Den svenska skolslöjden i ett finländskt perspektiv

”Jag anser att forskningsbristen kring slöjd och att slöjd inte är ett eget vetenskapsområde i Sverige, kan vara andra orsaker till att ämnet fått lägre status…” Roland Wahlstén

I Finland skriver alla lärarstuderande en magisteruppsats som en del i sin lärarutbildning. I Sverige har vi troligen färre än tio verksamma slöjdlärare med magisterexamen. I ämneslärarprogrammet som är den tänkta studievägen till slöjdlärare i Sverige idag ingår två examensarbeten. På de flesta lärosäten skrivs båda uppsatserna i huvudämnet som kan, men inte behöver vara slöjd. Det första arbetet á 15 högskolepoäng (hp) är på grundläggande nivå och utgörs ofta av en litteraturstudie som presenteras i form av en forskningsöversikt inom en specifik del av slöjdområdet. Det andra examensarbetet avslutar studierna till ämneslärare och ligger på avancerad nivå. Även detta arbete är på 15hp och innebär planering, genomförande och avrapportering av en egen vetenskaplig studie.

Magisterarbetet som avslutar lärarstudierna i Finland är på 30hp, dvs en hel termins arbete. En följd av skillnaderna mellan svensk och finsk lärarutbildning torde därmed vara att lärare i den finländska skolan har större erfarenhet än sina svenska kollegor av att både tillgodogöra sig andras, och själv genomföra, forskning.

Roland Wahlstén är slöjdlärarstuderande i den svenskspråkiga delen av Finland. Under hösten presenterade han sin magisteruppsats ”Den svenska skolslöjden. En studie om slöjdämnets utveckling och nuläge i Sverige” vid Åbo Akademi i Vasa.

Slöjdlärarportalen ställde några frågor till Roland:

Vem är du och varför skriver du som blivande slöjdlärare i Finland en magisteruppsats om svensk skolslöjd?

Jag är 37 år, född och bosatt i Vasa som ligger i Österbotten på västkusten av Finland. Jag studerar till slöjdlärare vid det svenskspråkiga universitetet Åbo Akademi i Vasa, och får min pedagogie magisterexamen i huvudämnet slöjdpedagogik i januari 2018.

Mitt intresse för svensk skolslöjd startade under en fältpraktikperiod som jag utförde vid en skola i Sverige. Skolan skulle bygga en ny slöjdsal och därifrån fick jag idén om att välja slöjdsalsutformning som forskningsområde till min kandidatavhandling (examensarbete på grundläggande nivå i Sverige). Under arbetet med kandidatavhandlingen kunde jag se olikheter, men också likheter i den svenska och finländska skolslöjden, dessutom hade jag läst om negativ kritik kring skolslöjden i Sverige. Detta verkade intressant, och därför blev jag intresserad av slöjdämnets ställning i den svenska skolan. I min studie har jag främst fokuserat på den tekniska slöjden och inte så mycket på textilslöjd.

I din magisteruppsats gör du en genomgång av slöjdämnet i läroplanerna från 1962 (Lgr62) fram till idag. Vilka likheter och skillnader finns mellan utvecklingen för slöjdämnet i Finland och Sverige?

Jag har inte jämfört de finländska och svenska läroplanerna så noggrant, men min uppfattning är att de nog har varit ganska lika genom åren förutom att det funnits mer fokus på teknologin i de finländska läroplanerna jämfört med de svenska läroplanerna. I den senaste finländska läroplanen LP 2016 används benämningen slöjd för både teknisk slöjd och textilslöjd, precis som i Sverige (I Finland benämns trä- och metallslöjd för teknisk slöjd).

I Sverige innebär studier till slöjdlärare idag inom ämneslärarprogrammet maximalt 90hp i slöjd. Hur många högskolepoäng i slöjd läser en finländsk slöjdlärarstuderande? Vad uppfattar du att en finsk slöjdlärare, till skillnad från en svensk, har med sig från sin utbildning genom fler högskolepoäng i ämnet?

Vid Åbo Akademi läser en slöjdlärarstuderande under de första tre åren 70 studiepoäng (I Finland benämns ”högskolepoäng” som ”studiepoäng”) slöjdpedagogik som ingår i en kandidatexamen. Efter detta läser man ytterligare 70 studiepoäng slöjdpedagogik under två år som ingår i en magisterexamen. Sammanlagt läser man alltså 140 studiepoäng slöjdpedagogik i ämneslärarutbildningen för teknisk slöjd eller i textilslöjd. Det finns även möjligheten att kombinera både teknisk slöjd och textilslöjd till en helhet. I hela slöjdlärarutbildningen som leder till en magisterexamen ingår 300 studiepoäng varav 140 studiepoäng är slöjdpedagogik.

