

Utifrån ovanstående landar jag i uppfattningen att uttrycken ”i huvudsak fungerande sätt”, ”ändamålsenligt sätt” och ”ändamålsenligt sätt med precision”, syftar på flera olika delar. Bland annat elevens:

• Förmåga att välja, använda och kombinera strategier och metoder i slöjdarbete
• Kunskaper i att hantera redskap, verktyg, maskiner och material på ett funktionellt sätt
• Kunskaper om, och kvalitet i, formgivning
• Kvalitet i framställning
• Kunskaper om material- och färgvals betydelse för resultatet
• Föreställningsförmåga
• Förmågan att visualisera
• Förmågan att göra medvetna val utifrån olika aspekter; material, framställningsmetod, konstruktion, funktion och uttryck
• Förmåga att använda sig av egna och andras tidigare slöjderfarenheter

Det är svårt att se hur ett enda exempel eller en ”förenkling” skulle kunna omfatta samtliga ovanstående aspekter. Som lärare behöver man förklara och exemplifiera relevanta delar bland punkterna inför och under ett arbetsområde. Vilka punkter som står ”mest i fokus” bör variera och anpassas till arbetsområdets eller uppgiftens innehåll och utformning. Eller kanske ännu hellre tvärt om, olika arbetsområden bör utformas så att eleverna ges möjlighet att utveckla och visa ”ändamålsenlighet med precision” med olika fokus i olika arbetsområden. Exempelvis en uppgift där formgivningen ges extra uppmärksamhet, en annan där uttryck och färgval står i fokus, och ett arbetsområde där kvalitet i framställning och hantering av verktyg är det som betonas och exemplifieras för eleverna.

Produkt eller process

Gällande ”den eviga slöjdlärarfrågan” om att bedöma produkt/föremål och/eller process uppfattar jag att båda dessa delar är tydligt framträdande i slöjdämnets samlade kunskapskrav. Produkten kanske tydligast i första delen och processen i senare del av kunskapskraven, men det är inte ”antingen eller” utan som visats ovan ingår också processdelar i den del av kunskapskraven som lyder: ”I slöjdarbete kan eleven använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och ändamålsenligt sätt med precision.”

Det är också viktigt att förhålla sig till att det finns många olika sätt för elever att visa sina kunskaper och förmågor i relation till samma del av kunskapskraven. Till exempel kan förmågan att ”använda handverktyg, redskap och maskiner på ett säkert och ändamålsenligt sätt” visas i och genom det framväxande arbetet eller via det färdiga slöjdföremålet, det kan också visas muntligt eller skriftligt, det kan ske inför, under eller efter ett genomfört slöjdarbete, och det kan göras enskilt för läraren eller inför hela elevgruppen.

Här är processen viktigast!

Avslutningsvis ska poängteras att det beskrivna sättet att fördjupa förståelsen för en viss del av kursplanens kunskapskrav är ett exempel, texten beskriver hur jag själv med hjälp av tillgängliga stödmaterial gick tillväga för att bli säkrare i min tolkning. Punktlistan tidigare i texten utgör ingen ”sanning”, den säger inte hur kunskapskravet bör eller ska förstås. Dessutom talar mycket för att en stor del av förståelsen för olika delar av kunskapskraven utvecklas just i och genom processen med att läsa, jämföra, tolka, exemplifiera och gärna diskutera med kollegor. Att anamma någon annans resultat av en sådan tolkningsprocess leder inte till samma förståelse, lika lite som eleverna skulle förstå de nationella kunskapskraven genom en generell förenkling.

Peter Hasselskog, Lektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet

Kommentera gärna:

1. Är det en styrka eller svaghet, för lärare och elever, för lärande och likvärdighet, att kursplanens kunskapskrav till delar är öppna för tolkningar? Till exempel att ”ändamålsenligt sätt med precision” kan innebära fokus på formgivning, förmåga att kombinera strategier och/eller på slutresultatet?
2. Hur kan slöjdlärare öka sin kompetens och trygghet gällande egen förståelse för kunskapskraven och gällande att kommunicera dessa till eleverna? Vad kan man göra själv eller tillsammans med kollegor? Vad behövs ”utifrån”, t ex genom Skolverket, kompetensutveckling, eller genom kunskapskravens utformning?