Slöjdlärarportalen har som ambition att varje år lyfta fram ett antal examensarbeten i syfte att bidra till spridningen av dessa men även som uppmaning till att läsa och använda som diskussionsunderlag i olika fortbildningssammanhang för slöjdlärare.
I början av året presenterade Jesper Aaröe sitt avslutande examensarbete inom ämneslärarprogrammet vid Göteborgs universitet. Jesper som har slöjd som sitt huvudämne har genom djupintervjuer undersökt tre slöjdlärares upplevelser av flerspråkig undervisning. I sin sammanfattning problematiserar han det valda ämnet på följande sätt:
Slöjdämnet betraktas ofta som ett gynnsamt integrationsämne där nyanlända elever får möta ordinarie undervisning för första gången. Samtidigt inhyser slöjden ett antal kunskapsområden som ställer höga krav på elevernas språkliga förmågor. Med ett korrekt ämnesspråk förväntas eleverna bland annat kunna värdera sina slöjdprocesser, motivera sina val och tolka slöjdföremåls estetiska- och kulturella uttryck. I relation till flerspråkiga elever beskriver slöjdlärarna hur de ofta saknar tid och resurser för att hjälpa dessa elever över slöjdämnets språkliga barriärer och slöjdens språkkrav innebär så pass stora utmaningar att de flerspråkiga eleverna sällan når godkända betyg i ämnet. Den flerspråkiga slöjdundervisningen verkar således vara en svårhanterlig verksamhet och slöjdläraren tycks ofta hamna i kläm mellan kursplanens språkliga krav och elevgruppens begränsade svenskkunskaper.
Många slöjdlärare känner säkert igen situationen och beskrivningen – slöjd som ett lämpligt integrationsämne, förmodligen utifrån antagandet att ”görandet” i slöjden inte ställer lika stora krav på att eleven behärskar språket, samtidigt som förmågorna slöjdämnet enligt kursplanen i Lgr11 ska ge eleverna förutsättningar att utveckla inkluderar språkliga krav på eleverna.
Slöjdlärarportalen ställde ett antal frågor till Jesper utifrån hans examensarbete:
Syftet med din intervjustudie var att ” identifiera och kartlägga de kvalitativt skilda sätt på vilka några slöjdlärare upplever flerspråkig slöjdundervisning”. Vad hade du för tankar om resultatet innan studien genomfördes?
Utifrån mina egna erfarenheter av att undervisa slöjd i flerspråkiga elevgrupper förväntade jag mig att se ett resultat som styrkte min egen uppfattning om slöjdämnet som språktungt och utmanande för elever i allmänhet och flerspråkiga elever i synnerhet.
Du har valt en fenomenografisk forskningsansats, vilket inte är så vanligt i examensarbeten. Varför och vad innebär det kortfattat?
Den fenomenografiska ansatsen tilltalade mig eftersom att jag tidigt hade bestämt mig för att studera slöjdlärares upplevelser av sin undervisning. Fenomenografin utgår dessutom från en idé om att det inte finns en och endast en sanning utan hävdar istället att sanningen ligger i de samlade skilda upplevelserna av ett studerat fenomen, ett perspektiv jag tycker passar väl ihop med den komplexa verklighet som skolan är.
Du beskriver analysen som: ”Arbetet med att finna en logisk gruppering av de olika utsagorna var tidskrävande och innebar ett intensivt prövande och omprövande av tänkbara teman. Efter många utkast utkristalliserades så småningom tre övergripande teman”. Dessa tre teman är Sociala aspekter, Pedagogiska aspekter och Organisatoriska aspekter. Kan du kort beskriva vad som kännetecknar och vad som skiljer dessa tre teman från varandra?
De tre kategorierna representerar var för sig ett framträdande tema i informanternas upplevelser av slöjdundervisning i en flerspråkig kontext. De sociala aspekterna relaterar till hur studiens slöjdlärare upplever att flerspråkigheten påverkar det sociala samspelet i slöjdsalen och deras syn på ämnet som fostrande instans för flerspråkiga elever. De pedagogiska aspekterna relaterar i sin tur till hur undervisningen och själva lärandet i slöjdsalen påverkas. I den tredje kategorin redogörs för hur studiens slöjdlärare upplever att de organisatoriska förutsättningarna påverkar arbetet med flerspråkiga slöjdelever.
