Slöjd i Kulturskolan?

I skolan organiseras formaliserad undervisning i olika ämnen som bild, musik och slöjd. I kulturskolan är det inte olika skolämnen, utan deltagarnas egna frågor och intressen som är utgångspunkt för verksamheten. Peter Hasselskog diskuterar frågan om slöjdens framtida plats i kulturskolan.

Regeringen har aviserat en långsiktig satsning på Kulturskolan. I slutet av 2016 presenterade Kulturskoleutredningen sitt betänkande En inkluderande kulturskola på egen grund (SOU 2016:69). Ett år senare inbjöd Utbildningsdepartementet ett antal lärosäten ”som har ämnesområden med relevans för kulturskolan och som har lärarutbildning” till ett informationsmöte om satsningen på ett Kulturskolekliv. Deltagande lärosäten erbjöds senare att göra en intresseanmälan och ansöka om att bli ett av 5-6 lärosäten som ingår i satsningen.

I regeringens budgetproposition för 2018 föreslogs: ”en permanent satsning på ett kulturskolekliv för att förbättra förutsättningarna att rekrytera lärare till kulturskolan. Satsningen innebär bland annat bättre information om befintliga utbildningsvägar, fler utbildningsplatser, fortbildningsinsatser och utvecklingsmedel till vissa lärosäten för att ta fram utbildningar med relevans för kulturskolan” (U2017/04104/UH).

I slutet av mars i år meddelade regeringen att sex lärosäten tilldelats medel för att fler lärare till kulturskolan ska utbildas; Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Stockholms universitet, Stockholms konstnärliga högskola och Stockholms Musikpedagogiska Institut. Ungefär samtidigt presenterades nationell strategi för en mer tillgänglig och jämlik kulturskola. Av strategin framgår bland annat:

–       Kulturskolan står inför omfattande pensionsavgångar samtidigt som man har behov av att utveckla undervisningen då utbudet av ämneskurser breddas och kulturskolan behöver locka fler barn till undervisningen.

–       Det övergripande målet för de statliga insatserna till stöd för den kommunala kulturskolan ska vara att främja kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar.

Kulturskoleutredningen ger i sitt betänkande en bra och intressant beskrivning av kulturskolans framväxt, organisation, verksamhet och deltagare. Den ger också ett antal förslag och rekommendationer (öppna betänkandet här – och hitta via innehållsförteckningen de delar du är intresserad att läsa mera om!).

Bland annat pekar utredningen på den viktiga skillnaden mellan kulturskolan och ”den vanliga skolan”:

Kulturskolan regleras inte, till skillnad från den obligatoriska skolan, av nationella styrdokument som läroplaner, kursplaner och tillhörande kunskapskrav. Utredningen ser en avsaknad av en sådan reglering som en resurs för kulturskolan och något som ska värnas. Kulturskolan har i och med detta en unik möjlighet att utforma verksamheten utifrån barns och ungas eget intresse. Den främsta anledningen till att värna en läroplanslös kulturskola är att en sådan ökar möjligheten för barn och unga att själva definiera sina egna mål, vilket speglar den demokratiska värdegrund som utredningen ser som grundbulten i kulturskolans pedagogiska profil. (SOU 2016:69. s 167)

Här följer några ytterligare några citat från Kulturskoleutredningen, utvalda i avsikt att leda tankarna från kulturskolan ”traditionellt och i stort”, till frågan om ”slöjd och slöjdrelaterade aktiviteter” i en framtida kulturskolas utbud och uppdrag:

För att kulturskolan ska vara relevant för sin samtid är det utredningens mening att dess verksamhet och pedagogik bör ta sin utgångspunkt i ett samtida bildningsideal. Detta förutsätter en uppgörelse med dåtidens bildningssyn, som handlade om att slå fast konstnärliga ideal, och att i stället forma pedagogiken utifrån en utmanande och föränderlig bildningssyn.  Kulturskolan som en inkluderande bildningsinstitution är en plats där de barn och unga som vill, kan ägna sig åt lärande, utövande och reflektion i en pågående process inom ett brett spektra av konstnärliga och kulturella aktiviteter i gemenskap med andra. (s 173)

Historiskt sett vilar musikskolans pedagogik på en stark tradition av just vuxenstyrning, formellt lärande och enskild undervisning, dvs. en institution som i första hand värnar det konstnärliga ämnet snarare än barns behov och sociala och kulturella utveckling. Utredningen kan dock konstatera att i de flesta av landets kulturskolor har en perspektivförskjutning inletts mot ett ökat fokus på barns och ungas sociala deltagande i ett konstnärligt sammanhang. Det är tydligt att det finns ett behov av att i högre utsträckning lyfta fram kulturskolan som konstnärlig mötesplats. Detta vägval har uttryckts under utredningens samråd med kulturskolans företrädare: ”Kulfaktorn är viktig. Det sociala ger drivet.”, och att ”Kulturskolan blir hängställe – träffa kompisar, öppna tider, mötesplats. (s 169-170)

Den kommunala kulturskolan och skolan har många gemensamma drag men kulturskolan har också egna karaktäristika, som ett frivilligt deltagande, en läroplanslös verksamhet och en flexibilitet som utgår från barnets perspektiv genom att ta hänsyn till barns och ungas egna intressen. Även dess mångfald vad gäller konstområden och olika typer av publika aktiviteter är utmärkande för kulturskolan. Kulturskolan är för många barn och unga en frizon och en social mötesplats, som får sin legitimitet tack vare dess frivillighet och en demokratisk grundsyn om allas rätt till kultur. (s 173-174)

