”Jag tror att jag alltid haft det i mig. En sorts genuin handlingsförmåga att alltid göra själv. En brokig barndom med lite pengar göder ens förmåga att göra det bästa av det som redan finns. Att gräva där man står och utgå från det man har. Slöjden, skateboarden och mopeder var min räddning. Och slöjdläraren Kalle. Han lät mig vara inne på rasterna och skiktlimma bräda efter bräda. Jag minns Kalles blå rock med en liten linjal i rockfickan. Vi ställdes upp i två led innan lektion och varje gång Kalle valde mitt led att gå in först i salen jublade jag inombords. Doften av trä blandat med linolja blev synonymt med att ta saken i egna händer och faktiskt tillverka något alldeles själv. 1992 bestämde jag mig för att försöka bli lärare i slöjd och SO. Jag bodde på utbildningen, då det var så fantastiskt att bara få bygga en massa saker. När jag började jobba tog det flera år innan jag insåg att det krävdes en röd tråd i undervisningen med fasta uppgifter, men att samtidigt kunna ge eleverna stora möjligheter att få designa och utforma alldeles själva. En balansgång mellan teknik och fantasi. Jag ville att eleverna skulle veta att på slöjdlektionerna var det okej att misslyckas. För att lära ingår det att man gör fel. Flera gånger. Det är när en lektion blir högst personlig som undervisningen blir äkta. Jag har tyckt att det varit viktigt att vara en vuxen som visar att om man bara tror, vill och orkar så kan man genomföra det omöjliga. Även i det lilla. Jag vill tacka alla elever för den positiva energin ni gett mig. Alla leenden och all respekt ni gav mig för att jag är den jag är. Utan er hade jag aldrig blivit den jag är. En naiv och nöjd slöjdlärare över femtio. Jag vill också passa på att hylla er alla andra slöjdlärare i vårt avlånga land. I den här boken presenterar jag sex stycken i mitt tycke fantastiska slöjdlärare, men jag vet att det finns så många därute som kämpar i det tysta med yrket och ämnet som jag tycker är bland det viktigaste vi har. Att skapa kreativa och handlingskraftiga människor. Tack till er!” (Claes Blixt i Kreativa slöjdlärare)
Slöjdlärarportalen fick en inbjudan till ”boksläppet” och passade på att intervjua slöjdlärare, och numera författare till boken Kreativa slöjdlärare, Claes Blixt:
Varför en bok om kreativa slöjdlärarprofiler?
– Jag har arbetat som slöjdlärare i 25 år och under den här tiden dels träffat en massa slöjdlärare, dels också varit nyfiken på vad det finns för spännande slöjdlärare därute. De som på ett eller annat sätt brinner för sitt yrke. De kanske inte vet om det själva, men elever som har haft dessa slöjdlärare pratar om dem med varmt hjärta. Att vara lärare är ett fantastiskt yrke genom att vi påverkar nästa generation. Alla har mött en slöjdlärare. Människor har så många bilder och historier om möten med dessa slöjdlärare och jag ville med denna bok visa på ett antal, som jag tycker, är fantastiska slöjdlärare som på ett eller annat sätt har det där lilla extra.
Hur föddes idén till boken?
– Det råder brist på slöjdlärare, hur skall man locka in nya studenter till detta fantastiska yrke? Varför då inte åka runt och porträttera slöjdlärare som jag tycker gör ett bra jobb och lyfta fram goda exempel? Som visar på hur otroligt viktigt det är med slöjd och att slöjden lever.
Hur blev boken till?
– Jag försökte via nätet få tips om det var någon som kände till någon slöjdlärare som de tyckte borde lyftas fram. Jag fick napp och det trillade in en massa förslag på personer som andra tyckte att jag borde besöka. Jag kontaktade fotografen Staffan Arvegård, och vi bestämde helt enkelt att börja åka runt i Sverige och dels intervjua personerna, dels fotografera slöjdlärarna i de miljöer de arbetar i. Efter att vi åkt runt till en 10-12 slöjdlärare i mellersta och södra Sverige så hade jag tillräckligt med material för att börja sätta samman boken. Jag fick ett stipendium att gå en skrivarkurs för lärare på en folkskola i Skåne. Där träffade jag Åsa Scharff som sedan hjälpte mig med text och layout. Boken trycktes på Vulkan förlag och själv tryckte jag den på ”print on demand”, det vill säga 20 stycken egna böcker. Vill man köpa en bok finns den på Adlibris och Vulkan.
Hur är boken upplagd?
– Den har en inledning och sedan lyfter den fram sex stycken, vad jag tycker helt olika, slöjdlärare men med det gemensamt att de brinner för sitt yrke och det färgar av sig på eleverna. En porträttserie där det är mer bilder än text.
Hur har urvalet gått till kring de slöjdlärare som är med i boken?
– Jag har helt på eget tycke valt ut sex stycken lärare som jag på olika sätt vill visa upp.
Vem vänder sig boken till?
– Den vänder sig till både slöjdlärare och lärare men också alla de människor som har stått framför en slöjdlärare och frågat: Vad skall jag göra nu?
Vad hoppas du att slöjdlärare får ut av, att ta del av boken?
– Att de ska förstå att de är viktiga för eleverna och att om de bara visar hur kul det är att slöjda så är halva slaget vunnet!
Nu har du bland annat gjort världens största smörkniv och en bok om kreativa slöjdlärare, kan du avslöja om du har nya projekt på gång?
– Att rädda och återuppbygga en grundskola, Cheryls, i slummen i Nairobi. Jag har gjort världens största kortlek och sålt alla korten för att bistå med mat till skolan i ett halvår. Nu har skolan tvingats flytta och då vill jag samla in pengar för att bygga upp skolan på en ny plats. Jag mår bra av att göra något för andra.
Information om Claes Blixt
Arbetar: Deltid som slöjdlärare i Tranemo på Tranängskolan.
Bästa slöjdminne: När jag precis hade gjort världens största smörkniv och Pågens bröd ringde och frågade om de fick baka, skänka och leverera den största råglimpan som de bakat i historien. Den kom med lastbil och eleverna på skolan tyckte det var jätteroligt att både TV och Radio var där och gjorde reportage. Annars är det bara den där glada eleven som struttar hem med en riktigt stolt min och en pryl i famnen.
Lotta Fadai säger
Detta är en genuint kreativ människa som har förmågan att inspirera sina elever. Dessutom min granne. Ska köpa boken.