Slöjdlärarutbildning 2016

Det florerar många uppfattningar om hur dagens slöjdlärarutbildning ser ut och går till. Ibland utifrån det stora behovet av fler slöjdlärare, ibland som ett ifrågasättande av dem som examineras idag jämfört med dem som läst till slöjdlärare för 10, 20 eller 30 år sedan. Sammantaget uppfattar jag, exempelvis via inlägg på olika forum på nätet, att okunskapen om utbildningsvägarna till slöjdlärare idag är stor.

Här följer ett försök att beskriva och reda ut en del missuppfattningar. Det ska poängteras att det sker ur mitt perspektiv som verksam vid slöjdlärarutbildningen på HDK på Göteborgs universitet, även om ambitionen är att bilden som ges ska vara nationellt giltig. Eventuella felaktigheter eller brister i relation till slöjdlärarutbildning på övriga orter beror på mig – och får i så fall gärna rättas till som kommentarer till texten eller via ytterligare bidrag här på Slöjdlärarportalen!

Slöjdlärarutbildning finns idag vid fyra lärosäten i landet: Umeå universitet, Linköpings universitet, Konstfack i Stockholm och Göteborgs universitet. Vid de två förstnämnda väljer de studerande mellan inriktningarna textil eller trä och metall, de två senare utbildar lärare i slöjd.

Historiskt har det funnits en mängd olika utbildningsvägar till slöjdlärare. Exempelvis ettämnesutbildning på ett år med omfattande förkunskapskrav på hantverksområdet, ettämnesutbildning inkluderande ämneskunskaper samt ämnesdidaktik och pedagogik, grundskollärarutbildning i 4,5 år med slöjd och ett annat ämne. År 2011 gjordes hela den svenska lärarutbildningen om. Lärarutbildningen som ofta benämns LP11 innebär att man kan läsa till och examineras som; Förskolelärare, Grundlärare (inriktning fritidshem, åk 1-3 eller åk 4-6), Ämneslärare (inriktning åk 7-9 eller gymnasieskolan) eller Yrkeslärare. Inom LP11 ges slöjd enbart inom Ämneslärarprogrammet 7-9.

Ämneslärarprogrammet 7-9

”Ordinarie” väg till slöjdlärare går idag via Ämneslärarprogrammet 7-9. Utbildningen är i de flesta fall på 4,5 år. De studerande väljer tre olika skolämnen som ska ingå i deras utbildning. Vilka ämnen som är möjliga att kombinera anges i gällande förordning. Utifrån förordningen är det upp till varje lärosäte att besluta vilka ämneskombinationer som ska erbjudas lokalt. Erfarenheterna så här långt är att erbjudna ämneskombinationer har varierat stort, dels mellan olika lärosäten, dels från ett år till nästa. Bland de tre ämnen som ska väljas är ett ämne huvudämne, de andra kallas ämne 2 och 3. Huvudämnet läses 3 terminer och inkluderar ämnesstudier, ämnesdidaktik, vfu (praktik) och examensarbete. Ämne 2 och 3 studeras 1,5 termin och inkluderar ämnesstudier och ämnesdidaktik. Sedan några år tillbaka tillåts även en tvåämneskombination med vissa ämnen inom Ämneslärarprogrammet 7-9, bland annat kombinationen bild och slöjd. Huvudämnet (bild eller slöjd) läses på samma sätt som i treämnesvarianten, medan ämne 2 studeras i 3 terminer.

Vid Konstfack och i Göteborg är slöjd alltid huvudämne eller ämne 2 i tvåämnesvarianten, vilket innebär att de studerande läser slöjd under tre terminer. I Umeå erbjuds från 2016 slöjdlärarutbildning i Ämneslärarprogrammet 7-9 enbart i tvåämnesvarianten i kombination med bildämnet – alltså huvudämne tre terminer och ämne 2 i tre terminer, och ”slöjd” innebär alltså i Umeå textil eller trä/metall. Även i Linköping väljer de blivande slöjdlärarna mellan två materialinriktningar. Här kan den valda inriktningen i slöjd utgöra antingen huvudämne (kallas i Linköping för ”ingångsämne”) eller ämne 2 eller 3. Linköping erbjuder också ämnesstudier i slöjd om 60hp (motsvarande ett år på helfart) på halvfart, distans med 3-4 dagars träffar omkring var tionde vecka. Dessa studier kan då räknas in som ämnesstudier i en ämneslärarexamen.

Ett försök att summera vägarna till slöjdbehörighet via Ämneslärarprogrammet 7-9 i dagens lärarutbildning är då att de studerande tvingas välja två ytterligare ämnen utöver slöjd som ska ingå i deras utbildning. Undantaget är tvåämneskombinationen bild och slöjd. Utrymmet för ämnesstudier i slöjd varierar mellan 1,5 och 3 terminer.

