I december publicerades en ny antologi från Lärarförlaget. Den handlar om slöjd i en digital skola utifrån olika infallsvinklar. Slöjdlärarportalen har ställt några frågor till slöjdläraren Martina Rylander Lundström som är redaktör för antologin.
Berätta om vem du är och hur du blev intresserad av skolans digitalisering
Jag är lärare i slöjd och svenska, med 15 års erfarenhet från undervisning. Utbildad på Linköpings universitetet 1994–98 och med en färsk magisterexamen i pedagogiskt arbete från 2017 i bagaget. Under de senaste åren har jag arbetat med skolans digitalisering på olika sätt, som utvecklingsledare i Linköpings kommun och idag på ett privat företag som säljer digitala tjänster och utbildningar till skolor i Sverige.
Berätta om antologin
Syftet med antologin är att lyfta skolämnet slöjd och visa hur aktuellt ämnet är i dagens skola. En lycklig slump gjorde att jag kom i kontakt med Lärarförlaget och fick möjlighet att ge ut den här antologin. När projektet påbörjades så visste vi inte att den reviderade läroplanen skulle bli verklighet, men jag visste att det fanns många som efterfrågade en nationell strategi för IT i skolan. Detta är något som våra grannländer har haft längre. Under de senaste åren har både politik och näringsliv haft digitalisering av skolan på agendan. De reviderade styrdokumenten ställer högre krav på lärares undervisning och de skolor och kommuner som ännu inte har satsat tillräckligt mycket kommer att behöva investera både i teknik och på att fortbilda lärare så att eleverna får den undervisning de har rätt till. Det är rektorns ansvar att se till att lärare har den teknik som behövs i undervisningen. Ibland behöver lärare i slöjd argumentera för att de behöver vissa inköp av teknik som passar i vårt ämne. Jag tänker att antologin kanske kan vara ett stöd för de lärare som behöver lyfta fram goda exempel på hur de vill använda tekniken i slöjdundervisningen.
Vem riktar sig antologin till?
Den riktar sig både till de som redan arbetar mycket med digitala verktyg och material och till dem som vill kunna mer inom det här området. Under skrivandet av antologin har jag förstått att väldigt många lärare i slöjd redan arbetar mycket digitalt, för många är detta ingen nyhet. De använder digitala läromedel i slöjd, producerar eget material och är nyfikna på att använda digital teknik. Jag hoppas att antologin kan bidra till att få lärare i slöjd att känna stolthet över det ämne som de undervisar i.
Du har ett antal medförfattare, vilka och vad har de olika texterna för inriktning?
Texterna är olika eftersom författarna har olika bakgrund. Några undervisar och skriver om hur de arbetar, till exempel skriver Owe Nordenberg om instruktionsfilmer och bloggen i undervisningen och Anneli Skiöld skriver om samarbete med teknikämnet, de ger båda två exempel på konkreta saker som de gör med sina elever. Susanne Tobiasson skriver också om sin undervisning och kopplar det till entreprenöriellt lärande. Eva Söderberg skriver om den viktiga bildningen, och slöjdämnets bidrag till elevers bildning. Jag själv skriver i mitt kapitel om smörknivsupproret och vad lärare i slöjd lyfter för skäl till att slöjden hör hemma i dagens skola. Didaktikforskaren och slöjdläraren Marcus Samuelsson skriver om vad Facebook-gruppen Nationellt centrum för slöjdutbildning betyder för lärare i slöjd. Utöver dessa slöjdlärare har vi med tre kapitel som är skrivna av personer som inte är slöjdlärare men som har särskild kunskap om Makerspace i skolan. En av dessa är Linda Mannila, forskare och entreprenör, som i sitt kapitel skriver om vad programmering i skolan handlar om. Linda kopplar det till slöjdundervisning i den finska skolan, som är mer teknikinriktad än den svenska. Rektor Agneta Hedenström och professor Peter Parnes skriver i sitt kapitel om den reviderade läroplanen och ger exempel på vad som görs i ett Makerspace. I forskaren Carl Heaths kapitel får läsaren ett fördjupat perspektiv på handens och huvudets arbete när digitaliseringen tar plats i undervisningen.
Vad hoppas du att antologin kan bidra med och leda till?
En bred diskussion, ett öppet förhållningssätt och en nyfikenhet på vad som är möjligt i slöjdämnet.
Information om Martina:
Arbetar: På Axiell med projektledning av utbildningar och digitala tjänster för skolor och skolbiliotek.
Bästa slöjdminne: Kontakter med andra skolor och lärare i andra länder har betytt mycket för mig. En gång hade jag besök i mitt klassrum av en lärare från England. När hon fick se eleverna och vad de gjorde i slöjdsalen sa hon ”Oh, this must be why you in Sweden are so good with design”. Hon var så imponerad över vad eleverna presterade. Det är inte ovanligt att lärare från andra länder inspireras av vår slöjdundervisning.
Här kan du beställa antologin.
Slöjdlärarportalen har också intervjuat Stina Westerlund som har skrivit förordet i antologin.
Hur ser du som slöjdforskare på antologin ”Slöjd i en digital skola”?
Jag ser med intresse på antologin och välkomnar olika texter som söker beskriva flertalet perspektiv på slöjdämnet. Som jag skriver i inledningen i antologin tycker jag inte att den offentliga debatten gett plats för någon fördjupad dialog kring slöjdämnet som relaterar till slöjdämnets utbildningsfilosofiska grund. Och det kan man kanske heller inte vänta sig av olika tendensiösa utfall på ledarsidor. Antologin ger plats för flera olika röster både ”utifrån” och ”inifrån” slöjdämnet och i mötet uppstår flera frågor om slöjd och vad slöjd kan vara som jag finner intressanta att diskutera framöver.