En tredje förutsättning för en inkluderande kulturskola på egen grund utifrån barns och ungas perspektiv är att kulturskolan, en till största delen en skattefinansierad verksamhet bör hålla en hög kvalitet. Hög kvalitet bör i detta fall kännetecknas av ett brett utbud i varierande former med möjlighet till fördjupning, som barn och unga både känner till och har möjlighet att ta del av oavsett personlig bakgrund och var i landet de bor. Ett sådant utbud bör präglas av mångfald och rymma såväl bredare som smalare konstuttryck, samt kunna avspegla både vår samtid och vårt kulturarv.” (s 177)

Nog förefaller det motiverat, och nog borde det finnas en önskan om slöjd och/eller ”slöjdinkluderande aktiviteter”, inom kulturskolan utifrån citaten ovan från kulturskoleutrdningen? En plats för bildning genom lärande, utövande och reflektion. Inte på vuxnas (eller styrdokuments) villkor utan som en social mötesplats med hög kulfaktor. En verksamhet som bygger på frivillighet, barns perspektiv och deltagarnas egna frågor och idéer. Med ett utbud som präglas av en mångfald som speglar både samtiden och vårt kulturarv.

Men, här och nu är inget ännu bestämt om kulturskolans framtida innehåll och inriktning – utöver att den står inför en stor nationell satsning. Två av de lärosäten som valts ut för att utbilda lärare för kulturskolan, universiteten i Umeå och Göteborg, har slöjdlärarutbildning. Å andra sidan finns det inget som hindrar att slöjd eller slöjdinkluderande aktiviteter redan idag ingår i kulturskolans utbud och verksamhet. Tiden och tillfället känns dock rätt för att – om intresse, tro och engagemang finns – diskutera, föreslå, visa, synas och höras angående slöjd som en väsentlig och självklar del i ”den nya och framtida kulturskolan”.

Bland de argument som redan anförts, främst i interna diskussioner om slöjd i kulturskolan, kan nämnas:

• Eleverna gillar slöjd enligt återkommande nationella utvärderingar av slöjdämnet i grundskolan (trots, ”tack vare”, eller oberoende av formaliserade mål och betyg?). Intresset är också stort för slöjd som elevens val
• Slöjdverksamhet för barn och unga finns idag, men sällan inom kulturskolan. Bland annat i slöjdklubbar, 4H- och scoutverksamheter, ungdomsföreningar i kyrkan, happenings under lov på museer etc.
• Slöjd är kultur och utgör en väsentlig del av vårt kulturarv
• Ungdomar kan och bör få uttrycka sig på andra sätt än enbart genom musik eller bild på Kulturskolan
• Slöjd är brett och ligger i tiden – makerspace, naturslöjd, remake, resurshushållning, naturmaterial, gör-det-själv-trenden osv.

Läs också gärna veckotexten ”Hej slöjd” som publicerades på Slöjdlärarportalen 13 april. Här beskrivs ett slöjdprojekt på deltagarnas egna villkor.

I skolan organiseras formaliserad undervisning i olika ämnen som bild, musik och slöjd. I kulturskolan är det inte olika skolämnen, utan deltagarnas egna frågor och intressen som är utgångspunkt för verksamheten. Därför behöver nog frågan i rubriken ”Slöjd i kulturskolan?”, utvecklas och nyanseras. Frågan är snarare vilka olika typer av verksamheter som barn och unga önskar i kulturskolan, som har kopplingar till det mycket breda fält som slöjd innefattar. Och då i förlängningen – vad kan exempelvis slöjdlärares kompetens och skolors slöjdsalar bidra med i en ”slöjdinkluderande” verksamhet i kulturskolan? En annan fråga som förvånansvärt sällan lyfts i relation till skolslöjden gäller förhållandet mellan hemslöjdsrörelsen, skolämnet slöjd och exempelvis kulturskolan?

Att uppdraget med utbildning av lärare för kulturskolan ges till lärosäten som har lärarutbildning känns naturligt då här finns såväl ämnesmässig- som pedagogisk/didaktisk kompetens. Men hur ser du/vi/man på att argumenten för, införa, erbjuda och undervisa i slöjdrelaterade verksamheter i kulturskolan? Är det ett uppdrag för slöjdlärare och andra företrädare för skolämnet slöjd? Varför eller varför inte? Hur kan/bör/vill vi hantera olika typer av slöjdverksamhet, lärande och identitetsskapande i en verksamhet på deltagarnas villkor, i relation till slöjdundervisning i skolan utifrån gällande styrdokument?

Skall vi som företräder skolämnet slöjd vänta och se vad som händer i förestående nationella satsning på kulturskolan, eller ska vi vara med och påverka utvecklingen? För den som vill är det utan tvekan rätt tid att kontakta företrädare för den lokala kulturskolan, kommunerna som är huvudman för kulturskolan, och andra delaktiga i kommande satsning.

 

Kommentera gärna:

Vad tycker och tänker du? Hur är du beredd att agera, och hur kan olika företrädare för skolslöjden generellt agera för att slöjd ska bli en väsentlig del av den framtida kulturskolans verksamhet?

 

Peter Hasselskog

Universitetslektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet