Text av Marléne Johansson.
Vad kan man inte (!) lära sig av att slöjda? Kanske en normativ fråga, men värd att fundera över med tanke på det oftast oreflekterade tyckande som då och då dyker upp i media och hos beslutsfattare. Givetvis lär man sig slöjda när man slöjdar…, men det är ju också så att ”lära sig slöjda” innehåller så många fler dimensioner. Numera finns det forskningsresultat från slöjdundervisningen, men forskningsresultaten om lärande i slöjd är ännu alltför få i relation till flera andra skolämnen, exempelvis matematik.
”Det vet ju alla” att man använder sig av matematik när man slöjdar…, eller? Ja, över tid har lärare i slöjd arbetat med eleverna i matematiska situationer både i slöjdundervisningen och i ämnesövergripande skolarbeten. Lärarstudenters examensarbeten har också visat på intressanta framgångar. Det har funnits böcker t.ex. Räkna med slöjden (Blom & Jansson, 1998) med exempel på hur slöjd och matematik hör samman. Likaså finns det böcker på engelska, för att nämna en bok Making mathematics with needlework (Belcastro & Yackel, 2007) som lyfter matematiken i olika tekniker inom broderi, stickning och lappteknik. Slöjdlärare vet att liknande matematiska slöjdaktiviteter förekommer i både hårda och mjuka material. Men en fråga som kan ställas är hur sådana lärsituationer når ut utanför slöjdsalarna, då föräldrar vid middagsbordet kanske till sitt barn ställer frågan: Vad har du lärt dig i matematiken och vad har du gjort i slöjden? Resultat från slöjdundervisningen framträder heller inte i de större internationella undersökningarna av elevers lärande och skolresultat.
Nationellt centrum för matematikundervisning vid Göteborgs universitet, NCM, har under åren visat på goda exempel om hur slöjd och matematik kan samverka. Om man googlar på ”NCM och slöjd” kommer bland annat en intressant länk om matematik och slöjd upp. Det finns dessutom en mängd information att ta del av via olika media. Men däremot saknas forskningsresultat utifrån slöjdperspektiv. Det går att finna enstaka forskningsprojekt, till exempel inom kreativitetsforskning som Re-crafting mathematics education vid Vanderbilt university, Nashville, Tennessee, som beskriver ett projekt om matematik och craft utfört av Melissa Gresalfi m.fl. (se länk nedan).
Det är inte helt lätt att forska inom slöjdområdet i Sverige då man måste vara anställd som doktorand. Det är svårt att få en doktorandanställning och de är sällan öppna för en slöjdingång. När doktorandplatser utannonseras är det i stor konkurrens med andra ämnesområden. Likaså är det upp till varje enskilt universitet att avsätta medel för doktorandanställningar. Det behövs också ett forskarutbildningsämne att bli antagen till. Under åren har det funnits möjligheter inom olika forskarutbildningsämnen t.ex. pedagogik, etnologi, pedagogiskt arbete och estetiska uttrycksformer inom utbildningsvetenskap. Men i Finland finns Slöjdpedagogik och Slöjdvetenskap som egna forskarutbildningsämnen vilket öppnar upp för att bli antagen som doktorand inom eget ämnesområde. I intervjun nedan berättar doktorand Åsa Hjelm om sitt avhandlingsarbete i Slöjdpedagogik i Finland.
Referenser:
Belcastro, S.-M. & Yackel, C. Making mathematics with needlework. Wellesley, MA: AK Peters Ltd.
Blom, E. & Jansson, E. (1998). Räkna med slöjden. Hallstahammar: Eget förlag.
Webbsida till NCM: http://ncm.gu.se/
Webbsida till matematik och slöjd på NCM: http://ncm.gu.se/slojd
Webbsida om Re-crafting mathematics: https://peabody.vanderbilt.edu/bio/melissas-gresalfi
Intervju med Åsa Hjelm
Vid det svenskspråkiga universitetet vid Åbo Akademi i Finland är textilläraren Åsa Hjelm från Sverige antagen som doktorand i Slöjdpedagogik. Åsas pågående avhandlingsarbete handlar just om slöjd och matematik. Åsa kan givetvis inte avrapportera några resultat under pågående avhandlingsarbete ‒ de får vi ta del av i doktorsavhandlingen ‒ men här nedan några mer allmänna frågor om kommande avhandling som har arbetstiteln Slöjden i matten och matten i slöjden – ämnesöverskridande lärande via handens arbete.
Berätta om hur du blev intresserad av just slöjd och matematik!
‒ I grunden är det en förkärlek för just matematik. Jag älskar att få sitta och räkna ut exempelvis hur en väv ska bli till, mönster till ett en kudde i lappteknik eller en stickad tröja. I slöjden kunde jag konstatera, gång på gång, att eleverna inte kunde koppla ihop de teoretiska matematikkunskaperna från klassrummet med de praktiska matematikkunskaperna i slöjdsalen. Eleverna tyckte att de skulle ha matte i klassrummet och slöjd i slöjdsalen, punkt. De såg helt enkelt inte ämnesintegreringen mellan ämnena. Under årens lopp har det vuxit fram en önskan att förstå varför det är så här. Jag ville ta reda på vad det beror på.
Vilka lärarerfarenheter har du med dig in i avhandlingsarbetet?
‒ Situationerna är många…, här bara några exempel:
-En elev som lägger måttbandet från fel håll, när den ska mäta sin övervidd för att sy ett klädesplagg. Ett mått på övervidd som motsvarar storlek 36 på en tröja passar till en docka om man lägger måttbandet fel.