Jag anser att en finländsk slöjdlärare har en större ämnesteknologisk kunskap med sig från sin utbildning. Detta beror bland annat på att den finländska tekniska slöjden har ett mera omfattande ämnesinnehåll jämfört med den svenska trä- och metallslöjden. Som jämförelse kunde man säga att det finländska slöjdämnet innehåller delar av teknikämnet som finns i den svenska skolan. Det innebär att det finländska ämnet har ett mångsidigare innehåll.

En finländsk slöjdlärare lär sig också i sin utbildning att reflektera kring sitt ämne utgående från ett akademiskt tankesätt, eftersom slöjd är ett eget vetenskapsområde (Slöjdpedagogik och slöjdvetenskap). Jag anser att en akademiserad slöjdlärarutbildning är viktig för slöjdens status och överlevnad i skolan. Därför anser jag att det skulle vara bra att det även i Sverige skulle finnas ett eget vetenskapsområde för slöjd i lärarutbildningen.

Vad uppfattar du som de största skillnaderna mellan slöjdundervisning i Sverige respektive Finland?

Gällande trä- och metallslöjd tycker jag att den största skillnaden finns i ämnesinriktningen. Enligt mig har vi i Finland en teknologisk inriktning på slöjdämnet jämfört med Sverige som har en estetisk inriktning i skolslöjden. Till detta finns också en förklaring som kan urskiljas genom att blicka tillbaka i historien. En orsak till den finländska teknologiska slöjdinriktningen är industrialiseringen, som var störst på 1950- och 60-talen. Då behövdes kunniga och skickliga hantverkare som kunde utföra olika arbeten som behövdes i t ex. fabriker. Skolslöjden ansågs därför som ett viktigt ämne där man kunde lära ut kunskaper i hantverkstekniker som behövdes i arbetslivet. Finland har även varit med om krig vilket har krävt skickliga hantverkare för att bygga upp landet på nytt. Finländare har även ett gott rykte om sig att vara bra och händiga arbetare. Skolslöjden har säkert sin inverkan även i detta.

I den finländska tekniska slöjden ingår arbetsområden inom trä, metall, elektronik, mekanik, maskinlära och även arbete med andra material som till exempel plast och glas. Idag har man även börjat införa 3D printning och programmering i den finländska slöjden. Min uppfattning är att man i Sverige mest jobbar med arbetsområden inom trä- och metallmaterial med betoning på trämaterial. Jag uppfattar att den finländska slöjden som inkluderar alla material och tekniker har ett mångsidigare innehåll jämfört med den svenska slöjden.

I diskussionskapitlet skriver du (s. 60): ”Resultatet i denna studie pekar också på att slöjdens framtid finns i entreprenörskap, samhällsutveckling och innovation”. En vanlig uppfattning i Sverige är att entreprenörskap och innovation har större utrymme i den finländska slöjdundervisningen än i den svenska. Stämmer detta och hur tar det sig uttryck i slöjdlärarutbildning respektivei slöjdundervisningen i den finländska ungdomsskolan?

I den finländska slöjdlärarutbildningen tar entreprenörskap sig uttryck i att det erbjuds kurser att läsa inom företagsamhet. I undervisningen tar det sig uttryck i att eleverna tränas i till exempel kreativitet och initiativförmåga. Exempelvis ”företagsbyn” är en internationellt belönad finländsk utbildningsinnovation sedan 2009. Detta är en lärandehelhet om samhälle, arbetsliv och företagsamhet som är riktad till skolans sjätteklassister.

Utifrån den bild du fått fram och beskriver av den svenska skolslöjdens nuläge, hur tror du det svenska slöjdämnet ser ut om tio år?

Det är nog svårt att säga hur det ser ut då, men om man i Sverige lyckas få mera utbildade slöjdlärare kommer nog ämnet att kunna motiveras på ett bättre sätt. Innehållet i ämnet kommer säkert att bli mera ”modernt” med viktigt stoff som elever behöver i framtiden. Då tänker jag exempelvis på digitalisering, entreprenörskap och hållbart tänkande. Det är viktigt att slöjdlärarna följer samhällsutvecklingen och att eleverna får lära sig sådant som de har nytta av i sin framtid. Slöjd är mycket mer än att enbart framställa föremål, men det kräver att läraren är kreativ och håller sig uppdaterad.

I slöjdkretsar i Sverige är det en vanlig uppfattning att Finland har betydligt mer forskning i och om slöjd, men också att mycket av den finska forskningen genomförs som studier i slöjdlärarutbildningen eller av blivande slöjdlärare. Hur ser du på den beskrivningen?

