Åsa skapade sin egen slöjdsal

Intervju med Åsa Almgren

Text av Emma Gyllerfelt

Enligt senaste nationella utvärderingen i slöjd, NÄU13, visar resultatet att nio av tio elever möter slöjdämnet uppdelat i textilslöjd respektive trä- och metallslöjd. Hur ser då slöjdundervisningen ut för den tiondel som inte möter slöjdämnet så? Åsa Almgren som arbetar på Bureskolan i Gislaveds kommun började som förskollärare och gick sedan vidare som fritidspedagog. Åsa upptäckte dock att hur hon än gjorde, amnade hon hela tiden i slöjdsalen. Det ledde henne vidare till distansutbildning, först i textilslöjd vid Umeå universitet och sedan trä- och metallslöjd vid Linköpings universitet. Slöjdlärarportalen mötte Åsa för en intervju om hur hon skapade sin slöjdsal med möjligheten att undervisa i alla material.

Berätta om processen fram till din nuvarande slöjdsal!

– Det var en rolig och spännande process, men arbetsamt. När jag började arbeta på den här skolan fanns det en sal för trä och metall i källarplan och en sal för textil två våningar upp. När slöjdläraren som ansvarade för trä och metall skulle gå i pension uppmanades jag av min dåvarande rektor att läsa trä och metall på distans vid Linköpings universitet. En uppmaning jag först var skeptiskt till, men idag är det ett val som jag inte ångrar.

Parallellt med Åsas studier växte skolan och behövde ett klassrum till. Då väcktes idén om att göra om dåvarande trä- och metallslöjdsalen till en sal där eleverna kunde arbeta med alla material. På så sätt kunde dåvarande textilslöjdsal göras om till ett klassrum. Det blev även ett argument som skolan använde när de skulle söka pengar till renovering. Efter lite motgångar fick de till slut loss pengar från kommunen och Åsa kunde på allvar börja planera för sin sal. Totalt tog hela processen cirka två år.

Åsas slöjdsal efter ombyggnad. Bild, 1. Så här blev trä- och metallslöjdsdelen, nära ingången, längst ner i bilden stod bandsågen tidigare som Åsa valde att flytta till ett rum intill. Bild, 2. Det gamla förrådet gjordes om till en textildel och rummen delas av med glasdörrar. Här kan eleverna och lärare enkelt gå mellan rummen. Den lite större trä- och metalldelen används även till t ex föräldramöten. Bild, 3. Längs ena sidan i trä- och metalldelen har Åsa placerat långbord där eleverna kan placera symaskiner vid behov eller sitta och skissa. Det fungerar även som utställningsyta för elevernas slöjdföremål.

Åsas slöjdsal består idag av den gamla trä- och metallsalen, men har utökats genom att väggar har rivits ner i vad som tidigare var förrådsutrymme i syfte att rymma en textil del. Det blev två större rum som rymmer textil, trä och metall och som avgränsas genom en glasdörr med två större fönster. Intill det lite större trä- och metallrummet finns maskinrum, målarrum och förvaring. Åsa menar att möjligheten att kunna stänga dörren mellan rummen skapar mindre dammiga lokaler men det ger henne också en överblick över eleverna, det möjliggör ögonkontakt. I trä- och metallrummet ryms hyvelbänkar och ett längre bord med pallar runtom. Vid rummets fönster har flera bord placerats. I textilrummet finns tillklippningsbord, soffa och bord med symaskiner. Intill trä- och metallrummet finns mindre rum med svarv, bandsåg, förråd och målarrum. Gruppstorlekarna är mellan 17-18 elever och Åsa har under lektionstid stöttning av Anna som annars arbetar på fritids. Det är Åsa som planerar alla lektioner men tillsammans har de ett väl fungerande samarbete och under lektionstid finns både Åsa och Anna tillgängliga för eleverna.

Vad var din tanke bakom att flytta ut maskinerna från trä- och metalldelens mindre rum?

­– Alla stora maskiner var tidigare i det här större rummet, jag kände att alla dessa maskiner tog en massa energi och plats i rummet. Jag ville ha stora öppna ytor att arbeta med och valde att placera alla större maskiner i rum intill. För mig tar de bara energi från arbetsytan och många som har varit här på besök upplever ett lugn, det är varken slamrigt eller bullrigt. Pelarborren är den maskin som fick vara kvar.

– Vi ville att det skulle vara öppet och att man ska ha en god överblick fast man inte är på samma plats, nu kan jag ha ögonkontakt med eleverna var jag än befinner mig. Vi hade från början tänkt oss ett större glasparti men det var en bärande vägg, så det gick inte. Men jag tycker att det här funkar bra, det är skönt att kunna stänga ibland och det blir inte heller så dammigt. Ibland är det elever som kommer till det större rummet och vill klippa sina tyger. Då har de möjlighet till det på ett större bord. På det bordet får de inte ha verktyg, utan det är till för att skissa, rita eller klippa, inte att använda träverktyg. Eleverna kan lätt ta en symaskin och ställa där istället. Förrådsutrymmet fick vi anpassa efter hur rummet såg ut och målarrummet är guld värt att ha, oavsett material, här kan de trycka textil och ytbehandla sina föremål. Jag var noga med att det skulle finnas tillgång till vatten i det här utrymmet.

 Bild 4 och 5. Elever arbetar med sina pallar och jeansåterbruk.

Hur har eleverna upplevt övergången till den nya slöjdsalen?