Särskilt spännande är för mig hur digitala aspekter av slöjdämnet kan integreras så att de förstärker slöjdämnets mål och elevers lärande, utan att bli ett tillägg och något som ses som att det ”tar” tid. Jag funderar också över former för slöjdlärare att bli så förtrogna med digital teknik att de kan fortsätta vara kreativa och låta elever arbeta i lika öppna arbetsprocesser som de gör idag i olika slöjdmaterial/slöjdtekniker.
Är antologin en partsinlaga i diskussionen om skolan och slöjdens digitalisering, eller finns här ett kritiskt förhållningssätt i frågan?
En partsinlaga… nej, jag tänker nog inte så. Redaktören har tydligt och på ett bra sätt beskrivit vilka författarna är och intentionen med boken. Önskar man, kan man förstås se en del inslag som vinklade. Någon/några av antologiförfattarna kommer till exempel från digitala kretsar där det finns falanger som jag uppfattar legat i framkant, eller i alla fall i linje med den debatt som i vissa fall gått hårt åt slöjdämnet egentligen under hela det senaste decenniet. Själv är jag som slöjdforskare nu ganska väl inläst på den kritiska forskning som finns om skolans digitalisering och ser mönster utifrån hur implementering av digital teknik gått till i länder som ligger före oss. Storbritannien till exempel. Vi får inte glömma att de reviderade styrdokumenten är policy och en produkt av politiska förhandlingar och politisk vilja. Utbildningspolitiken är idag global och inom Europa ganska likriktad och det är marknadsanpassning, effektivitet och konkurrenskraft som gäller om jag hårddrar det. Policyn behöver nu tolkas, översättas och göras meningsfull i slöjdämnet och i slöjdsalarna runt om i landet – där är slöjdlärarna betydelsefulla. I antologin lyfts några aspekter till kritisk reflektion, bland annat bildningsbegreppet som är centralt i slöjd. Styrkan i flera av texterna menar jag är att reflektioner görs i nära koppling till slöjdlärares yrkespraktik, vilket jag tänker gör tankarna lättillgängliga och möjliga att ta vidare till diskussion i olika forum.
Om vi ska prata om vad som inte finns i antologin så är det en kritisk forskarblick utifrån den större bilden av policymaking och utbildningssystemets digitalisering. Vilka synsätt finns i olika begrepp som florerar i policydokument och förstås även letar sig in i antologins texter? Hur rimmar de med slöjdämnets historiska utgångspunkter och vad sker med slöjdämnet framöver? Ämnen tillräckliga för ytterligare en antologi eller en forskningsstudie? Här passar jag på att lobba för en kommande doktorandtjänst vid Umeå universitet för dig som vill forska på någon aspekt av slöjdämnet. Håll utkik efter annonsen!
Hur anser du att boken kan användas av verksamma slöjdlärare och i slöjdlärarutbildning?
Som jag redan nämnt ser jag antologin som en samling tankar om vad slöjd kan vara i ett digitalt sammanhang. Jag tänker på den mer som en utgångspunkt för diskussion om slöjd än en uppslagsbok om vad man ska göra som slöjdlärare. Andra kanske läser den på andra sätt förstås! För verksamma slöjdlärare och slöjdlärarstuderande kan antologin visa bredd i olika digitala möjligheter, ge inblick i andra slöjdlärares tankar och arbete men också visa exempel på hur man med ”utifrånögon” eller, mer specifikt, ”digitalakretsarögon” föreslår att slöjdämnet kan möta den digitala utvecklingen. Sammantaget ger detta intressanta utgångspunkter för fördjupad ämnesdidaktisk diskussion och eget prövande.
Hur ser du själv på tilläggen om ”det digitala” i slöjdens kursplan och den pågående diskussionen bland slöjdlärare?
Ni frågar efter min personliga åsikt och för mig är ändringarna i slöjdämnets kursplan vad gäller digitala verktyg helt okontroversiella. Digitala verktyg är för mig självklara inslag i slöjdarbete och viktiga hjälpmedel i utvecklandet av idéer, i framställande i materialen och vid dokumentation. Därmed inte sagt att jag själv behärskar olika digitala verktyg i den utsträckning jag önskar. Förtrogenhet kräver tid som ni vet!
När det kommer till digital teknik i kombination med slöjdens material blir det svårare. Det är en klurig skrivning som kräver tolkning och jag förstår att slöjdlärare diskuterar för fullt. Efter att ha lusläst Skolverkets dokument om digitalisering ser jag att definitionen av digital teknik varierar något mellan olika texter. Vad gäller slöjdämnet har Skolverket och de som arbetat med revideringen varit ute efter något specifikt. Detta har Peter Hasselskog och Lotta Hermansson tydligt utrett i ett inlägg (27 okt 2017) här på Slöjdlärarportalen utifrån kontakt med Skolverket. Att digital teknik i kursplaneskrivningen för slöjd enligt Skolverket innefattar digitala material tänker jag personligen följer i kölvattnet av det långvariga meningsutbyte slöjddebatten visat på och som fått uppmärksamhet. Jag är dock optimist och tycker att slöjdlärare nyfiket ska ta till sig ny teknologi utifrån en prövande och utforskande inställning. Sen är jag lite krass också – policy är policy och vissa värden saknar språk inom den rådande retoriken. Här får vi stå på oss och fortsätta artikulera de olika kvaliteter vi ser i slöjdämnet!
Stina Westerlund, lektor med inriktning mot slöjd vid Umeå universitet
Kommentera