Kompletterande pedagogisk utbildning (KPU)

Officiellt går vägen till slöjdlärarutbildning via Ämneslärarprogrammet som beskrivits ovan, men det går också att läsa in slöjdlärarbehörighet via KPU som då i realiteten kan bli en ettämnesutbildning. KPU består av två lika stora delar, tre terminers ämnesstudier och tre terminers ”lärarutbildning”. Ämnesstudierna ska klaras av först och utgör behörighetskrav för att komma in på den avslutande ”lärarutbildningsdelen”. Att läsa till slöjdlärare via KPU innebär några osäkerhetsmoment. Dels för att slöjdstudierna ofta sker via ett hopplock av fristående kurser, dels för att man inte söker och antas till något program utan läser ämnesstudierna som just fristående kurser. Det innebär att man inte har någon platsgaranti, varken för nästa ämneskurs eller för ”lärarutbildningen” efter avklarade ämnesstudier.

Erfarenhetsmässigt ser vi att vägen till slöjdlärarbehörighet via KPU i första hand utnyttjas av personer som redan har delar av ämneskunskaperna med sig från andra utbildningar, exempelvis en master i design, studier vid textilhögskolan i Borås eller något liknande. Det som sker då är att tidigare kunskaper värderas i relation till innehållet i tre terminers slöjdstudier och att en individuell studieplan upprättas utifrån vilka kunskaper den sökande har och vilka ämneskunskaper som saknas.

KPU skulle, enligt min uppfattning, kunna utgöra ett viktigt alternativ till Ämneslärarprogrammet. Genom att erbjuda behörighetsgivande studier via KPU tror jag vi skulle attrahera en delvis annan grupp av sökande – personer som idag avstår från att utbilda sig till slöjdlärare på grund av kravet på att läsa in ytterligare ett eller två ämnen. Med tanke på det stora och växande behovet av utbildade slöjdlärare borde studievägen via KPU utnyttjas bättre. Det som idag hindrar oss att göra så, är faktorer vi inte rår över själva, bland annat brist på tilldelning av fristående kursplatser.

Lärarlyftet II

Lärarlyftet är en utbildningsväg för den som redan är utbildad och verksam lärare, och som undervisar i ett ämne som inte ingår i dennes utbildning och behörighet. I relation till slöjdämnet måste Lärarlyftet beskrivas som en succé. Från 2012 och fram till idag har mer än 400 ”nybehöriga” slöjdlärare utbildats, eller har pågående studier, inom Lärarlyftet II. I Umeå har slöjdlärare kunnat läsa in behörighet upp till åk 6 genom att läsa 30hp (motsvarar en termin på helfart) i Lärarlyftet II. Men en stor majoritet av de som läst slöjd inom Lärarlyftet har gjort det på Konstfack eller i Göteborg där de läst 45hp (motsvarande 1,5 terminer på helfart) och därmed fått behörighet i slöjdämnet upp till åk 9. Snart har var tionde verksam svenska slöjdlärare läst via Lärarlyftet II. Som det ser ut nu pågår Lärarlyftet II till utgången av 2018. Dock har Lärarlyftet II redan förlängts en gång, från 2016 till 2018. Vi får se om regering och riksdag beslutar om ytterligare förlängning.

Vidareutbildning av lärare – VAL och ”korta VAL”

VAL-projektet vänder sig till dem som är verksamma som lärare, men som saknar behörighetsgivande lärarexamen. Målgruppen kan därmed omfatta såväl den som resterar med enstaka poäng från sin lärarutbildning, till den som aldrig satt sin fot på universitet eller högskola. För några år sedan gavs också utrymme för det som kom att kallas ”korta-VAL”. Kortfattat kan det beskrivas som en behörighetsgivande utbildningsväg för den som arbetat som obehörig lärare i ett ämne under minst åtta år under den senaste 15-årsperioden. En begränsande faktor är att man får restera med högst 120hp (motsvarar två års heltidsstudier) för att bli antagen till VAL. Utifrån de krav på 1,5 + 1,5 års heltidsstudier som gäller för ämneslärarexamen innebär det att man redan behöver ha läst 60hp (motsvarande ett års heltidsstudier) för att kunna antas till VAL. Då läser man ytterligare 30 hp (en termin) i slöjd, och därefter 90hp (1,5 år) ”lärarutbildning”. Utbildning inom VAL ges ofta på delfart och i distansform, vilket innebär att deltagarna kan fortsätta undervisa som slöjdlärare under sin studietid. Umeå och framförallt Linköping har under många år bedrivit en omfattande slöjdlärarutbildning inom VAL.

2015 startade slöjdlärarutbildningen i Göteborg ett pilotprojekt i form av en satsning på ”korta-VAL”. Satsningen möjliggjordes genom en ny förordningstext. Utgångspunkt för satsningen var uppfattningen att det inom just slöjdämnet finns många som arbetat som obehöriga under många år, och att en majoritet av dessa har djupa och omfattande kunskaper på hantverksområdet. Projektets kärna var att tillgodoräkna befintliga kunskaper, oavsett när och hur de förvärvats, och att via individuella studieplaner ge deltagarna möjlighet att erhålla 90 hp (motsvarande 1,5 års studier) i slöjdämnet. Det speciella för korta-VAL (kravet på minst 8 års erfarenhet under de senaste 15 åren), jämfört med ”vanliga VAL”, är att det räcker med att efter ämnesstudierna läsa 30hp (motsvarande en termin på helfart) ”lärarutbildning” för att erhålla ämneslärarexamen. Omkring 100 personer har sedan pilotprojektet 2015 genomgått eller påbörjat behörighetsgivande studier i slöjd inom ”korta-VAL”.

