Undervisning i slöjd & hantverksmässigt lärande -Processens dialog

Text av: Bent Illum

Författaren av denna text är själv slöjdare, slöjdlärare och slöjdforskare och känner därmed det hantverksmässiga lärandelandskapet ur flera olika perspektiv. Författaren har under åren blivit intresserad och engagerad i frågor som: Hur ser sambandet ut mellan undervisning och lärande i slöjd? Frågan kan också förenklas och preciseras: Hur går det hantverksmässiga lärandet till hos en elev i slöjden? Hantverksmässigt lärande är, oavsett om det gäller mjuka eller hårda material, ett lärande om hur händerna skall användas och utföra något.

Lärandelandskapet i slöjdsalen kan didaktiskt förstås som uppdelat i två olika huvudområden: Det yttre läranderummet där all kommunikation sker, och det inre läranderummet där den lärande arbetar hantverksmässigt med den information som hon eller han fått i det yttre läranderummet. Förhållandet mellan det som sker i det yttre- och inre läranderummet är spännande och viktigt i hantverksmässigt lärande.

När den lärande undervisats, har fått information, i det yttre läranderummet förflyttar hon eller han sig till det inre lärandrummet för att utföra eller imitera det hantverksmässiga som visats. Det kan exempelvis vara att slå i en spik eller att sy korsstygn. När eleven påbörjar sitt arbete uppstår det en form av metaforisk dialog mellan personen och den arbetsprocess som är igång. Om det skall slås i en spik i en bräda är det; eleven, en hammare, en spik och en bräda, som utgör delarna i processen. Eleven sätter spiken mot brädan där det skall slås i och slår därefter ett eller flera slag med hammaren. Eleven har skapat sig bilder av hur processens skall gå till. Dessa bilder är skapade genom iakttagelse av undervisning eller annan information som eleven fått i det yttre läranderummet och nu omskapas denna information till handlingar.

Den ”dialog” mellan eleven och processens resultat som är metaforisk kallas processens dialog eftersom hela dialogen äger rum i den hantverksmässiga lärandeprocessen. Att slå i en spik i en bräda kan användas som exempel. När eleven har slagit ett par slag med hammaren stoppar eleven, här kan hon eller han då se hur processen har förlöpt. Eleven handlar genom att slå på spiken med hammaren och därvid uppstår ”en bild”, tt resultat av processens förlopp. Bilden kan antingen vara liknande den eleven har uppfattat som information i det yttre läranderummet eller vara helt annorlunda. Om den är i likhet med informationens bilder så har processen gått som det är tänkt och processen kan fortsätta till spiken är helt nerslagen. Om bilden inte stämmer överens behöver processen korrigeras så att spiken kan slås i helt och rakt såsom avsikten är. På detta sätt fortsätter processens dialog till spiken är helt islagen.

Eleven får också andra ”svar” genom processens dialog, i det ljud som åstadkommes när hammaren träffar spiken. Ljudet kan bekräfta om förloppet i processen är tillfredställande eller om det finns behov för att göra någon korrigering. Den känsla som hammaren ger i handen vid slaget är också ett ”svar” från processen som ger eleven en förståelse för hur processen fortlöper.

Hela förloppet kan ses enligt följande figur. Själva processen föregår inom figurens trekant som utgörs av de tre delarna: mål/produkt, människa + verktyg, och material. De tre delarna som påverkar processen och utgör det som benämns processens dialog.

Processens dialog

 

Efterhand som eleven arbetar vidare i det inre lärandrummet, förlöper processens dialog mer och mer automatiskt: Om eleven får arbeta tillräckligt länge med sitt arbete, och därmed också sitt lärande, leder det till ett bemästrande av det hantverksmässiga.

För att det kroppsliga lärandet ska ske genom handling i det inre läranderummet är det viktigt att den som undervisar i det yttre läranderummet tänkt igenom den didaktik och den kommunikationsform som hon eller han använder. Det är viktigt att kommunikationsformen är tredimensionell och utgör tydlig information för den lärande så att denne är i stånd att kroppsligt imitera de handlingar som undervisningen har innehållet.

Ytterligare forskning av Illum, tillsammans med Andersson och Brøns-Pedersen, (2016) identifierar sju olika kommunikationsformer inom det hantverksmässiga lärandet:

1. Regelbunden tredimensionell grupp instruktion
2. Verbal
3. Verbal med hjälp av verktyg
4. Verbal med hjälp av kroppstecken
5. Enbart verktyg
6. Enbart kroppstecken
7. Kropp mot kropp

Studien visar att kommunikationsformen ”kropp mot kropp” till stor del används av läraren för snabb korrektion och därmed utgör en möjlighet för den lärande att endast kort lämna det inre läranderummet. Genom ”kropp mot kropp” får den lärande ta del av lärarens korrektion kroppsligt, den lärande får på så sätt möjlighet till en kroppslig förståelse av hur handlingen kan utföras korrekt. Kropp mot kropp är den kommunikationsform som bäst korrigerar och tydliggör de kroppsliga intryck som finns i det hantverksmässiga lärandet som kännetecknar det som sker genom procesens dialog.

Som lärare i ett hantverkmässigt sammanhang är det viktigt att vara medveten om processens dialog som lärandeprocess för den enskilde eleven. Det är viktigt att fokusera på hur lärarens instruktioner i det yttre läranderummet samverkar med och ger förutsättningar för den lärandes aktivitet och lärande i det inre läranderummet. En central faktor i sammanhanget är då valet av kommunikationsform.

Texten skriven av Bent Illum – slöjdlärare, slöjdlärarutbildare och slöjdforskare i Danmark.

Översatt av Joakim Andersson, slöjddoktorand vid Högskolan för design- och konsthantverk, HDK, Göteborgs universitet. 

Läs mer:

• Andersson, J., Brøns-Pedersen, L. & Illum, B. (2016). Kommunikation och lärande i slöjdverkstaden. Techne serien A, vol. 23, nr. 2, s. 80–98.
• Illum, B. (2004). Det manuelle håndværksmæssige og læring – processens dialog (Doktorsavhandling). Köpenhamn: Danmarks pedagogiska universitet, DPU. (finns ej digitalt men kan lånas på universitetsbibliotek)
• Illum, B. & Johansson, M. (2009). Vad är tillräckligt mjukt? Kulturell socialisering och lärande i skolans slöjdpraktik. FORMakademisk, 2(1), 69–82.

Kommentera gärna:

Vilka av de sju kommunikationsformer som nämns i texten använder du i din slöjdundervisning? När, varför och med vilka erfarenheter?