-Elever som räknar bråk i klassrummet kan inte se att ett dubbelvikt tyg kan vara 50%.
-Parallella linjer: Trådrakpilen som ska ligga parallellt med tygkanten.
-Geometri: Lappteknik.
-Räta vinklar: Att en vinkelhake kan hjälpa till om kanterna ska vara vinkelräta.
-Volym: Hur mycket är en liter?
-Vikt: Hur mycket är hälften av ett kilo?
-En linjal: Börjar mätningen på linjalen ute vid kanten eller börjar den en bit in på linjalen? Eleverna mäter ofta från kanten utan att reflektera.
Utan att avslöja några forskningsresultat, kan du berätta kort vad din avhandling kommer att handla om?
‒ Avhandlingen kommer att visa på lärande över ämnesgränserna mellan slöjd och matematik. Likaså kommer resultaten att visa hur ämnesöverskridande samarbeten möjliggör för eleverna att förstå matematiken bättre, både i slöjd och i matematik.
Hur har du utfört dina forskningsstudier?
‒ Jag har videofilmat i en femteklass på en skola i en storstadsregion under sju veckors tid. Videofilmningen har utförts både i matematik och i slöjd. Eleverna och lärarna har skrivit dagbok vid varje videotillfälle. Jag har också fört egna observationsanteckningar vid varje tillfälle.
Hur är det att vara doktorand i Finland?
‒ I Finland blir jag alltid behandlad med respekt, av såväl doktorander som professorer. Jag blir alltid lyssnad på och man får positiv feedback på det som presenteras. Lärandeklimatet är positivt, engagerande och tillåtande. Det finns alltid plats för mig på slöjdinstitutionen att sitta och arbeta när jag kommer till Finland. De som arbetar där hälsar mig välkommen och frågar hur det går.
Framtida visioner, för din forskning, för slöjdämnet?
‒ Min dröm är att politiker och andra beslutsfattare ska inse att slöjd är ett ämne som kan hjälpa eleverna att förstå matematiken bättre. Då får eleverna ett redskap för att kunna hantera sitt framtida vardags- och arbetsliv. Skolan ska ju förbereda eleverna för ett framtida vuxenliv. Frågan är inte hur många timmar matematik eleverna ska ha i skolan utan hur vi använder de timmar de har.
Intervjuad av: Marléne Johansson
Åsa Hjelm:
Titel: Doktorand i Slöjdpedagogik vid Åbo Akademi i Finland, Textillärare
Aktuell med: Doktorand som forskar om ämnesöverskridande lärande i grundskolans slöjdundervisning och matematikundervisning.
Bästa slöjdminne: ‒ En pojke i årskurs fem i grundskolan skulle brodera en Harry Potter bild. Han skulle brodera korsstygn på en aidaväv, ett broderityg med hål där man räknar stygnen. Läraren visade på svarta tavlan hur han skulle räkna ut hur många rutor som krävdes vågrätt och lodrätt på aidaväven för att han skulle få plats med sin broderade bild. Pojken måste också lägga till extra rutor utanför broderiet, för att kunna montera bilden, det vill säga, för att kunna montera broderiet i en ram. Pojken tittade på tavlan, sedan på läraren, och blicken gick tillbaka till tavlan, sedan sa han: Men fröken, det här är ju matte. Det här är ett exempel och slöjdminne från min egen slöjdundervisning som visar att eleven kunde se att detta var matematik i slöjden.
Diskutera gärna i kommentarsfälten: Vilka erfarenheter har du från slöjd och matematik?
Ett mycket bra och nödvändigt område att forska inom. De är alldeles för mycket prestige hos ”kärnämneslärare” dags att visa genom forskning att det är i slöjden vi praktiserar matten de borde ha lärt sig.
Ja, jätteroligt och viktigt att ”i alla fall” en person har fått möjlighet att forska om slöjd och matte.
Jag tror alla vi som arbetar som slöjdlärare har elevkommentarer om matte kopplat till slöjd, eller tvärtom, i minnet. Mitt är när en elev ber om att få vara kvar i slöjden för att den ska slippa mattelektionen efter slöjden.
– Men du har ju haft matte här hos mig en hel lektion nu, det gick ju jättebra.
– Eeh va, nähädu.
– Jomen du har ju ritat i skala och räknat ut hur stora bitar du behöver till ditt arbete. Du har ju använt massor av kunskaper i matte för att klara av detta, under nästan hela lektionen.
– Jaha jo, men det är ju slöjd det är roligare, svarade eleven då.
För att vara en duktig elev i slöjd krävs matematiska förmågor som ses som slöjdförmågor hos elever om inte vi lärare blir bättre på att knyta ihop ämnena. Då menar jag inte att vi ska ha slöjd för att lära oss matte, utan att jobba med samma sak i matte och slöjdlärare samtidigt och öppna ögon på oss själva och på elever. Allt för att se de effekter förståelse av samband, av kunskaper från olika håll, kan ge. Jättespännande att läsa om och spännande att få höra hur dessa kommande finska forsknings resultat.
Ja, sådana situationer känns igen!
Jag tycker Åsas intervjusvar ”Frågan är inte hur många timmar matematik eleverna ska ha i skolan utan hur vi använder de timmar de har.” ger många tankar om antalet timmar i läroplanen och ämnesöverskridande lärande.
Åsa är doktorand i Finland men avhandlingens forskningsstudie är utförd i svensk skola. Det tar sin lilla tid att skriva doktorsavhandling, men, ja, det ska bli spännande läsning.