Språkutveckling genom slöjddialog

”Den slöjdforskning vi tagit del av målar visserligen upp en samstämmig bild av slöjdämnet som ett kommunikativt ämne, präglat av riklig klassrumsinteraktion. Dock framträder skillnader i resultaten gällande i vilken grad slöjdlärare nyttjar klassrumssamtalen i språkstöttande syfte.” (från studentuppsatsens diskussionskapitel)

I slutet av sin lärarutbildning skriver alla lärarstudenter ett examensarbete. Numera finns de flesta uppsatser tillgängliga för alla i digital version via respektive lärosätes biblioteksdatabaser. Slöjdlärarportalen vill gärna lyfta fram några av dessa oftast mycket intressanta studentarbeten som underlag för reflektion och diskussion.

I januari i år presenterade Jesper Aaröe och Fredrik Johansson den uppsats de skrivit tillsammans som ”Examensarbete 1” inom sin utbildning till ämneslärare med slöjd som huvudämne. Deras uppsats har titeln Att bygga ett slöjdspråk. Om språk och språkutveckling i slöjden. Arbetet syftar till att utreda och beskriva vad forskningen säger om elevers språkutveckling och hur detta kan kopplas till slöjdens arbets- och undervisningssätt.

Då arbetet på ett tydligt sätt beskriver och motiverar hur slöjdlärare kan arbeta med elevernas språkutveckling vill Slöjdlärarportalen uppmuntra till läsning av uppsatsen.

Här följer också några frågor till Jesper och Fredrik om uppsatsen som de besvarat gemensamt.

Varför en uppsats med inriktning på språk och språkutveckling i slöjdämnet?

I mötet med teori och praktik har vi båda uppmärksammat att kravet på språk och språkbruk, men att detta kunskapsområde verkar ha fått en underordnad ställning inom slöjdlärarkåren. Som vi ser det finns det framförallt två risker med denna miss. Dels riskerar slöjdens många språkutvecklande resurser att förbises, dels riskerar eleverna ges begränsade möjligheter att utveckla språkrelaterade slöjdförmågor som exempelvis begreppsanvändning. Utifrån detta fann vi det relevant att utreda hur språkforskningens teorier om ämnesspråksutveckling relaterar till den undervisningspraktik som beskrivs i slöjdforskningen. Att vi båda äger ett visst intresse för språk och språkbruk gjorde ingången i arbetet naturlig och intressant.

Ni skriver i inledningen att det: ”går att hävda att slöjdens samtliga långsiktiga mål idag bär på språkliga drag. Slöjdeleverna förväntas bland annat utveckla förmågan att motivera sina val, analysera och värdera sina arbetsprocesser, tillämpa ämnesspecifika begrepp, tolka slöjdföremåls uttryck och framställa slöjdföremål som i sig kommunicerar mening i mötet med omvärlden”. Hur ser ni på den utvecklingen av slöjdämnet?

Vi tolkar det egentligen inte som att något nytt tillförts ämnet, utan snarare som att utvecklingen syftar till att synliggöra och uppvärdera fler av de aspekter som slöjdundervisningen bidrar till att utveckla hos den slöjdande eleven. Givetvis ställer detta högre didaktiska krav på slöjdläraren i fråga om dokumentation och lektions- och terminsplanering, då fler implicita förmågor behöver materialiseras i undervisningen. Vi ser trots detta att vinsten ligger i att slöjdämnet som sådant vinner legitimitet i en tid där ämnets relevans och aktuella värde ofta ifrågasätts i media.

Utifrån tidigare språkforskning lyfter ni fram dialogen och frågornas betydelse för elevers språkutveckling. Bland annat, med hänvisning till Zwiers: ”I den observerade undervisningen är frågor av sluten karaktär mer vanligt förekommande än de öppna och flerledade frågorna. Fördelningen problematiseras av Zwiers (2007) som menar att de öppna och flerledade frågorna ger bättre förutsättningar för ett dialogiskt samtal samt tenderar leda till att eleverna i högre grad utforskar ämnesområdet och tillämpar ett ämnesspecifikt språk”. Kan ni ge exempel på hur man som slöjdlärare kan arbeta mer med öppna än slutna frågor i sin undervisning?

Vår forskningsöversikt gör gällande att man som slöjdlärare bör anta ett dialogiskt förhållningssätt där elevens deltagande i samtalet uppvärderas och eftersträvas. Exempel på ett sådant förhållningssätt kan vara att läraren ställer ”provocerande” följdfrågor som tvingar eleven att sätta ord på tankar och val i slöjdprocessen. En lärare som istället talar i termer av rätt och fel kan förvisso förmedla hantverksmässiga kunskaper förhållandevis effektivt men omöjliggör samtidigt det språkutvecklande replikskifte som kännetecknar ett dialogiskt förhållningssätt.

