Som vi tidigare skrivit om här på Slöjdlärarportalen tog Åsa Jeansson sin doktorsexamen i februari i Pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Här ställs några intervjufrågor till Åsa om hennes arbete före och efter doktorsavhandlingen.
Du har nyss tagit din doktorsexamen, beskriv hur det känns:
– Det känns lite overkligt fortfarande eftersom forskarutbildningen och arbetet med avhandlingen varit en stor del av mitt liv under fyra och ett halvt år. Jag är framför allt väldigt glad för att jag klarade av utmaningen att slutföra skrivandet av avhandlingen och för att jag lärt mig så mycket under vägen. Disputationsdagen blev också en fin dag som markerar övergången till något nytt.
Berätta om din bakgrund… och om arbetet under forskarutbildningen:
– Jag är utbildad slöjdlärare, men min väg dit var ganska brokig och jag utbildade mig relativt sent i yrket. När jag bestämde mig för att lägga tre år på att skola om mig från kulturvetare till slöjdlärare var jag kring 30. Efter examen arbetade jag i grundskolan under några år och sökte mig sedan till slöjdlärarutbildningen på Umeå universitet där jag började undervisa 2005. Det var roligt och utmanande, men jag bar hela tiden på frågor om slöjdämnet och undervisningen som jag behövde ha svar på för att känna att mitt arbete var meningsfullt. Det var frågor som hade ursprung redan i mitt arbete i grundskolan. Jag ville bland annat förstå slöjdämnets plats i skolan men också varför slöjdämnet utformas som det gör i skolan i relation till att kursplanen kräver en hel del tolkning.
2012 antogs jag så till forskarutbildningen i Pedagogiskt arbete med inriktning mot slöjdämnet. Då lämnade jag den egna undervisningen helt för att försöka få svar på mina frågor. För att förstå förändringar i slöjdämnets utveckling vilka landat i dagens kursplan i dagens resultatfokuserade samhälle, har jag studerat slöjdämnets och lärarutbildningens historik och skolans kunskapssyn. För avhandlingen har jag också intervjuat sammanlagt 17 textillärare som beskrivit sina uppfattningar om slöjdämnets syfte och innehåll samt sin undervisning. De relaterar till kunskaper och traditioner men också till aktuell kursplan i sina berättelser.
Jag märkte under flera av intervjuerna att det var svårt att formulera sig i ord om undervisningen, men genom min egen erfarenhet av undervisning i slöjdämnet kunde jag fråga och fråga tills jag fick höra de beskrivningar som jag förstod skulle finnas. Under intervjuerna fick jag ta del av olika tolkningar och beskrivningar av både ämnet och undervisningen samt olika förhållningssätt till kursplanens innehåll och krav. Men det fanns också stora likheter i beskrivningarna, framför allt när det handlar om att genomföra slöjdundervisning. Det var väldigt roligt att göra de här intervjuerna med textillärarna, och att de var så generösa med att berätta om sitt arbete. Jag brukar säga att det var det roligaste momentet under forskarutbildningen, att få den här kontakten med lärarna. Och jag kände igen mycket av det de berättade, men en del var också nytt för mig eftersom jag inte arbetat i grundskolan på ett tag. Jag fick lära mig en hel del om Lgr11 på ett praktiskt plan. Lärarna är de som kan berätta om hur slöjdämnet utformas i praktiken idag eftersom implementeringen av kursplanen är beroende av deras kunskaper och tolkningar. När jag hörde dem beskriva sitt arbete och sina kunskaper förstod jag att det fanns en ämnesdidaktisk berättelse som behövde komma på pränt, och att jag skulle kunna nysta fram svar på mina forskningsfrågor. Det var en spännande och även arbetsam process att tolka det omfattande intervjumaterialet och analysera det teoretiskt.
Du är anställd på institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen vid Umeå universitet, hur är det…, vad innebär arbetet där?
– Min tjänst innebär undervisning i lärarutbildningen och på våra fristående kurser, jag arbetar med både hantverk och didaktik men också med handledning av examensarbeten. Med detta följer även planering och utveckling av kurser. Jag börjar nu mitt i terminen så det mesta är redan bestämt vad gäller vilka kurser jag ska undervisa i och vad det ska innehålla. Eftersom jag varit borta ett tag försöker jag skaffa mig en överblick och har redan märkt att det gäller att hålla fler bollar i luften än under forskarutbildningen som var mer av ett ensamt projekt.
Och till sist: Framåtblickar… för dig…, för slöjden, för forskningen?
– Med avhandlingsarbetet har jag fått nya perspektiv på undervisning och ämnesinnehåll, men också på lärarutbildningen. Även om inte slöjdämnet har grund i en vetenskaplig disciplin, så har vi i stället ett stort kunskapsområde att förhålla oss till didaktiskt och hämta kunskap ur. För slöjdämnets del tror jag det kommer att bli viktigt att problematisera förhållandet mellan tradition och det resultatfokus som gjort intåg i skolan och som påverkar ämnesinnehållet. Det är jag fortsatt intresserad av både vad gäller lärarutbildningen och framtida forskning.
Åsa Jeansson
Fotograf: Per Melander
Bor: I Umeå
Titel: Leg. lärare i slöjd, Fil kand. på Kulturvetarlinjen, Fil Dr. i Pedagogiskt arbete.
Aktuell med: Doktorsavhandlingen Vad, hur och varför i slöjdämnet. Textillärares uppfattningar om innehåll och undervisning i relation till kursplanen.
Bästa slöjdminne: Det beror ju på vad man lägger för betydelse i slöjd, för mig är det förknippat med glädje, förståelse och tro på den egna förmågan. Jag har starka minnen av möjligheter från min egen skoltid, och från när jag började förstå skolans koder för att lyckas i slöjdämnet. När jag visat upp min tekniska skicklighet i bestämda uppgifter så fick jag göra vad jag ville. Observera att det var i slutet på 70-talet och i början på 80-talet. Jag minns speciellt när jag och min kompis sydde varsin manchesterkavaj i femman, och vi trodde på något sätt att vi gjort allt själva. Efter det var jag som en detektiv när jag läste sömnadsbeskrivningar och undersökte mönsterdelar. Det var roligt och spännande på riktigt att förstå hur olika plagg byggs upp och att det faktiskt var möjligt för mig att tillverka dem.
Jag har också en del fina minnen från min tid som lärare i grundskolan och minns särskilt en kille i mellanstadiet som skulle trä i en snodd på en påse. Han hade låga tankar om sin förmåga och förstod inte ens vad resultatet skulle bli, men han tog säkerhetsnålen och började trä. Han trädde och trädde, men kunde inte tro att det skulle leda till något. Gruppen samlades kring honom, jag hejade på. När nålen kom fram och han kunde dra ihop snodden så trodde han inte sina ögon – han hade själv gjort detta! Hela gruppen blev överlyckliga och jag med.
Klicka här så kommer du direkt till avhandlingen!
Se tidigare publicerad sammanfattning av Åsas avhandling här på Slöjdlärarportalen.
Kommentera