Intervju med Susanne Tobiasson, slöjdlärare på Kollaskolan i Kungsbacka
Makerspaces börjar etablera sig runtom i landet, från Stapelbädden i Malmö till FabLab i Umeå. Ett makerspace kan till exempel vara en verkstadsliknande miljö som uppmuntrar till delning av kunskap, verktyg och idéer. Kan slöjdlärare dra nytta av makerspaces, hur i så fall? I Kungsbacka i västra Sverige är slöjdläraren Susanne Tobiasson drivande i öppnandet av ett nytt makerspace. Slöjdlärarportalen träffade Susanne för att diskutera slöjdämnet och makerspace.
Du är engagerad i Kungsbacka Makerspace, berätta!
– Kungsbacka Makerspace är en helt nystartartad ideell förening som riktar sig till alla som vill skapa med olika material tillsammans med andra. Just nu håller vi på att sätta formerna för hur det ska fungera. För mig började det med mixen och magin i möten mellan människor, material och förmågor. Men också i upplevelsen av flow som skapas genom samarbete som jag också starkt upplever i slöjdämnet och i en ämnesintegrerad kontext. Mitt sökande efter nya kollegiala lärande- och utvecklandesammanhang har lett mig till olika arenor för samverkan mellan skola och arbetsliv. Bland annat Made by Kungsbacka, Digitalverkstan och Makerskola. Där har jag mött samma driv och önskan om att skapa mötesplatser med fokus på teknik, design, lärande och innovation. Detta har lett till nya samarbeten, bland annat arrangerande av workshops i programmering för lärare och medverkan i Teknikcamp för tjejer i åk 7 och 8. Genom Digitalverkstan fann jag ännu en ingång till att jobba med programmering och digitala material i slöjdundervisning och i ”Skaparverkstan”, en materialöverskridande slöjdmiljö som jag har haft möjlighet att bygga upp och utveckla. Erfarenheten av att vara med i Vinnovaprojektet Makerskola där slöjden fungerat som testmiljö för olika sätt att arbeta med digitala material, metoder och tekniker i skolan är nog det som driver mig mest. Jag vill bidra till att skapa mer av detta. Jag ser slöjden som ett nav i denna utveckling i skolan, med en naturlig koppling till makerspace och makerkultur.
Vad är ett makerspace?
– Det är en yta för möten med människor. Det behöver inte enbart handla om teknik, utan det kan vara kombinationer av material och tekniker utifrån de intressen deltagarna som kommer ditar helt enkelt. Du drar nytta av andra, av andras kunskaper, en delakultur. Det finns också en hållbarhetstanke i detta.
Hur fungerar ett makerspace?
– På många olika sätt, kan jag tänka mig, det handlar om var man är och vilken miljö man har möjlighet att bygga upp det i. Jag tänker att det handlar om en plats som är öppen för vem som helst och där man kan meka och mötas utifrån intresse. Det är kravlöst, det är kul, man går dit på grund av sitt driv och sin passion av att arbeta med saker. Men platsen kan även styra vad som är möjligt att göra.
Vad skulle du säga är syftet med ett makerspace?
– Meningen med ett makerspace kanske sammanfattas bäst med nyfikenhet, glädje och mod. Nyfikenheten att ta sig an problem, glädjen av att skapa och modet att testatillsammans. En plats för idéer både i tanke och handling. Det finns också en hållbarhetsaspekt i en gemensam yta för kreativa, innovativa möten genom delandet på verktyg och maskiner och material, att det ger fler möjlighet att delta oberoende av ekonomisk eller social status. I ett makerspace kan man både lära sig av andra och dra nytta av maskiner, verktyg och material som finns på plats. Det är en delakultur, inte bara mellan tankar utan mellan verktyg och material, där kunskap, verktyg och idéer smälter samman. Att lösa problem tillsammans skapar värde, både genom att se projekt konkretiseras och att bidra med kunskap till andra. En känsla av att spela roll.
Vad är det som engagerar och driver dig i det här arbetet?
– Grunden är nog att jag är nyfiken på hur man kan blanda kunskaper, förmågor och material för att nå mål och lösningar. Jag gillar när behov, intresse och engagemang styr lärande. Något jag upplever sker ständigt i en slöjdmiljö och jag vill skapa möjligheter för att just detta får komma i första rummet, något som det inte alltid finns förutsättningar för i skolan. Jag hoppas att arenor utanför skolan ska kunna bidra till utveckling av kunskap och metoder kring skapande och lärande som kan läcka in i skolan. Tillsammans med Pernilla Öhberg och Leif Ahlman arrangerade jag en Makerfestival 2016 på Kungsbacka kulturhus Fyren. Det gav mersmak och vi fortsatte bygga på visionen om ett eget makerspace i Kungsbacka. Flera intresserade anslöt efter Makerfestivalen, och under hösten 2016 kom möjligheten till en ”egen” lokalyta genom att Stjernberg automation öppnade upp sina verkstads- och kontorslokaler till oss. Vi arrangerade sedan Kungsbackas andra Makerfestival som en invigning av Kungsbacka Makerspace i dessa lokaler.