– Det gick mycket lättare än vad jag trodde, jag tror att de tyckte så mycket om det, så det var därför de tog till sig det. Hade de inte gillat det, hade det nog tagit längre tid. Aldrig att en elev säger att här har vi träslöjd, utan de säger ”jag har slöjd”.

Vad är det som gör att de tycker om det?

– Jag tror att de känner att de har en större frihet, man är inte begränsad alls på samma sätt, med materialet, de har en idé om att de vill göra någonting, ”vilket material vill du använda” kan jag fråga och så arbetar vi därifrån, vi kombinerar över gränserna utifrån elevernas tankar.

Vilka fördelar ser du med att arbeta så här?

– Jag tycker att jag får fram elevernas starka sidor, på ett helt annat sätt. Jag har ofta projekt som bygger på ett tema.

Hur kan ett sådant tema se ut?

– Om vi tar korgen som exempel, eleverna hade förvaringskorg som tema. Då hade vi en fast botten, en träbotten, borrade hål, och satte rundstav. Eleverna fick då verkligen fundera på om det skulle vara jämt eller udda, hur de där hålen skulle borras. Storlek och material bestämde eleverna helt själva. Jag vet inte hur mycket olika material vi till slut arbetade med, allt från cykelslangar, och tätningslister, till garn och tyg, till metalltråd. I uppgiften fördes hela tiden aktiva diskussioner med eleverna kring flätningen och här var den första förmågan given, att formge och framställa. Men med tanke på elevernas val av flätningsmaterial diskuteras också miljöaspekter. När det kommer till analys och värdering så använder jag loggbok med text och bild. Detta förs alltid löpande under alla arbetsområden. På senare tid har jag börjat med att tillsammans med eleverna utforma stödstrukturer med slöjdspecifika begrepp, stödfrågor istället för fritt skrivande. Detta märker jag har höjt kvaliteten på loggböckernas innehåll markant.

– Jag har nästan aldrig fria uppgifter. Men de sista fyra veckorna på en termin då får eleverna möjlighet att välja mer fritt. Under terminerna har jag två större uppgifter. Den här terminen har vi pall och jeansåterbruk. Några gör en dyna i jeans till sin pall, andra gör en pall och sedan något annat i jeans. Det blir två projekt som löper parallellt och eleverna börjar i var sitt rum sedan byter vi efter halva, men eleverna kan fritt röra sig mellan rummen.

Bild 6, 7 och 8. Efter lektionen dokumenterar eleverna i ett pages-dokument. Åsa ger eleverna olika direktiv när de ska skriva. Den här lektionen skulle eleverna ta ett foto när de arbetar och sedan skriva en bildtext till. Eleverna skriver om vad de gör på bilden och vilka verktyg de har använt. Nästa lektion får eleverna en annan fotouppgift.

Hur upplever du själv förändringen?

– När jag arbetade i den gamla textilsalen upplevde jag att det fanns en hets. När den nya salen renoverades och jag var utan sal i nästan två månader, då tänkte jag att nu har jag chansen att komma ifrån den där hetsen. Då utkristalliserades två större temaområden varje termin, plus att eleverna har en morot med en friare del i slutet av terminen, den påminner jag om, ibland kommer någon och säger att ”jag vill sy shorts”, och det hinner eleverna. Men just den drivkraften kring upplägget av terminer visade sig vara större än vad jag trodde att det skulle vara hos eleverna. Det har skapat ett lugn hos mig och hos eleverna.

Din rektor lyckades övertala dig om att skapa den här salen, vad tror du att det var som fick dig att våga?

– Först sa jag, nej, det är inget för mig, men på något sätt sådde hon ett frö. Jag tror att jag ändå sökte något mer, en helhet. Jag kände inte att jag hade helheten i slöjdämnet innan, det blev för uppdelat, en del här, en del där, det var som två fristående. Nu har jag en otroligt bra överblick, även när jag ska sätta betyg. Jag diskuterar med Anna och även om hon inte är slöjdlärare så har hon god syn på eleverna så kan vi bolla tillsammans. Sen har vi våra slöjdnätverksträffar i kommunen, och sen har jag stor nytta av nätet, kollegorna på nätet.

– För mig handlar det också om att jag får ett helhetsgrepp, jag har eleverna från årskurs 2 till 6 och planeringsmässigt ser jag stora vinster. Det jag bygger i 2:an och 3:an, bygger jag vidare upp till årskurs 6. På så sätt kan jag referera till uppgifter elever har gjort tidigare. Det upplever jag som en stor fördel.

Vilket är ditt råd till slöjdlärarkollegor som eventuellt funderar i samma banor eller som blir nyfikna?

– Var inte rädd för att prova, det känner jag, prova och testa, gör en liten förändring, utöka lite i taget, inte hela världen om det blir fel, då får man testa något annat, våga pröva och ompröva.

 Åsa Almgren:

Arbetar: Slöjdlärare och förstelärare, Bureskolan, Gislaveds kommun.

Bästa slöjdminne: Mitt bästa slöjdminne är när jag stod i pappas verkstad i källaren och upptäckte tjusningen med att svarva. Jag gillar att slöjda lite freestyle och tycker inte så mycket om millimeterprecision. Vid svarven kan man skapa på känsla, det gillar jag och detta upptäckte jag där och då vid svarven med pappa bakom ryggen som övervakade det hela.

Diskutera gärna: