Under sommaren publicerade Techne serien ett specialnummer utifrån en memoarbok skriven av professor emerita Linnéa Lindfors. Lindfors är en av pionjärerna inom slöjdpedagogisk forskning som vid sin pensionering uppehöll professuren i slöjdpedagogik vid Åbo Akademis svenskspråkiga universitet i Vasa, Finland. Linnéa Lindfors memoarbok innehåller fängslande berättelser om hur bakgrund, hinder och möjligheter ledde fram till hur hon blev en så framstående slöjdpedagog. Slöjdlärarportalen skriver om specialnumret för att flagga för att antingen läsa hela eller delar av Linnéa Lindfors fascinerande memoarbok.
Professor emerita Linnéa Lindfors (född i Lappträsk 1932) är en av föregångarna inom nordisk slöjdforskning. Lindfors har utvecklat en mängd slöjdpedagogiska teorier och modeller som även har använts och utvecklats i svensk forskning och i utvärderingar av slöjdämnet. I samband vid Skolverkets första nationella utvärdering av slöjdämnet i Sverige, NU92, anlitades Lindfors som granskare för utvärderingens upplägg, innehåll och genomförande. Lindfors kloka och välbetänkta analyser uppmärksammades av flera forskare som bidrog till att på en nationell nivå synliggöra och lyfta slöjdämnets kunskapsbidrag på ett mer vetenskapligt plan. Utöver NU92 medverkade Lindfors aktivt i samarbetet inom slöjdrelaterad forskning och lärarutbildning i den nordiska organisationen NordFo. Utifrån NordFo:s forskningssamarbete ansvarade professor Linnéa Lindfors och professor Juhani Peltonen för det av NorFA (Nordisk forskarutbildningsakademi) finansierade nordiska forskarnätverket ”Slöjdkompetens i nordisk kultur”, 1994‒1997, med sju nordiska doktorander. I samband med forskarnätverket inrättade och utvecklade Linnéa Lindfors Nordfo:s vetenskapliga publikation Techne serien i mitten av 1990-talet för att för första gången etablera en journal för vetenskaplig rapportering inom slöjdområdet. I Finland har man haft obligatorisk slöjdundervisning sedan introduktionen av folkskolan 1866. Kanske har skolämnets stabilitet bidragit till att slöjdforskningen blivit stark i Finland. Men det har också funnits en kamp om att etablera slöjdforskningen som framkommer i memoarboken som bland annat handlar om hur vetenskapsområdet slöjdpedagogik etablerades vid det svenskspråkiga universitetet i Finland. Memoarboken speglar också hur det svenska språket har öppnat upp för Åbo Akademis nordiska slöjdkontakter.
Lindfors memoarbok, En livsresa från bondlandet till vetenskapens arenor. Våga ‒ Veta ‒ Vinna. Fokus på slöjdpedagogik. 1974‒2000, är skriven som två delar. I Del 1 skriver Lindfors lättsamt om hur bakgrund, händelser, studier och intresse har medverkat i hennes yrkesval och akademiska karriär. Lindfors inleder delen med höjdpunkter och andra betydelsefulla händelser för att sedan gå över till att beskriva hur barndomens lekar lärde och formade hennes uppväxt och hur hon tidigt fick vara med och arbeta hemma på gården. Minnen från krigstiden satte djupa spår men Lindfors berättar också om trevliga upplevelser med barndomsvännerna. Familjens begränsade ekonomiska möjligheter gjorde att syskonen fick stå på tur för att få fortsatta den kostsamma skolgången. I efterhand har Lindfors funderat över att det nog var så att hon inte kom till sin rätt i skolan och att hon inte tyckte att folkskoletiden varken var särskilt intressant eller upplyftande, men hon beskriver också hur hon senare i mellanskolan var bäst i klassen och hade höga ambitioner. Lindfors handarbetsintresse fanns tidigt och hon redogör för hur hon utifrån sitt intresse och engagemang valde fortsatta utbildningsvägar till handarbetslärarinna. Efter undervisning vid läroverk och flera år som lärare vid yrkesskola blev Lindfors därefter lärarutbildare vid Åbo Akademi (Finlands svenskspråkiga universitet) och efter doktorsexamen forskare och forskarutbildare.
I memoarbokens Del 2 berättar Lindfors om slöjdpedagogikens framväxt och forskningssamarbeten, men också för den akademiska kampen med att etablera vetenskapsområdet slöjdpedagogik. I memoarbokens referenslista utgörs flera sidor av Lindfors publicerade texter. Memoarbokens referenslista blir därför dessutom en värdefull lista över Lindfors texter där läsaren kan ta del av var det går att läsa mer om hennes forskning. Hennes grundforskning har gett viktiga bidrag för slöjdforskningen och har också gjort det möjligt att diskutera slöjdens betydelse och kunskapsform i olika sammanhang. I del två beskrivs hur slöjdlärarstudenterna fick en rejäl dos av Lindfors slöjdpedagogiska teorier och modeller under sin utbildningstid, som exempel kan nämnas modellen för elevens slöjdprocess som en av de mest kända och använda. Likaså redogör Lindfors för slöjdpedagogikens kamp för en position i den akademiska värden och om livet bakom kulisserna när ett vetenskapsområde ska etableras. Vidare går det att ta del av olika nordiska samarbeten och doktorsdisputationer.
Memoarbokens del 1 och del 2 kompletterar varandra och ska sammantaget ses som livsberättelser om att våga, veta och vinna och hur ihärdigt arbete och klokskap ledde till att vetenskapsområdet slöjdpedagogik inrättades och med det en professur. Techne seriens specialnummer vänder sig till alla med intresse för lärande och undervisning inom det slöjdpedagogiska området och med förhoppning om att memoarboken inspirerar till fortsatt lärande, utvecklingsarbete och forskning inom slöjd.
Techne seriens nya specialnummer går att ladda ner här.
Läs, använd och sprid!
Text av: Marléne Johansson, ordförande i Techne seriens redaktionsråd
Kommentera