Slöjden i samhället

Den 15-16 oktober gick världens (!) första Gerillaslöjdsfestival av stapeln i Bagarmossen, en förort till Stockholm. Bakom evenemanget stod bland andra Frida Arnqvist-Engström, journalist, bloggare och numera även en flitigt anlitad föreläsare. På hennes blogg kurbits.nu får vi reda på mer om Frida och hennes engagemang i slöjdfrågor:

Det finns något självklart i handens arbete, antingen vi gör det själva eller uppskattar andra som kan. Idag pratar vi ofta formgivning och design. Vore det inte roligt om vi också pratar slöjd? Att göra själv. Hitta på, tänka till. Ta hand om och använda igen. Returnera och reparera. Här vill jag göra både och. Skriva om design och formgivning, keramik och textil, trä, plåt och gummi… om eko reko och slöjdhistoria, teori och praktik, kitsch och kul.

Den här bloggen har inga begränsningar, den handlar om det jag tycker är lustfyllt och intressant. Med slöjden som avstamp kan man hamna ungefär var som helst, jag lovar! Välkommen till Kurbits, bloggen som tar dig förbi syslöjdens ångest och in i det riktigt roliga gör det självet. Här är din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I anslutning till festivalen gjordes en intervju med Frida som följer här:

Vad är gerillaslöjdsfestivalen?

Gerillaslöjdsfestivalen hade som mål att samla och synliggöra den här typen av görande – garngraffiti, budskapsbroderi, craftivism – dels för utövarna själva sinsemellan och för att berätta för en nyfiken allmänhet om vad detta är.

Vi samlade någonstans kring 700 personer under helgen, vilket var över förväntan. Det blev en helg i kreativitetens och gemenskapens tecken, en helg med många fina möten och utbyten. Uppslutningen bland redan inbitna proffs och nyfikna nybörjare blev fantastisk. Gerillaslöjdsfestivalen arrangerades av mig och Maria Yvell/Virka dygnet runt och vi hade fullt fokus på görandet – vi kunde erbjuda en mängd workshops i allt från stängseltaggning, fanzineskapande och gerillaslöjdsupcykling till kurser i stickning och virkning, samt budskapsbroderi. Festivalen hade också ett gemensamt kreativt torg, där vi tack vare generösa företag och privatpersoner kunde erbjuda en massa material att skapa i – allt vi gjorde under lördagen sattes under söndagen upp i vårt gemensamma projekt på ett staket i Bagarmossen. Vi samlades dessutom till föreläsningar och panelsamtal om gerillaslöjd.

Kan en beskriva gerillaslöjd som en kombination av slöjd och aktivism?

Ja. Gerillaslöjd är ett ett paraplyord av en rad olika företeelser och inriktningar, garngraffiti, DIY, hantverksaktivism, craftivism (=craft+acitivism), radikalbroderi, stitch n’ bitch. Jag har pratat om dessa uttryck som en rörelse sedan 2010, jag behövde ett begrepp för att samla allt, och jag hittade på ordet. Jag har pratat om gerillaslöjd sedan 2011 och definierar det som “en kreativ mix av hantverk som placeras i det offentliga rummet på ett icke-förstörande vis. Gerillaslöjden är kreativ i material och teknikanvändning, den innehåller något slags budskap och kommenterar politiska eller samhälleliga händelser.”

Hur och var startade ditt intresse för slöjd och aktivism?

Jag har bevakat området som journalist (jag började på tidningen Hemslöjd som nyhetsredaktör 2005) och såg tecken och tendenser till denna rörelse då kring 2005, 2006. Jag har haft kontakt med utövare och teoretiker kring rörelsen sedan dess och tycker att det är ett spännande tillskott till de kreativa områden som det handgjorda skapandet befinner sig i. Att uttrycka sina åsikter med hjälp av sina händer, att använda slöjd som kommunikation ger det handgjorda en ytterligare dimension tycker jag.

