Slöjden har fått en ny doktorsavhandling! Den 25 februari 2017 disputerade Åsa Jeansson i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet med doktorsavhandlingen Vad, hur och varför i slöjdämnet. Textillärares uppfattningar om innehåll och undervisning i relation till kursplanen.
Utgångspunkten för doktorsavhandlingen, som är skriven som en monografi, är hur slöjdämnet har förändrats med samhällsutvecklingen över tid, och särskilt sedan den sista läroplanen, Lgr 11, infördes. I avhandlingen studeras hur slöjdämnet tar sig uttryck i relation till kursplanen, med huvudsakligt fokus på textillärares berättelser om hur ämnet gestaltar sig genom textilslöjd. Lärarna i studien undervisar i slöjdens textila material och benämns i avhandlingen för textillärare. Genom textillärarnas berättelser beskrivs hur historiska spår ger avtryck i undervisningen, som äldre kursplaner och egna erfarenheter. Likaså undersöks didaktiska val inför, och i, undervisning i slöjdämnet idag.
Avhandlingens syfte presenteras som att ”Syftet med studien är att utveckla kunskap om vad som formar gestaltningen av slöjdämnet, utifrån hur ämnet tar sig uttryck i kursplanens formuleringar och i textillärares uppfattningar om undervisning och ämnets innehåll och former”. Vidare ställs forskningsfrågorna: Hur beskriver textillärare slöjdämnets innehåll och syfte? Hur gestaltas slöjdämnet i textillärares beskrivning av sin undervisning? Hur tolkar textillärare kursplanens krav på att elever ska sätta ord på sitt lärande? Vilken betydelse får dessa krav för undervisningen och hantverksarbetet?
I de inledande kapitlen problematiseras olika ifrågasättande i debatter och media om slöjdämnets plats i skolan. Vidare lyfts förändringarna i den senaste läroplanen, Lgr 11, med dess olika betygsnivåer och utformade kunskapskrav. Fokus i avhandlingen är kursplanen för slöjdämnet i Läroplanen för grundskolan, Lgr11. En utförlig beskrivning görs av slöjdämnets utveckling i relation till utbildningsväsendets utveckling, slöjdämnets historik och lärarutbildningens förändringar. Hur slöjdämnet har formats över tid redogörs grundligt i avhandlingen som sju former. För att kort summera beskrivs slöjdämnets första form som uppdelat efter vilka sysslor som ansågs passa flickor respektive pojkar i den rådande samhällsstrukturen. Under slöjdämnets andra form, sent 1800-tal och början av 1900-talet, började ämnet ses som ett formellt bildningsmedel. En tredje form började 1955 då slöjdämnet blev ett obligatoriskt ämne. En fjärde form relateras till grundskolans införande 1962 då slöjdämnet för första gången kategoriseras efter material istället för kön. En femte form inträder med läroplan Lgr 80 där fokus ligger på elevernas personliga utveckling. I den sjätte formen är slöjdämnet etablerat som ett sammanhållet ämne i läroplan Lpo 94 och det står att ämnet ska ge båda könen förutsättningar att självständigt klara traditionellt manliga och kvinnliga uppgifter i vardagslivet. Och till sist den sjunde formen, i den nu aktuella läroplan Lgr11, redogörs i avhandlingen för att det i slöjdens kursplan inte finns några specifika krav på hantverksområden, material eller tekniker, inte heller beskrivs hur undervisningen ska bedrivas, däremot finns tydliga kunskapskrav utformade som förmågor som eleven ska uppnå för att kunna bedömas på en viss betygsnivå.
I kapitel 3 görs en ämnesdidaktisk forskningsöversikt. Den slöjddidaktiska forskningen avgränsas främst till ett undervisningsperspektiv utifrån att avhandlingen fokuserar lärares, som i avhandlingen benämns som textillärare, förståelse av slöjdämnets syfte och innehåll. Vidare lyfts tolkningsproblematiken med nya formuleringar och generella formuleringar i kursplanetexter. De teoretiska utgångspunkterna för avhandlingen behandlas i kapitel 4, dels används läroplansteori som ett övergripande perspektiv, dels ett ämnesdidaktiskt perspektiv som ett mer praktiknära. Slöjdämnet belyses med hjälp av begrepp som synlig och osynlig pedagogik. Likaså används begreppet policy och läroplansteoretiska policynivåer som Formuleringsnivån, Transformeringsnivån och Genomförandenivån för att precisera det som styr i kursplanen, men också för att fånga det som är, och ska vara, tolkningsbart. Vidare behandlas didaktik teori och ämnesdidaktik i relation till slöjdens kunskapsområde och ämnesinnehåll.