Ditt sätt att presentera resultatet är spännande och säger en hel del bara genom rubrikerna: Den flerspråkiga undervisningen som…
- …pedagogisk utmaning
- …pedagogisk möjlighet
- …social gemenskap
- …socialiserande miljö
- …exkluderande miljö
- …organisatoriskt bakbunden verksamhet
Kan du kortfattat beskriva vad för upplevelser från slöjdlärarna som döljer sig bakom rubrikerna?
Väldigt kortfattat kan man säga att slöjdämnets verbal- och skriftspråkliga moment upplevs försvåra såväl det pedagogiska arbetet som den flerspråkiga elevens möjlighet till social delaktighet i klassrummet. Samtidigt upplevs slöjdämnet besitta en stor potential som integrerande ämne i och med dess praktiska undervisningsmoment och multimodala språkmiljö där flerspråkiga elever kan delta i undervisningen, utveckla sitt språk och samtidigt samspela med sina klasskamrater i situationer där verbalspråket inte utgör något hinder som enda kommunikationsmedel.
Du skriver att ”Resultatet indikerar en spridning av slöjdlärares upplevelser av den flerspråkiga slöjdundervisningen och de intervjuade lärarna ger i ett flertal avseenden uttryck för till synes motstridiga upplevelser av det studerade fenomenet”. De tre slöjdlärarna hade alla lång erfarenhet av slöjdundervisning, men undervisade delvis i olika materialinriktningar. Varför tror du att deras upplevelser skilde sig så mycket åt?
Det är en stor och svår fråga att svara på. Jag fick uppfattningen att skillnaderna till viss del kan bero på olika ambitionsnivåer i undervisningen av flerspråkiga elever. Nöjer du dig med att eleven kan delta i ämnets praktiska moment upplever du sannolikhet inte svårigheter i samma grad som de lärare vars ambition är att de flerspråkiga eleverna även ska kunna tillgodogöra sig ämnets teoretiska moment. Det framkom även att stödresurserna kring de flerspråkiga eleverna skiljer sig åt mellan skolorna där vissa skolor exempelvis tillhandahåller studiehandledare med modersmålskompetens som kan bistå slöjdläraren under lektionerna. Skillnaderna i organisatoriska förutsättningar utgör säkert en del i förklaringen till informanternas skilda upplevelser.
I diskussionen beskriver du din tolkning av resultatet som att ”slöjdlärarna känner en uppgivenhet inför den språkliga utmaningen i den flerspråkiga slöjdundervisningen och de upplevs ha svårt att finna pedagogiska metoder som kan avhjälpa problematiken”. Hur skulle en sådan situation eller upplevelse från lärarnas sida kunna avhjälpas?
Jag tror att man först och främst behöver enas om att slöjden är ett språktungt ämne med hårda dokumentationskrav och ett omfattande ämnesspråk. Därefter behöver syftet med den flerspråkiga slöjdundervisningen tydligt formuleras för den undervisande läraren, är tanken främst att de flerspråkiga eleverna i slöjden ska få ett socialt sammanhang i den ordinarie undervisningen eller är ambitionen att de ska delta i undervisningen på samma villkor och utifrån samma krav som sina svenskspråkiga klasskamrater? När syftet är klargjort behöver slöjdlärare få det stöd de behöver för att kunna uppfylla detta. Det kan handla om fortbildning där mycket bra forskning kring språk- och kunskapsutvecklande undervisning finns att tillgå. Det kan också handla om mer direkta insatser så som att modersmålskompetenta studiehandledare deltar i undervisningen och hjälper till med att överbrygga det språkliga glappet mellan undervisningen och den flerspråkiga elevgruppen. Om ämnets språkkrav inte erkänns och slöjdläraren lämnas helt ensam med det flerspråkiga klassrummets utmaningar tror jag att det riskerar resultera i en form av förvaringsverksamhet där eleven själv får försöka delta efter bästa förmåga.
”Det multimodala språket underlättar meningsskapandet i den flerspråkiga slöjdundervisningen och när det språkliga glappet mellan läraren och eleven blir för stort för att kunna överbryggas med verbalt- eller skriftligt språk upplever lärarna att slöjdsalens multimodala språkresurser kan bidra till att skapa förståelse”. Detta är ett viktigt och spännande resultat, men vad innebär det enligt din tolkning? Att eleverna kan lära sig slöjd ”multimodalt” utan att behärska det verbala eller skriftliga språket, och att språkutveckling genom slöjdundervisning därför inte är en optimal idé, eller tvärt om – att språkutvecklingen gynnas av att delta i en verksamhet där kommunikationen inte enbart sker skriftligt eller verbalt utan också multimodal med hjälp av verktyg, gester, kroppskontakt, att visa i handling?