Varför tror du att denna och liknande rörelser växer och utvecklas i världen idag?

För att vi dels är intresserade och nyfikna på olika sätt att göra själv, slöjden och det handgjorda är något vi mer och mer vill ägna oss åt. Dels är det många som ser sätt att kombinera sina åsikter med sitt handarbete. Dagens slöjdare är ett med både sitt hantverk och sina sociala medier/kanaler på ett nytt sätt och det märks i en rad olika rörelser som ägnar sig åt hantverk; gerillaslöjdsrörelsen, makerrörelsen, DIY-rörelsen etc.

Feministiska budskap verkar vara tongivande inom gerillaslöjden, stämmer den bilden tycker du?

Ja. Utövarna är ofta politiskt eller samhällspolitiskt medvetna och engagerade i sin omgivning och det offentliga rummet. Och utövarna av den gerillaslöjd som vi ser allt mer av i det offentliga rummet är främst kvinnor. Materialet garn som många känner sig bekväma med är kvinnligt kodat, ofta sett som varmt, ombonat, hemtamt, och det är också något som används som en tydlig kontrast till det kalla eller hårda offentliga rummet, ofta beskrivet som mer manligt eller mer tillgängligt för män.

Vad tror du är orsaken till att det har blivit så?

Kvinnor har i alla tider uttryckt sina åsikter genom textila material, mönster, applikationer, broderier, stickning, vävning, virkning, och bitvis fått det värderat som konst. Gerillaslöjden är ytterligare ett sådant uttryck, som egentligen endast är nytt i och med placeringen av verken i det offentliga rummet. Att kvinnor uttrycker sina åsikter i sina arbeten är inte på något vis nytt, det är hur vi ser på deras arbeten och budskap som varierar över tid. Samt hur vi bedömer det som bruksvaror i form av värmande klädesplagg eller hantverk som något funktionellt, konst eller politik.

Vad ser du för utvecklingstrender inom gerillaslöjden och Do-it-yourselfrörelsen?

Att den kommer att innefatta fler och angå allt fler. Vi kan inte fortsätta konsumera som vi gör, vi kommer behöva ändra våra vanor och vår livsstil utifrån en värld med ändliga resurser. Gerillaslöjden är ett steg in i något som också DIY-rörelsen omfamnar – viljan och kompetensen att kommunicera, ta saken i egna händer, göra själv och forma sin tillvaro genom sina händer växer och ger oss gradvis ett allt mer stärkt kreativt självförtroende. Och det kommer vi att behöva eftersom vi måste ändra vårt sätt att leva. Den som slöjdar är en livsstilsförändrare och den som kan göra själv kan också påverka andra att göra detsamma. Gerillaslöjden och DIY-rörelsen har viktiga roller i att visa vägen. Jag ser starkare inlägg och diskussioner i det offentliga rummet vad gäller gerillaslöjden, ett starkare tydligare kommunikativt motstånd mot den tid vi lever i och en större omställning mot hållbarhet och omställning inom DIY-rörelsen.

Du är också aktuell som medlem i Nämnden för hemslöjdsfrågor, hur hamnade du där?

Där har jag precis börjat och blivit utsedd av kulturdepartementet att ingå som en del i den nämnd som fördelar anslag till ansökningar om spännande projekt inom slöjd och hantverk. Mitt arbete har precis börjat och vi kommer att ha vårt första sammanträde för att gå igenom höstens ansökningar innan jul.

Vad kommer härnäst, i vilka sammanhang kan vi se och höra mer av dig?

Nu ska jag stänga in mig och börja skriva igen, jag gör research och ska börja skriva på en ny bok. Men jag har kvar en hel del uppdrag i form av gerillaslöjdsföreläsningar under hösten, jag är del i Görbart, en podd om handgjort skapande tillsammans med Erika Åberg, samt i samtalsserien Form&frukost med Stefan Nilsson, och dessa två roliga spår rullar på även framöver.

Text: Lotta Hermansson

Frida Arnqvist-Engström