Intervju med Jenny Frohagen

Som vi tidigare skrivit om här på Slöjdlärarportalen tog Jenny Frohagen sin licentiatexamen i oktober. Nu ställs också några intervjufrågor till Jenny om hennes arbete före och efter lic.avhandlingen.

Du har nyss tagit din licentiatexamen, beskriv hur det kännas:

–Äntligen är jag i mål! Det har tagit på krafterna. Dagen kändes omtumlande, explosiv och kraftgivande. Förstår inte var jag fick energin ifrån men gissar från alla fantastiska slöjdvänner och stöttande familj. Det var magiskt och lite overkligt att få bli firad, känner mig så ödmjuk och tacksam. Nu ska jag försöka läka och landa i ett lugnare livstempo ett tag.

Berätta om din bakgrund… och om arbetet i grundskolan och under forskarutbildningen:

-Innan jag sökte till lärarutbildningen hade jag jobbat en tid inom psykiatrin som mentalskötare och övervägde vårdyrken, innan dessa påbörjade jag civilingenjörsstudier och innan dess trodde jag att jag skulle jobba med ekonomi och bo i Frankrike. Tänkte först bli lärare i svenska och franska, gick allmän ingång som det hette vid Göteborgs universitet. Men efter en skräck-vfu med en utbränd bitter svensklärare började jag plugga specialpedagogik och upptäckte gymnasiesärskolan. Där satt eleverna och vävde, målade, jobbade med sina sinnen och kroppar på sina egna vis. De var en så rik annan men ändå annorlunda lärmiljö. Det var min ingång till slöjden. Det sinnliga, kroppsliga, konkreta och vardagliga.

-Jag började på lärarhögskolan i Stockholm 2003 och blev kär för första gången i ett yrkesval. Wow-känsla. Kan jag jobba med det här?! Ja tydligen. Jag sög i mig allt jag kunde av utbildningen. Sen fick jag jobb på min vfu-skola 2006, sökte mig vidare till Värmdö kommun där jag lite av en slump blev ämnespilot i ett kommunalt nätverk för slöjdlärare. Har sen dess gillat att nätverka med slöjdlärare och sett positiva krafter och möjligheter i det.

-Min slöjdlärare från LHS sökte upp mig 2008 och undrade om jag ville börja jobba på lärarutbildningen. Jag ville egentligen bara landa i yrket, men hur kunde jag säga nej? Det ledde till magisterstudier i didaktik. Sedan sökte jag och kom in på en forskarutbildning i nov 2009 innan magistern var klar. Det var en forskarskola i ämnesdidaktik. Jag skulle först göra en studie om multimodalitet och matematik – slöjd-matte-spåret. Men ganska snabbt gled jag in på det här med görandet i slöjden. Och slöjdkunskaper. Kunskaper i slöjd som lärare ska utveckla hos eleverna… vad är det? … slöjdkunnande, när en kan någonting i slöjd. Skiljt från kunskaper i särskilda yrken och hantverk. Görandet och kunskapen fick ett sammanhang i begreppet kunnande.

-Hela tiden har jag jobbat deltid i grundskolan samtidigt som jag har pluggat, det var så den tjänsten jag hade var upplagd, 40 % i grundskolan, 50 % forskarstudier och 10 % utvecklingsarbete i kommunen. Under de åren var jag med och byggde upp Stockholm Teaching and learning studies som är en kommunöverskridande stödjande plattform för lärare som vill genomföra FoU-projekt, få forskarkontakter osv.

Du har en Facebookgrupp, Nationellt resurscentrum för slöjd, beskriv lite om FB-gruppens tillkomst och hur den fortsätter idag:

-Jag var den enda läraren i ett estetiskt och praktiskt kunskapsämne i forskarskolan. Det kändes lite ensamt. Så jag startade en blogg för slöjddidaktiska frågor. På våren 2012 organiserade jag en fortbildning, eller träff, för slöjdlärare ihop med Nordiska museet. Jag sammanställde en lista av alla epostadresser, det blev lite mer än 200 pers. På hösten startade jag en FB-grupp, det kändes mer dynamiskt än en blogg och det var ju inte mitt skrivande och mina frågor jag mest ville ta del av utan andras. Det blev verklighet i gruppen, även om jag än idag nog gör en hel del inlägg själv. Mitt behov visade sig delas av andra och sidan har nog varit ständigt växande sedan dess, idag är vi över 3900 medlemmar.

-Innehållet är högt och lågt, det är lärares ämneskonceptioner och behov som styr och de är rätt spretiga. Men vi lyckas överlag hålla ett gott samtalsklimat vid liv, en stödjande snarare än en upprörande atmosfär. Det finns såklart en del problem som uppstått på vägen. Men det mesta som kommit upp har vi lyckats lösa. Idag är vi tre som administrerar, men vi ser oss inte som någon slags styrgrupp. Sen har väl jag som skaperska någon slags mandat att styra men det vill jag helt tona ner. Jag vill att gruppen ska få leva sitt eget liv och att den ska vara öppen för alla som vill prata slöjddidaktik.

Nu är du anställd på Konstfack, hur är det…, vad innebär arbetet där?

-Det är också omtumlande. Jättekul, svårt, jag lär mig mycket, jag kämpar och jobbar mycket. Jag har en suverän stöttande slöjdkollega i Siri Homlong, hon är suverän! Och en inlyssnande chef, det är en inte så bortskämd med.

-Det är mer administrativt ansvar än i grundskolan. Salsansvar och inköpsansvar som i grundskolan. Arbetet innebär också att lägga scheman, fördela timmar och planera för lämplig lektionslängd. Jag styr, ingen norm, det sitter inte så mycket i väggarna i slöjden på Konstfack. Det är nog det mest stimulerande men det måste ju bli rätt också. Utbildningen måste erbjuda något som fyller de behov grundskolan behöver. Slöjd som ett ämne, metall, textil och trä… materialtankar om att öppna upp… kan man göra olika saker med… vad är lämpligt, vad är rätt, finns det fel?

Och till sist: Framåtblickar… för dig…, för slöjden, för forskningen?

-Jag får återkomma…först vila. Jag vill utveckla slöjd som ett ämne – på riktigt. Vi är inte där än! Sen vill jag själv skriva och undersöka mer om slöjdspråket, det vill jag!

Text: Marléne Johansson, fil.dr., professor

 

Jenny Frohagen

Bor: I en liten by Trollsta i Sorunda söder om Stockholm.

Titel: Leg. Lärare i slöjd och franska i grundskolan, Förstelärare i Nynäshamns kommun, Gästlärare i slöjd på Konstfack. Fil. Lic. i utbildningsvetenskap med inriktning mot praktiska kunskapstraditioner.

Aktuell med: Lic.avhandlingen Såga rakt och tillverka uttryck. En studie av hantverkskunnandet i slöjdämnet. Ny slöjdlärarutbildare vid Konstfack.

Bästa slöjdminne: Det finns flera…, t.ex. när jag fick svarva i ene hos min farbror Roland i Småland som barn en gång. När jag missat ett flyg i Köpenhamn en gång, hade jag med täljkniven i väskan och en träbit och satt bland betong och plastblommor och täljde och drack lite vin och åt goda ostar. Minns inte vad det blev, men täljningen made my day! När jag smidde en ”telefonsladdsliknande” lampfot på en enorm remhammare på Ryfors bruk i Mullsjö. När jag jobbade med min första stol, elefantstolen och min första träskål, popcornskålen. Det är föremål jag älskar och ärar än idag.

———-

Diskussionsfråga: Hur har din egen bakgrund och utbildning format dig till lärare i slöjd?