Jag är övertygad om att ämnets multimodala språk är en tillgång för alla elevers språkutveckling. I praktiken innebär slöjdsalens multimodala miljö att vi har fler av våra sinnen att tillgå när vi kommunicerar och förmedlar kunskap och mening mellan varandra. Ska vi förmedla innebörden i meningen ”håll hårt i svarvjärnet” till en elev med begränsade svenskkunskaper understödjs förståelsen av att vi kan lägga våra händer om elevens och krama om samtidigt som vi verbalt förklarar att hen ska ”hålla hårt i svarvjärnet”. Med hjälp av den taktila instruktionen förstår eleven den verbala instruktionen och utvecklar därigenom sitt språk.
Uppfattar du nu efter din studie att slöjd är ett lämpligt integrationsämne jämfört med andra skolämnen? Varför eller varför inte, och i så fall på vilket sätt?
Absolut! Slöjdundervisningen är i många avseenden konkret på ett sätt som skolans mer teoretiska ämnen inte är. Ämnesspråket finns ofta förkroppsligat i salen, bl a i form av fysiska föremål och konkreta hantverkstekniker. Samtidigt kan man inte blunda för att slöjdämnet också innefattar abstrakta teoretiska moment som upplevs ställa till det för många flerspråkiga elever. Vi behöver veta vad vi ska fokusera på och få relevant hjälp när vår egen kompetens inte räcker till för att möta den flerspråkiga slöjdundervisningens pedagogiska och sociala krav. Får vi den nödvändiga hjälpen tror jag att slöjden kan vara en fantastisk plats för de elever som befinner sig i processen av att utveckla sitt svenska språk och hitta sin plats i en ny social kontext!
Har du några litteraturtips till de slöjdlärare som vill läsa mer om elevers språkutveckling?
De två titlar som tände mitt intresse för språk- och kunskapsutvecklande undervisning är Maaike Haijer och Theun Meestringa Språkinriktad undervisning (2014) och Pauline Gibbons Lyft språket, lyft tänkandet: språk och lärande (2010).
Om man är intresserad av att grotta ner dig i ämnet måste jag även ta chansen och göra lite skamlös reklam för den uppsats jag skrev tillsammans med min studiekamrat Fredrik Johansson, Att bygga ett slöjdspråk – Om språk och språkutveckling i slöjden (2018). (Se också tidigare veckotext på Slöjdlärarportalen). I uppsatsen applicerade vi tidigare nämnda Haijer, Meestringa och Gibbons teorier om språkutveckling på befintlig slöjdforskning för att utreda huruvida slöjden lämpar sig som språkutvecklande ämne.
Vilket konkret råd skulle du vilja ge till slöjdlärare för att mer medvetet arbeta språkutvecklande med sina elever, såväl flerspråkiga som svenskspråkiga elever?
Utveckla din slöjdsal till en språkrik miljö där eleverna badas i ämnesspråk. Markera tydligt vad alla verktyg och maskiner heter så att eleverna påminns om det varje gång de använder det ena eller andra redskapet. Om eleverna förväntas dokumentera sitt arbete kan det vara bra att tydligt förklara hur man gör en slöjddokumentation, hur konstrueras en sådan redogörelse, vilken typ av frågor förväntas eleven besvara i sin dokumentation? Kom ihåg att även ge positiv respons på det språk eleven producerar i undervisningens olika moment.
Du hittar hela Jespers examensarbete ”…då är jag ju nollspråklig helt plötsligt” En fenomenografisk studie av slöjdlärares upplevelser av den flerspråkiga slöjdundervisningen” här.
Ämnen i ämneslärarexamen: Slöjd, Engelska, Svenska som andraspråk
Ser mest fram emot som slöjdlärare: Att utveckla mängder av roliga och meningsfulla slöjduppgifter! Det och att reparera kollegors trasiga jeans.
Bästa minne från processen med examensarbetet: Intervjuerna! Det var så trevligt att träffa mina informanter och få höra om deras upplevelser och se deras slöjdsalar.
Kommentera