Carlsson Bokförlag släppte nyss en ny bok av Göran Lundborg, professor emeritus, handkirurg och forskare, som heter Handen i den digitala världen.
Här är ett utdrag om vad boken handlar om:
I vår digitaliserade värld har handens roll förändrats. Datorer har tagit över mycket av de aktiviteter som händerna är vana att utföra. Handens komplicerade grepp och funktioner ersätts alltmer av enskilda fingrars tryck på en skärm eller ett fingers svep över skärmen, någon som ligger mycket långt ifrån vad handen är skapad för att göra. Handen har svårt att känna igen sig i det digitala landskapet och det kan lätt uppstå en konflikt mellan handens praktiska och den tekniska intelligens som representeras av datorer, smarta telefoner och surfplattor.
Författaren understryker vikten av att värna om det genuint mänskliga som ryms i handen och att hitta rätt balans mellan datorns och handens möjligheter i det digitaliserade samhället – inom skola, utbildning, kommunikation, kultur och läkekonst. Hur påverkas händernas finmotorik, känslighet och skapande förmåga och vad händer med skrivkonsten, hantverkskunnandet och alla de yrken i samhället som är beroende av händers funktion? Vad händer med barnens händer och hjärnor när förskolan digitaliseras och skolslöjden ersättes av ämnen som programmering och datakunskap? Är nätläkarens digitala diagnoser – utan medverkan av en undersökande hand – rimliga? Detta är några av de frågor som berörs i boken som är illustrerad av författarens egna skisser och teckningar.
Det jag gläds över att läsa är det jag trott och haft på känn under de 20 år jag har filmat mina slöjdande händer är belagt i forskning. Se sidan 26 om hur professor Giacomo Rizzolatti sv en slump upptäckte spegelnervceller. Dessa pratade Professor Göran Lundborg om på slöjdlärarfortbildningen TEXTOM men hade då som exempel att lära sig att spela instrument. Att lära slöjd ”från mästare till gesäll” är det optimala men den lärartätheten har vi inte haft förrän det kom 1 till 1 datorer. Datorn kan aldrig ersätta en lärare men väl avlasta med att visa och repetera specifika moment. Vi filmar alltid så att betraktaren ska uppleva att det är de egna händerna som rör sig på skärmen, nu är jag än mer övertygad om att det är rätt. Jag vill veta mer om spegelnervceller och hur de fungerar i slöjdsammanhang. Går det att få någon ung forskare att intressera sig för det tro? 🙂