Metodansats och forskningsprocessen beskrivs i kapitel 5. För att förstå mot vilken bakgrund slöjdämnet formas i praktiken genomförs intervjuer med textillärare i syfte att undersöka hur de beskriver sin undervisning och sin förståelse av ämnet. Studien genomförs som en förstudie och en huvudstudie. Avhandlingens resultat presenteras i tre resultatkapitel. I det första resultatkapitlet redogörs för Textillärares uppfattningar om slöjdämnets syfte och innehåll. Intervjuerna visade bland annat att textillärarnas förståelse av slöjdämnet skiftade och var olika starkt kopplat till kursplanen. Undervisningsinnehållet relaterades oftast till arbetsområden inom hantverk. I det andra resultatkapitlet, Textillärares undervisning, redovisas resultat om hur textillärarna beskriver hur de gör när de undervisar, och varför de gör som de gör, och den koppling de beskriver mellan kursplanen och sin undervisning. Trots att slöjdämnets kursplan i Lgr 11 avsiktligt inte har några riktlinjer eller metoder för undervisning, framkommer att lärarnas berättelser ändå är relativt samstämmiga, t.ex. didaktiska motiv om att hinna realisera det som planerats, att de utvecklat ett sätt att undervisa som fungerar och att de själva har erfarenheter av att själv ha lärt sig hantverk. I det tredje resultatkapitlet, Manuellt och intellektuellt arbete i förening, presenteras hur textillärarna beskriver att de tolkar och hanterar de delar i kursplanen som föreskriver att elever ska använda slöjdspecifika begrepp och även uttrycka sig i ord kring sina val och sitt lärande i slöjdämnet. Lärarna beskriver också vilken betydelse det får i relation till de hantverksbaserade delarna av ämnet och undervisningen i stort. Dels menar textillärarna att tiden har minskat för det praktiska arbetet genom att ämnet har fått ett ökat s.k. teoretiskt innehåll, dels menar några att elevernas hantverkskunskaper har blivit sämre, medan andra menar att eleverna tillägnat sig ett bättre arbetssätt då de fått bättre förståelse för arbetsprocessen. Några lärare beskriver att kunskapskraven används som matris där elevens förmågor prickas av och betygsätts.
I de två sista kapitlen i avhandlingen analyseras och diskuteras resultat, syfte och forskningsfrågor. Två nivåer av didaktiskt tänkande urskiljs, dels den erfarenhetsbaserade undervisningen där reflektion sker i praktiken och där tidigare ämnesinnehåll anpassas till ett nytt styrdokument. Den andra nivån bygger på beprövad erfarenhet, på systematiserad reflektion över undervisningen i syfte att utveckla densamma, samt en i viss mån textnära och kritisk tolkning av kursplanen. Resultaten visar att en del lärare är medvetna om att de bär på en förståelse av ämnets syfte som inte stämmer överens med syftet i slöjdämnets kursplan. För några verkar det vara ett medvetet val att genom egen förförståelse själv bestämma vad som är syftet med ämnet, vilket uttrycker en autonomi i relation till kursplanen. Lärarna uttrycker att det inte finns några speciella undervisningsmetoder som kan kallas för något, uppfattningar som speglar en ovana att tala om undervisningen. Flera lärare talar om att de skulle vilja hinna lära eleverna mer om och i slöjd, men att den resultatfokuserade kursplanen efterfrågar andra kunskaper i form av förmågor än vad som tidigare uttalats. Det som inte går att bedöma enligt kunskapskraven riskerar att väljas bort och inte få plats i ämnesinnehållet. I avslutningskapitlet diskuteras också resultaten mer övergripande och bland annat i relation till möjliga scenarier kring slöjdämnets utveckling framöver: En möjlighet är att ämnet rör sig mot ökad mätbarhet. En möjlighet att utvecklingen rör sig mot att slöjdämnet får minskad betydelse. En möjlighet att ämnet får finnas på andra villkor och vara ett ämne utan denna form av bedömning.
Det är problematiskt att kort summera en diger doktorsavhandling. Klicka gärna på länken nedan och läs mer i hela avhandlingen, eller läs till en början valda delar då och då utifrån eget intresse eller fortbildningsbehov. Doktorsavhandlingen hämtas via länken nedan.
Text av: Marléne Johansson, fil.dr., professor, som var opponent vid disputationen.
Tack för sammanfattningen!
Som yrkesverksam lärare i slöjd får man sällan tid tillsammans med ämneskollegor att diskutera och utveckla ämnet och dess innehåll.
Fortfarande år 2017 deltar slöjdlärare i kompetensutveckling som sällan eller aldrig belyser det som skrivs fram i denna avhandling.
Nu återstår för mig och allt för många kollegor att åter använda förtroendetiden till att ännu en gång vidga vår syn och förståelse för ämnet slöjd.
Denna gång med en avhandling som verkligen känns angelägen och värdefull att ta del av!