– Jag engageras också av de möten som skapas, samverkan, att få klura med andra människor, lösa problem, förändra, men också att försöka minska polarisering inom skolan och mellan skola/omvärld genom att skapa samarbeten och möjligheter för elever att landa i något som de ser en mening med. Jag tror stenhårt på vinsten av att ämnen i skolan blandas upp mer och att eleverna får möjlighet att utvecklas i olika sammanhang utifrån sina förutsättningar och behov. Genom möjligheten att arbeta, lära och dela kunskaper med andra får ungdomar inblick i hur samverkan fungerar utanför skolan och i hur olika förmågor som tränas i skolan kommer till användning. Att arbeta tillsammans i ett makerspace kan också bli en ögonöppnare till nya vägar och framtida yrkesval. Kanske väcks intresse för områden man inte ens visste fanns och en känsla av att allt är möjligt.
Hur finansieras verksamheten?
– Vi har tillgång till kommunens “maker-material”, återbruksmaterial från återvinningscentraler, vissa verktyg finns på platsch deltagares egna. Verksamheten finansieras ideellt av olika aktörer, allt från privatpersoner till kommun, företag och föreningar i form av till exempel material och tid. Eftersom vi är i ett företags lokaler som används under kontorstid, har vi just nu inte möjlighet att erbjuda skolklasser, eller slöjdgrupper att komma till makerspacet dagtid. Det är något som får lösas på andra sätt, kanske kan vi i förlängningen ha ”Pop-up” makerspaces, kanske dyker det så småningom upp andra alternativa lokaler. Digitalverkstan har evenemang i makerspacet kvällstid, men åker också ut till skolor med sitt mobila makerspace. Kanske kan detta koncept utvecklas. Vi vet inte. Det är spännande och lite det som gör det till en utmaning – ett ”space in making”. Vi får se vad som gömmer sig runt knuten.
Vem är makerspacet till för?
– Alla är välkomna! Det är blandningen av människor, åldrar, erfarenheter, kunskaper och drömmar som gör det så spännande. Att delta är helt kostnadsfritt och uppstarten har gått rasande fort. Vi har haft en del fastare evenemang, till exempel elektronik och programmering. Vid dessa har vi haft handledare, men deltagare har spelat en lika stor roll med sina olika kunskaper. I höst kommer Digitalverkstan att ha en kurs ledd av studenter från Chalmers, för barn och unga 8-15 år. Denna kurs är i Dataföreningens regi, och kostar en terminsavgift.
Hur relaterar makerspace till livet utanför skolan?
– Jag tänker att makerspace kan ge ett sammanhang för elever, här får de använda verktyg och material på andra sätt än vad de till exempel gör på lektionerna i skolan. Det blir en annan kontext, får en ny mening för elever. På samma sätt tror jag att makerspaces kan komplettera slöjdämnet, och tvärtom.
Vilka kopplingar ser du med skolans övriga ämnen och makerspace?
– Slöjd finns i alla ämnen hävdar jag envist. Det är min erfarenhet att lärandet i slöjd växer med samverkan där eleverna får en större bild av sammanhanget kring material, tekniker, verktyg och traditioner. På samma sätt växer lärande i andra ämnen när slöjdens ingångar finns med i olika temaområdens undervisning. Med förståelse som bottnar i många ämnen är slöjd ett ämne som tränar ungas kunskaper om bland annat social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Kopplingen genomsyrar både syfte och centralt innehåll, men framför allt kapitel 1 och 2 i Läroplanen.
– Lärande i en makerspacearena bygger på kunskaper helt oberoende av område. Alla kunskaper kring materials funktion, uppbyggnad, framtagning, miljöpåverkan, ursprung, användningsområde är viktiga komponenter i lärandet i slöjd, och i ett makersammanhang är kunskapen sökbar oberoende av vilken tid/lektion man befinner sig på. Kunskapen lärs in när den behövs. Här ser jag stora vinster för skolan att anamma detta förhållningssätt som något som lyfter både elev och lärande. Fokus landar i styrkor och förmågor. Sättet att arbeta tillsammans för att nå egna eller gemensamma mål är också något som tränar förmågorna som ska läras i slöjd. Kopplingarna finns där, men kanske att det är lättare att få in i så kallade praktiska ämnen. Att makerspace relaterar till sport, hälsa, hållbar utveckling, samarbete, samtidigt som de andra ämnena också behövs. För att läsa eller tolka en manual eller instruktion behöver du kunna språk, både bild- och verbalspråk. Du måste kunna sålla i information och tänka abstrakt utifrån den sekvens du följer. För att göra det behöver du hela din samlade förmåga och kompetens i samklang med alla ämnen.
Hur kopplar du slöjdämnets förmågor till det som görs i ett makerspace?
