Forskningsprojekt om Handarbetets Vänner, HV

Textilforskaren Annelie Holmberg, som har en bakgrund som textillärare och lärarutbildare, har tidigare intervjuats här i Slöjdlärarportalen utifrån sin doktorsavhandling om textillärarutbildning. Idag arbetar Annelie som universitetslektor i textilvetenskap vid Uppsala universitet om berättar denna gång i texten nedan om ett fortsatt forskningsprojekt om Handarbetets vänner (HV):

Då jag i slutet av 1990-talet planerade att utbilda mig till textillärare krävdes utöver gymnasiebehörighet en terminskurs i vävning och en terminskurs sömnad för att var behörig att söka till den treåriga textillärarutbildningen. I ett rosa hus på Djurgårdslätten i Stockholm fanns terminskurs i vävning, jag sökte och kom in som reserv. Efteråt har jag många gånger varit tacksam för den reservplats som gjorde att jag efter terminskurs och påbyggnadskurs i vävning fick anställning som konstvävnadslärling vid Handarbetets Vänners ateljé i Stockholm. Terminskursen omvandlades till drygt fem fantastiska år som präglat mig djupt. Om jag får välja så återvänder jag alltid till HV.

Då jag efter doktorsexamen hade möjlighet att söka en forskartjänst, som ”post doc.”, där jag själv formulerade ett forskningsprojekt var mitt ämne givet – jag skulle nu återvända till Handarbetets Vänner och den djupa hantverksskicklighet som genomsyrar verksamheten. Post-doktor-projektet kom därmed att handla om hantverkarna vid Handarbetets Vänners ateljé och deras beskrivning av hur de lärde och genomförde sitt arbete.

Handarbetets Vänner grundades år 1874 bland annat med syfte att både bevara och utveckla det svenska textila arvet samt att erbjuda utbildning och arbetstillfällen för kvinnor. Tillverkning av textilier utifrån konstnärers skisser har alltid bedrivits inom verksamheten, tillverkning har utförts i det som idag kallas ateljén. Under flera långa perioder har det funnits textil- och vävlärarutbildning knutet till HV då exempelvis Hulda Lundins och Andrea Eneroths handarbetsseminarier övertogs. Sedan 1919 huserar Handarbetets Vänner i en egen fastighet på Djurgården och än idag präglas verksamheten av målsättningen om att både förvalta och utveckla den svenska textilen – nu genom kreativa och hantverksskickliga elever i både läsårsutbildningar, helg- och kortkurser samt genom ateljéns hantverkares arbete. Målsättningen idag är att Handarbetets Vänner genom sin kärnverksamhet och en aktiv galleriverksamhet och butik skall verka som ett textilt center. HV visar att textil ur ett hantverksmässigt och konstnärligt perspektiv har en central plats i både samtid och historia genom att synliggöra, problematisera och manifestera textil. Besök gärna på deras hemsida för att få veta mer om exempelvis kortkurser och utställningar.

I min forskning intervjuade jag 17 hantverkare som då eller tidigare arbetat vid Handarbetets Vänners ateljé, de flesta hade arbetat minst 10 år och några så länge som 40 år. Jag frågade dem om hur det kom sig att de börjat arbeta på HV, hur de lärt och utvecklat sin hantverkskunskap och vad de ansåg vara centrala kompetenser för att kunna utföra arbetet.

Hantverkarna berättade personligt om de år de arbetat på HV, om personer de mött och om sin hantverksbakgrund. I sitt arbete hade de alla utvecklat en djup hantverksskicklighet genom att lära av en mästare. De hade arbetat tillsammans under lång tid, vävt eller broderat på samma uppgift och därmed fostrats in i ett arbetssätt som hade utvecklats inom ateljén, präglat av där verksamma hantverkare. Kunskapen är formad av ett arv från 1874 där det hela tiden funnits en strävan efter utveckling – en utveckling som drivs av hantverkarnas egen kreativitet och ett samarbete med konstnärer i tolkningen av skisser.

När jag gjorde mina intervjuer var jag övertygad om att hantverkarna skulle säga att hantverksskicklighet var den viktigaste kompetensen i deras yrke. Som forskare ska jag inte ha förutfattade meningar om ett eventuellt resultat, men måste erkänna att jag utifrån mina förkunskaper var ganska säker – men jag hade fel. Hantverkarna pratade istället om vikten av sociala kompetenser för att kunna lära, samarbeta och utvecklas. Om hantverkaren inte har förmåga att vara empatisk, lyhörd, flexibel och samtidigt drivande i ett arbete menade de att ateljén vid HV i så fall inte var rätt arbetsplats. Hantverkarna måste tillsammans både kunna se, uppleva och tolka en konstnärs skiss. Vidare framkom det att de måste uppfatta både det en konstnär säger och det de inte säger. Likaså måste hantverkaren tyda konstnärens sätt att titta eller röra vid en skiss, prover eller produkt och på så vis komma vidare i sin tolkning. Samtidigt har hantverkaren en budget att följa och höga krav på kvalitet att uppfylla – de sociala kompetenserna måste rymmas i en affärsdrivande verksamhet.

I mitt forskningsprojekt om Handarbetets Vänner förenades mitt intresse för hantverk med min identitet som slöjdlärare. Jag är en hantverksälskande slöjdlärare som forskar!

Annelie Holmberg, fil.dr., universitetslektor i textilvetenskap vid Uppsala universitet.