Hur ser ni övergripande på möjligheten att arbeta språkutvecklande med eleverna i just slöjdämnet – är förutsättningarna särskilt goda, sämre, eller annorlunda i slöjd jämfört med andra ämnen?

Möjligheterna att arbeta språkutvecklande i slöjdämnet bedömer vi som goda, kanske till och med särskilt goda i förhållande till andra skolämnen. Ämnet präglas av en kontextrik undervisningsmiljö där eleverna kan förstärka sitt språk med hjälp av de fysiska föremålen som samtalenkretsar kring, detta kan enligt forskningen understödja den initiala språkinlärningen hos elever. Dessutom råder det generellt ett kommunikativt klimat i slöjdsalarna där eleverna tillåts samtala fritt sinsemellan och gemensamt ges möjlighet att praktisera det ämnesspråk de exponerats för i undervisningen. I takt med att delar av skolans undervisning digitaliseras anser vi vidare att slöjdämnet äger ett särskilt värde. I slöjdsalen står fortfarande samspelet mellan handens rörelse och hjärnans signaler i centrum, vilket understödjer elevernas multimodala språkutveckling.

Som en följd av det resultat ni presenterar argumenterar ni för språkdidaktisk fortbildning för slöjdlärare. Skulle en sådan fortbildning kunna genomföras lokalt och kollegialt? Har ni förslag på litteratur för den som vill fördjupa sig, eller som kan ingå i en ”slöjddidaktisk språkfortbildning”?

Vi tror absolut att språkdidaktisk fortbildning för slöjdlärare kan genomföras såväl kollegialt som individuellt. I ett sådant fortbildningsarbete skulle Pauline Gibbons bok Lyft språket, lyft tänkandet: språk och lärandesamtMaaike Hajer och Theun Meestringas bok Språkinriktad undervisning: en handbok kunna tjäna som goda ingångar till ämnet. Dessa böcker har förvisso ett andraspråksperspektiv på språkinlärning men presenterar ändå teori och metodik på ett tydligt sätt och skulle enkelt kunna appliceras på slöjdundervisningen.

Slutligen: Har ni några konkreta råd till verksamma slöjdlärare för att ta ett steg mot en mer språkutvecklande slöjdundervisning?

• Värdesätt elevernas deltagande i klassrumssamtalen, en tyst elev utvecklas inte språkligt!
• Ställ frågor som öppnar upp spelfältet för elevens egna resonemang och funderingar, i den ytan kan ni tillsammans bearbeta såväl språk som idéer!
• Arbeta med och utan det kontextuella stödet (se sid 13 i examensarbetet), i den avkontextualiserade loggboken ställs högre krav på språklig precision!
• Fundera över ditt eget språkbruk, du som lärare tjänar som språkligt föredöme!
• Läs vår uppsats!

Här följer examensarbetets korta sammanfattning. Du hittar och kan läsa hela arbetet här!

Abstract

Under tvåtusentalet har flera internationella kunskapsundersökningar påvisat sjunkande resultat i svenska elevers läs- och skrivförmåga. Resultaten har föranlett att regeringen initierat kompetensutvecklingsarbetet Läslyftet, en satsning som syftar till att förse samtliga ämneslärare med redskap för att kunna arbeta språkutvecklande inom sitt ämne. I linje med Läslyftets syfte problematiseras aktuell språk- och ämnesforskning i ett försök att utreda hur elever tillägnar sig ett ämnesspråk. Vidare undersöks vad som utmärker ett slöjdspecifikt ämnesspråk och hur slöjdlärare bäst tar till vara på slöjdens språkutvecklande egenskaper. Forskningsöversikten, som bygger på studier av utvalda forskningsartiklar, pekar på att elevers läs- och skrivförmåga är avhängigt ett flertal faktorer. Förväntningar och stöd utgör centrala delar i elevers möjlighet till språkinlärning, samtidigt som dessa behöver vara av särskild karaktär för att fungera språkutvecklande. Forskningen pekar även på kontextens roll som en språkutvecklande faktor, men menar samtidigt att denna behöver hanteras varsamt för att främja elevernas språkutveckling. I vissa avseenden är slöjdforskningen inte samstämmig, viss forskning ger en bild av slöjdsalen som avskalad på ämnesspråk, medan resultat och tolkningar från andra undersökningar visar på slöjdsalen som rik på ämnesspråk. Vidare ger resultatet en enig bild kring en kontextrik slöjdsal, men påvisar samtidigt att lärarkollegiet till viss del missar att ta tillvara på kontextens förtjänster.