I Finland finns fyra universitet med slöjdlärarutbildning där alla slöjdlärarstuderande genomför ett slöjdinriktat forskningsarbete som en del av sin examen. Detta medför att det hela tiden bedrivs forskning kring slöjd. Förutom detta bedrivs forskning även på högre nivå, te x. forskarstudier av doktorander och post doc forskning av professorer och forskningsledare. Finland räknas också som ett föregångsland inom slöjdforskning som följd av akademiseringen av all lärarutbildning på 1970-talet. Den första professuren inom slöjdområdet instiftades år 1982 vid Helsingfors universitet. 

Utifrån den bild du ger av den svenska skolslöjdens nuläge, vilket uppfattar du är den största eller viktigaste utmaningen för slöjdämnet och slöjdlärarna?

En utmaning för det svenska slöjdämnet är att en stor del av slöjdlärartjänsterna innehas av icke behöriga lärare. Enligt mig är det viktigt att alla slöjdlärare genomgått en slöjdlärarutbildning. För att trygga slöjdens framtid behövs professionella slöjdlärare som genomgått en pedagogisk utbildning. Jag anser att läraren behöver pedagogisk kunskap för att bedriva en god slöjdundervisning. En god hantverkare har givetvis kunskap om framställningen av en produkt, men kan sakna en didaktisk ämnessyn. Om läraren saknar pedagogisk kunskap kan det leda till att undervisningen blir för produktinriktad. Det är viktigare att fokusera på inlärningsprocessen och att eleverna kan se nyttan med kunskaperna.

En annan utmaning för slöjden är den kraftiga minskningen av ämnesstudierna inom lärarutbildningen. Enligt mig leder detta inte till en tillräckligt god ämneskunskap för lärarna att undervisa i slöjd. Det finns ett stort behov av slöjdlärare i Sverige, men utbildningen lockar inte. Däremot erbjuds distanskurser vilka enligt mig inte är den bästa lösningen. Slöjd är ett praktiskt ämne, därför behövs mångsidigt praktiskt arbete och övning i didaktiska kunskaper som inte enbart går att läsa sig till på distans.

I din nulägesbeskrivning av den svenska slöjden tar du upp olika ifrågasättanden av ämnet, exempelvis genom det så kallade ”Smörknivsupproret”. Finns motsvarande diskussion om slöjdämnets vara eller icke-vara i Finland också? Varför eller varför inte?

Enligt mig förekommer inte ifrågasättanden av slöjdämnet i lika stor omfattning i Finland som i Sverige. Det verkar som om man lyckats bevara en högre status på slöjdämnet i Finland. Jag anser att detta kan bero på att slöjd är ett eget vetenskapsområde och att slöjdlärarna har akademiskt status precis som alla andra lärare. Slöjd har alltid funnits med i den finländska grundskolan som ett obligatoriskt skolämne (från och med 1866 när finlands folkskola infördes). Grundaren av finlands folkskola Uno Cygnaeus var en förespråkare för slöjd och handarbete. Slöjdämnet har under hela den finländska grundskolans historia ansetts vara ett viktigt allmänbildande ämne, vilket kan vara en orsak till att man inte ifrågasätter ämnet lika mycket i Finland.

Utifrån den sammantagna bild av det svenska slöjdämnet 2017 som du beskrivit i din magisteruppsats, vilket konkret råd skulle du vilja ge till svenska slöjdlärare för att lyfta slöjdämnets relevans?

Det borde fokuseras mera på lärandet i slöjd som skulle kunna leda till en positivare bild på ämnet. Slöjdlärarna borde också bli bättre på att motivera vad eleverna lär sig i slöjden. Att eleverna bara tillverkar produkter i slöjden utan att veta varför, leder inte till en positiv bild av ämnet bland allmänheten. Det är viktigt att eleverna kan komma hem och beskriva kunskaper som de har lärt sig när de exempelvis tillverkat en produkt i slöjden. Då kan också föräldrarna och allmänheten bättre förstå varför vi har slöjd i skolan. Det är varje slöjdlärares gemensamma ansvar att kunna beskriva och klargöra för varje elev varför vi har slöjd i skolan och vad de lär sig genom ett slöjdarbete. Jag tycker att det är viktigt att läraren kan motivera och reflektera kring sin slöjdundervisning redan under slöjdlärarutbildningen, annars finns det risk för att slöjd i skolan bedrivs och uppfattas som ett ”allmänt pysslande” där man inte lär sig något viktigt. Om läraren inte kan motivera syftet med undervisningen kan eleverna ha svårt att uppfatta meningen med ämnet.

Roland Wahlstén, slöjdlärarstuderande vid Åbo Akademi i Vasa där han skrivit magisteruppsatsen ”Den svenska skolslöjden. En studie om slöjdämnets utveckling och nuläge i Sverige”.