– Det finns absolut kopplingar, för mig är slöjd en skaparverkstad, ett makerspace. Slöjdens långsiktiga mål, formge, framställa, välja, motivera, analysera, värdera och tolka är alla närvarande när man arbetar i ett projekt eller med en uppgift. Vi bygger styrkor och entreprenöriella kompetenser i slöjden. Till ett makerspace kommer du med en idé, ett problem, ett projekt som du själv eller tillsammans med andra hittar lösningar på, precis som i slöjden, där olika kunskaper och förmågor leder till resultat. En skillnad är att ett makerspace är mer kravlöst, du bedöms inte, du kan komma och testa dina kunskaper, prova nya idéer, som i sin tur kan väcka möjligheter i skolan och i slöjdundervisningen. I slöjden och i ett makerspace undersöker vi och hittar lösningar tillsammans. Jag ser också att makerspaces och den kultur som är grunden där kan vara en ingång till den material- och ämnesöverskridande verksamhet vi behöver se mer av i skolämnet slöjd när de nya skrivningarna kring adekvat digital kompetens ska implementeras senast juli 2018.
Tillägget i kursplanen, ”Hur material kan kombineras med digital teknik” – vilka tankar väcker det hos dig?
– Jag ser det som att alla delar av slöjdämnet, arbetsprocess, material, kunskaper och förmågor, har naturliga kopplingar till digital teknik. Just slöjdens fokus på hantverk och material gör att den digitala utvecklingen med allt vad det innebär, både fyller en funktion när det gäller materialkunskap och när det handlar om användning av material i kombination med verktyg. I kommentarmaterialet till läroplanens nya skrivningar beskrivs digital teknik som ett begrepp som omfattar olika sorters redskap, utrustning och system, men som också kan omfatta programvara. Med dagens snabba förändringstakt skiftar innebörden av begrepp över tid och vi kan inte veta vad begrepp som digitala verktyg innebär i framtiden. Därför behöver vi använda begrepp som digital teknik, digitala verktyg och digitala medier på ett generellt sätt och med bred betydelse.
– För mig innebär det också att vi i slöjdämnet kan väva in och utforska digital teknik på många sätt under hela arbetsprocessen. I idéutveckling, planering, genomförande och värdering i form av olika programvaror i tillverkning beroende på till exempel arbetets funktion. Jag tänker brett! Eleverna använder digital teknik för allt från att filma eller fotografera sitt arbete till att använda programmering för att redovisa eller presentera produkter eller fenomen, och jag tänker att oavsett var man är och vad man gör måste man ha kunskap om hur olika material fungerar tillsammans. Teknik kommer att förändras över tid, men sättet att lära, och lära om för att lära nytt,r något som består och utvecklas i slöjd. Precis detta är det som sker i ett makerspace, där utforskandet driver utveckling både av förmågor och tron på den egna kompetensen.
Vart vänder jag mig om jag är intresserad av att starta eller medverka i ett makerspace?
– Ett bra tips är att kolla upp Makerskola, ett rikstäckande treårigt Vinnova-projekt som nu är inne på sitt andra år, med syfte att skapa testmiljöer för kopplingen makerkultur och skola. Där finns stor erfarenhet att ta del av. I projektet deltar kommuner, sciencecenters med flera. Genom Makers of Sweden kan man också få inspiration, tips och råd om hur andra driver makerspaces på olika sätt.
Intervjuad av: Emma Gyllerfelt
Om Susanne
Arbetar: Slöjdlärare på Kollaskolan i Kungsbacka.
Aktuell med: Är med och driver Kungsbacka Makerspace och Digitalverkstan Kungsbacka. Skribent i kommande antologi, ”Slöjd i en digital skola” som publiceras 2017. Nationellt resurscentrum för digital kompetens, en Facebookgrupp för gränsöverskridande kollegialt lärande.
Bästa slöjdminne: Bästa slöjdminne är inte ett utan fler än jag kan räkna. Det handlar om flow, engagemang och att arbeta tillsammans. Att vara en del i en skapandeprocess där eleverna jobbar med egna eller gemensamma projekt de själva initierat och där de tränar de förmågor som behövs för att ro projektet i hamn är mäktigt. Om jag ska vara mer specifik är ett av alla fantastiska slöjdminnen ett tematiskt arbete där elever ur årskurs 9 gemensamt jobbade fram dekor och rekvisita för en musikal som sedan spelades upp för andra skolor i kommunen. Ett annat är eleven som älskar slöjd för att där får hon använda sin kreativitet och sina egna tankar.
DISKUTERA
Susannes erfarenhet är att arbete i ett makerspace på ett kravlöst sätt genererar utveckling av de slöjdspecifika förmågorna i kursplanen. Kan slöjdlärare dra nytta av dessa erfarenheter och organisera sin undervisning på ett sätt som öppnar för ett mer verklighetsanknutet lärande?
[…] Läs artikeln här. […]