Slöjd på Färöarna

Färöarna är en del av Norden, men är inte ett eget land. Benämningen är ”ett område” som tillhör Danmark (Wikipedia). Färöarna ligger ungefär lika långt från Island och Norge som från Skottland, och är definitivt ett fantastiskt ställe! Där finns både en natur som slår det mesta, och så slöjd i form av ämnena Handarbete och Slöjd på schemat i skolan. Färöarna består av 18 större och mindre öar med en total landyta på ca 1.400 kvadratkilometer – ungefär som Öland. Här bor omkring 50.000 invånare varav 17.000 i huvudstaden Torshavn. Det finns fler får än människor på öarna!

Joakim Andersson och jag själv från slöjdlärarutbildningen på HDK i Göteborg fick möjlighet att besöka Färöarna i mitten av september för att få veta mer om deras slöjd i lärarutbildning och i ungdomsskolan. Vi ville också skapa kontakter för kommande Nordiskt samarbete på skolslöjdsområdet.

Noomi í Dali som är lärarutbildare i Handarbete guidade oss på det färöiska universitets lärarutbildning, vid ett par skolbesök och på en lika vacker som spännande tur runt den största ön Streymoy.

Kontrasten mellan Färöarna och Sverige gällande slöjdämnets förutsättningar är ibland stor, men där finns också många likheter. I skolan är slöjden enligt tidigare dansk modell uppdelad i de två ämnena Handarbete respektive Slöjd. Få invånare och många små byar spridda över öarna ger såväl slöjden som skolan i stort speciella förutsättningar med få lärare som undervisar i flera ämnen.

Precis som i Sverige finns kommunala och fristående skolor. Vi fick möjlighet att besöka en av varje i och i närheten av Torshavn. Friskolan hade varit verksam i tio år. När den startade var idén om friskolor ifrågasatt och mötte mycket motstånd. Idag är skolan väl etablerad och har en större andel elever med särskilda behov jämfört med många av de kommunala skolorna. På Färöarna är grundskolan 10-årig. Skolan vi besökte hade åk 1-7, man bedömde att det var lämpligt att eleverna avslutade sina år i grundskolan i en kommunal skola för att vara förberedda för gymnasiet. Varje elev ges stort inflytande över vad och hur de själva vill lära. Arbetssättet placerar på många sätt de praktisk-estetiska ämnena i centrum. Undervisningen genomförs i ämnesövergripande teman, snarare än i form av traditionell ämnesundervisning. Skolan följer inte den ordinarie läroplanen och eleverna får inte betyg, däremot sker en kontinuerlig utvärdering. I den slöjdrelaterade verksamheten dominerar mjuka material och då framför allt ull. Ullen är det självklara inhemska slöjdmaterialet på Färöarna. I handarbetesundervisningen bereds ullen ”från klippning till tovningsmaterial eller tråd”.

Överlag fanns det väldigt mycket slöjdmaterial att tillgå för eleverna i all tematisk verksamhet. Rektorn, som också startat skolan, berättade att eleverna efter att ha gått sina sista grundskoleår i den kommunala skolan saknade att arbeta tillsammans, stillheten och fokus på de praktisk-estetiska ämnena från sin tid på friskolan. Intrycken från skolan påminde mycket om en del av de mindre friskolor vi har i Sverige. Skolor som ofta drivs av någon eldsjäl eller av ett lärar- eller föräldrakooperativ.

Kontrasterna var stora, såväl i förhållande till friskolan som i jämförelsen mellan ämnena Handarbete och Slöjd, när vi kom till en nybyggd kommunal skola, Skúlin á Argjahamri, i utkanten av Torshavn. Skolan ligger högt med en helt fantastisk utsikt. Här var det skolan och eleverna, inte plats för dyra bostadsrätter, som prioriterats när området planerats. På skolan fanns en lärare i Handarbete och en i Slöjd. I de lägre årskurserna har alla elever alla praktisk-estetiska ämnen. Under de senare skolåren väljer eleverna några av de fem ämnena handarbete, slöjd, bild, musik, och hemkunskap. Här blev det påtagligt hur beroende undervisningen i ett ämne är av varje enskild lärare. Läraren i Slöjd beskrev sig själv som en utpräglad Serviceman. Han fanns till hands och hjälpte de elever som så önskade med att färdigställa de slöjdföremål de själva bestämt sig för att göra. Intrycken var att några elever engagerat arbetade med sina projekt, medan andra mest flöt runt. Salen var sparsamt utrustad och ordningen lämnade mycket att önska. Salen för Handarbete, på andra sidan av korridoren, var raka motsatsen. Ordning och reda, mycket inspirationsmaterial och färdiga slöjdarbeten. Smartboard i ena änden och en soffgrupp varifrån man blickade ut över Torshavn och havet i andra änden av salen.

