Textil som pedagogiskt redskap ‒ för lärande i förskolan, förskoleklass och skolans tidigare år, är en reviderad bok från Studentlitteratur, 2018, om hur man kan arbeta med textil med yngre barn för att exempelvis utveckla och konkretisera matematisk problemlösning och skriv- och läsinlärning. I boken redogör författarna Susanne Björkdahl och Gerd Eldholm om sina erfarenheter utifrån arbete med olika textila tekniker och hur de har arbetat med textil som ett pedagogiskt redskap. Slöjdlärarportalen har ställt några frågor om bakgrunden till boken till en av författarna, Susanne Björkdahl, som är universitetslektor och forskare vid lärarutbildningen vid Högskolan i Borås.
Berätta lite om dig själv och ditt intresse för textil:
Det är ett intresse som väcktes när jag i tonåren lärde känna Kerstin Hagstrand som behärskade det mesta inom textil, såsom vaxbatik, textiltryck och vävning. Hon var den som lärde mig alla dessa tekniker. Kerstin blev sedermera illustratör och är den som illustrerat de olika teknikerna i boken med vackra akvarellteckningar. Under alla år har textil varit det stora intresset, men jag valde inte textillärarutbildningen vilket jag nu i efterhand ångrar. När jag var klar med min forskarutbildning, som inte var inom textil utan i pedagogik, sökte jag en tjänst vid förskollärarutbildningen vid högskolan i Borås och fick redan första arbetsdagen i uppdrag att förnya den textila verksamheten i förskolor och runt Borås.
Att få arbeta i Borås gav också andra möjligheter, exempelvis har Textilhögskolan varit min arbetsplats under tio år. Under åren mellan 2006 och 2012 var jag ansvarig för en särskild inriktning på förskollärar- och F-3-lärarutbildningen, ”Lärande genom textil”, där lärarstudenterna fick en fördjupning i textil och att använda textil som redskap. Uppdraget kom av att jag parallellt med lärartjänsten på högskolan också hade haft flera forskningsuppdrag inom slöjdområdet. Dels var det olika projekt som avslutades med projektet Räkna med textil tillsammans med Gerd Eldholm som pågick i sammantaget tio år, dels projektet Slöjdcirkus som var Hemslöjdens stora satsning på barn och ungdom, där jag var ansvarig för forskningsdelen.
Du har tillsammans med Gerd Eldholm skrivit en bok där arbete med textil skrivs fram som ett pedagogiskt redskap. Varför behövs en sådan bok?
Den bakomliggande tanken har alltid varit att se hur man via estetiska lärprocesser kan stimulera barns utveckling och lärande i mötet mellan praktiskt arbete och teoretisk förståelse. Under åren som vi varit ute och föreläst om projektet ”Räkna med textil”, så har frågan återkommit; ‒ Finns det inget som ni skrivit som också talar om hur man gör dessa olika tekniker? En bok som på ett enkelt sätt beskriver olika textila tekniker och hur man kan visa dem för barn? Det har vi förhoppningsvis lyckats med boken och vi vill med den också lyfta förskolans sätt att arbeta, att utgå från ett tema istället för ett ämne, vilket underlättar om man vill använda textil som pedagogiskt redskap.
I bokens inledande kapitel, Textil som pedagogiskt redskap, beskriver ni grunderna för era projekt, kan du berätta lite om det?
Vi har hela tiden försökt att uppmuntra ett praktikgrundat arbetssätt vilket betyder att lärandet startar i ett praktiskt arbete. Det slutar dock inte där. I det praktiska kan man som pedagog knyta an till de övergripande begreppen, modellerna och de teoretiska resonemangen. Vilka bakomliggande principer finns, vad är generell kunskap som kan föras över till ett annat sammanhang? Risken finns annars att barnen inte har lärt sig något inför framtiden, de bara gör något för stunden.
Bokens övriga kapitel utgår ifrån textila tekniker: Tovning, Textiltryck, Lappteknik, Vävning, Broderi och Snoddar, och ett avslutande kapitel med kommentarer. De textila teknikerna beskrivs, men de relateras också till lärande. Kan du lyfta några exempel?
Varje kapitel och teknik avslutas med två avsnitt, dels ett med mer generella råd om uppföljning, dels ett mer specifikt om grundläggande begrepp, problemlösning och kreativitet. Exempelvis i vävning tas vävningens grundläggande princip att binda trådar upp, följt av grundläggande träning i addition och subtraktion och dess inbördes relation, och division och multiplikation i uträknandet av hur många trådar och hur långa trådarna skall vara i varpen. Att gå från delar till helhet och tillbaka till delarna för att räkna ut hur mycket varp som sammanlagt behövs för att det ska räcka till alla barns vävar innefattar mycket problemlösning. Att göra en skalenlig modell övas vid skiss till färdig löpare, där även kreativiteten har sin plats exempelvis hur en vacker löpare skall se ut.
Vem vänder sig boken till?
Boken vänder sig i första hand till yrkesverksamma inom förskola och skola och till studenter i motsvarande utbildningar. Boken används inom textillärarutbildningen i Linköping då den enligt utbildarna där fyller ett tomrum, en bok som visar hur man kan arbeta med de yngsta barnen i skolan.
Marléne Johansson har ställt frågorna till Susanne Björkdahl
Kommentera