Ytterligare vägar till slöjdlärarbehörighet

Enligt kraven för utökad behörighet behövs 45hp (motsvarande 1,5 terminers heltidsstudier) för behörighet upp till åk 9 i ytterligare ett undervisningsämne, förutsatt att man redan har en lärarutbildning. Som redan utbildad lärare behöver man alltså inte läsa inom Lärarlyftet II utan kan läsa in slöjdbehörighet på andra vägar. Framförallt slöjdlärarutbildningen i Linköping har länge och med högt söktryck erbjudit slöjdkurser på delfart och i distansform som därigenom kan utgöra behörighetsgivande utbildning i slöjd för den som redan har lärarutbildning i annat ämne.

Brist på lärare i slöjd, liksom i de flesta andra av grundskolans ämnen

Tillgänglig statistik visar att det finns omkring 6.000 slöjdlärartjänster i grundskolan. Mellan en tredjedel och en fjärdedel av dessa innehas idag av personer som saknar lärarlegitimation i slöjd. Andelen obehöriga i slöjdämnet är därmed liknande den som gäller för flera av grundskolans ämnen, varken bättre eller sämre. Detta är viktigt att känna till då slöjdämnet ibland pekas ut som ett ämne där ”obehörigheten” skulle vara mycket större än i de flesta andra ämnen.

Dock, vilket lyfts fram bland annat i Skolverkets nationella ämnesutvärdering av slöjdämnet, visar Skolverkets statistik över utfärdade lärarlegitimationer att slöjd är det ämne där de legitimerade lärarna har högst medelålder. Över 50% av de legitimerade slöjdlärarna är över 50 år, inget annat av grundskolans ämnen har en lika hög andel legitimerade lärare som redan fyllt 60 år. Behörighetssituationen riskerar alltså att snabbare försämras i slöjd än i andra ämnen. I det perspektivet känns det bra att landets slöjdlärarutbildningar tillsammans via bland annat Lärarlyftet II och VAL på relativt kort tid har bidragit med omkring 600 nya slöjdlärare – alltså cirka 10 procent av slöjdlärarkåren!

SLUGis – nätverket för landets slöjdlärarutbildningar

Grundlärarprogrammet som nämndes i inledningen kan enligt gällande förordning ge behörighet upp till åk 6 i ett praktiskt-estetiskt ämne genom studier omfattande 15 eller 30hp (alltså 0,5 eller 1 termin)! När LP11 kom 2011 beslöt vi som företräder landets fyra slöjdlärarutbildningar tillsammans att avstå från att erbjuda studier i slöjd (15 eller 30hp) inom Grundlärarprogrammet. Vi var överens om att så få högskolepoäng i vårt ämne inte var tillräckligt för att utbilda ”goda” slöjdlärare, inklusive kompetens att bedöma och sätta betyg i åk 6.

Hur många terminers studier som ska ingå i en slöjdlärarutbildning är, som framgått ovan, inte en fråga företrädare för landets slöjdlärarutbildningar äger. Vår uppgift och utmaning är att anpassa och förhålla oss till det utrymme för ämnesstudier som ges genom politiska beslut. Vi är dessutom beroende av beslut som fattas på högre nivå på våra respektive lärosäten. Utifrån dessa förutsättningar gör vi allt vad vi kan för att bidra med många och så ”kloka” slöjdlärare som bara är möjligt. Slöjdlärare som då har goda förutsättningar att undervisa utifrån gällande läro- och kursplan.

I detta sammanhang ska också framhållas det goda samarbete som idag finns mellan landets fyra slöjdlärarutbildningar. Via nätverket SLUGis (Stockholm, Linköping, Umeå och Göteborg) har vi regelbundna kontakter och möten där vi diskuterar och förhåller oss till den nationella situationen för slöjdforskning, lärarutbildning, forskarutbildning, lärarförsörjning, slöjdundervisning och slöjdämnet. Våra respektive utbildningar utformas utifrån nuvarande regler och förutsättningar. Gällande innehåll och upplägg har våra utbildningar delvis olika utformning, men i förhållande till vår gemensamma uppgift att utbilda kompetenta slöjdlärare arbetar vi hårt och tillsammans! Som enskild slöjdlärare kan du bidra genom att sprida information om utbildningsvägar till slöjdlärare, samt framhålla vikten av vårt ämne och vilket härligt framtidsyrke det är att vara slöjdlärare!

Text: Peter Hasselskog, Lektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet

 

Kommentera:

Vilka alternativa vägar till slöjdlärarutbildning saknas för att attrahera rätt och tillräckligt många personer? Antal ämnen, omfattning, fart, form etc?