Noomi, lärarutbildaren i Handarbete som guidade oss, kände läraren väl från tiden på lärarutbildningen. Noomi känner och har utbildat de flesta lärare i Handarbete på Färöarna! När vi reflekterar över intrycken från de två skolorna och jämför med vår svenska slöjdundervisning finns både likheter och skillnader. Skillnaderna i undervisningen tycks i ännu högre utsträckning än i Sverige bero på den enskilde slöjdläraren. I handarbetsundervisningen i den kommunala skolan fanns ett fokus på ”det hantverksmässiga” – tekniker och material, och då i första hand ull. På friskolan var slöjd mer ett redskap eller ett sätt att lära mer övergripande än enbart det hantverksrelaterade. Visst är det variationer som också kan ses i den svenska skolans slöjdundervisning?

Lärarutbildningen på Färöarna skiljer sig på flera sätt från den i Sverige, vilket förefaller naturligt i ett land med 50.000 invånare och ett enda universitet. Lärarutbildningen utgör ungefär en tredjedel av universitetets verksamhet. Här utbildas två grupper: lärare och pedagoger. Pedagoger motsvarar det vi i Sverige benämner förskolelärare, barnskötare och fritidshemspersonal. Lärare undervisar i grundskola och gymnasium. Noomi berättade att de totalt var omkring 20 lärarutbildare. I princip en person per undervisningsämne. Följden blev att lärarutbildningen i varje ämne, precis som i fallet med slöjdundervisningen i grundskolan, blev väldigt individ- eller personberoende. Noomi nämnde att lärarstuderande ibland till och med valde ämne utifrån vem som undervisade i det på lärarutbildningen.

Lärarutbildningen på Färöarna har nyss gjorts om så att de studerande väljer tre ämnen (linjefag) utöver färöiska och matematik som kallades grundfag och var obligatoriska för alla. Tidigare har lärarstuderande endast valt två ämnen, vilket inneburit att få studerande prioriterade ”små” ämnen som exempelvis Handarbete eller Slöjd. Noomi såg mycket positivt på förändringen och trodde att det skulle innebära ett större intresse för Handarbete och Slöjd. ”Större intresse” kan i ett färöiskt perspektiv betyda 5-6 sökande vart annat eller vart tredje år. Alla ämnen ges inte varje år utan man inväntar tillräckligt många sökande för att kunna starta undervisning i linjefaget. För tillfället fanns ingen lärarutbildare i Slöjd anställd, och bara Noomi i Handarbete. Noomi har inga studerande detta år utan har fått tid inom sin tjänst för att göra en mindre studie och skriva en artikel med koppling till handarbetsämnet. Planen gällande Slöjd var att om eller när tillräckligt många sökande finns, då anställer man en slöjdlärarutbildare.

På Färöarna har varje enskild skolledare stort inflytande över vilka praktisk-estetiska ämnen som ska erbjudas, timplanen för ämnena är gemensam. Vanligt är att man i de tidigare skolåren alternerar mellan de olika ämnena. I de senare skolåren får eleverna ibland välja, eller delta i de ämnen rektor beslutat om. Generellt har P/E-ämnena ganska låg status, något Noomi hoppas kommer ändras med den nya lärarutbildningen. Precis som i Sverige är den kvinnliga dominansen stor (total) inom lärarutbildning i Handarbete, medan könsfördelningen är mer jämn bland lärarna i Slöjd.

Något som ytterligare förstärker skillnader i undervisningen utifrån varje enskild lärares synsätt är läroplanen för grundskolan. Då den förstås är skriven på färöiska kunde vi inte själva läsa den, men Noomi beskrev den som lång och svårtolkad. Till och med lärarstuderande har svårt att uppfylla alla de krav läroplanen ställer på eleverna i grundskolan. Följden blir att lärare i stor utsträckning utvecklar sin egen undervisning inom sina ämnen. Självklart är detta en problematisk situation. Noomi efterlyste fler läromedel skrivna på färöiska. De som finns idag är i stor utsträckning på danska eller engelska vilket gör att de inte når alla. På ett privat initiativ har webbplatsen SPROTIN utvecklats. Här kan alla som talar färöiska bland annat få hjälp att förstå och översätta till och från andra språk. Uttrycket att ”sprota” är lika vanligt på Färörana som ”googla” är hos oss!

Å för att sammanfatta: Färöarna är ett fantastiskt vackert land (område!) med en vidunderlig natur vilken kan beskrivas som en blandning av Skottland, svenska fjällen och de norska fjordarna, havet är aldrig långt borta.

Skolan, lärarutbildningen och mycket annat, exempelvis laxodlingen lärde vi oss, är mycket beroende av enskilda individer. Vi uppfattade stort intresse för utbyte och samarbete gällande forskning och lärarutbildning. Vi hoppas kunna få hjälp av Noomi som censor i Göteborgs universitets slöjdlärarutbildning. Men intresse finns säkert också gällande slöjdlärar- och elevutbyte. Kontakt kan exempelvis tas genom Nordiska slöjd och textillärarförbundet, NST, där Färöarna sedan länge är med.

Peter Hasselskog

Lektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet

Kommentera gärna!