NordFo, (Nordiskt forum för forskning och utvecklingsarbete inom utbildning i slöjd), är en väletablerad organisation som verkar för samarbete i olika former mellan de nordiska ländernas lärarutbildningar för att initiera, stimulera och rapportera forskning och utvecklingsarbete inom slöjdämnet. NordFo är en stark kraft för nätverkande inom och utveckling av det nordiska slöjdfältet.
Lärarutbildningen i Rauma, Åbo Universitet, Finland, var värd för årets NordFo-konferens med temat Make it NOW! – Lärande, utforskande och förståelse. Konferensen är en del av 120-årsjubileet av lärarutbildningen i Rauma samt en del av det officiella programmet för det finländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet år 2016. Konferensen myllrade av spännande och intressanta sessioner på flera olika teman som alla hade koppling till hantverk, design och teknik ur ett pedagogiskt och didaktiskt perspektiv. Bland annat gjorde Harri Ketamo från Åbo universitet en presentation under rubriken “Gamifying craft, design and technology learning”. Gamification handlar inte om att utveckla spel, utan refererar till att bygga “spelliknande” modeller/plattformar för lärandeaktiviteter. Där spelliknande mekanismer används i syfte att öka elevers motivation och visa på individuell progression hos elever och som ett komplement till lärarledd undervisning.
Konferensens första keynote hölls av Dr. Kimberly Sheridan, från George Mason University, VA, USA med titeln ”Learning in the Making”. I en undersökning kunde Dr. Kimberly Sheridan se betydande skillnader i det upplevda hos barnen som deltog. Barnen var indelade i två grupper som jobbade med samma sak, men utifrån skilda förutsättningar. En grupp arbetade utifrån ett färdigt ”materialkit”, den andra arbetade utifrån en egen idé (Sheridan kallar det för “a tight kit” och “Studio teaching”). I stora drag kunde hon se att de barn som arbetade utifrån ett kit inte ställde lika öppna frågor eller tog egna beslut till skillnad från de som mer arbetade i en egen kreativ process. Den senare gruppen kommenterade sitt arbete med ”I decided to…” ”I did… ”. Hennes slutsats var att det visade på ett ägande av den egna processen till skillnad från steg för steg-beskrivningen i det färdiga kit:et. Men hon har även kunnat se vikten av styrning i ett makerspace där ett ”gör vad ni vill”-förhållningssätt gör det svårt för barn att slutföra påbörjade projekt. En intressant aspekt utifrån Sheridans föreläsning är kopplingen mellan makerspace och slöjdundervisning. Ett sätt att se på makerrörelsen (The Maker movement) är att det är slöjd översatt i en modern kontext utifrån samtida och framtida behov. Det handlar bland annat om att ta makten över det egna behovet inom olika områden. En skillnad mellan slöjd i grundskolan och ett Makerspace är dock att det oftast är för vuxna, är öppet för alla, du kan komma och gå som du vill och att ett av målen är att dela. Slöjd i grundskolan i Sverige idag fokuserar fortfarande materialen metall, textil och trä ganska ensidigt även om andra material blir allt vanligare i linje med ämnets centrala innehåll i Lgr11. I ett Makerspace är görandet i viss mån fritt från en traditionell materialbundenhet.
Vidare talades det på flera håll om “innovation learning” och “innovation pedagogy” som en utveckling av det vi i skol-Sverige kallar för entreprenörskap och entreprenöriellt lärande. En deltagare från Indien avslutade en av dessa sessioner med en tankeväckande summering ”Every entrepreneur is an innovator but every innovator is not an entrepreneur”.
Konferensen avslutades med Minna Huotilainens (Helsingfors universitet) keynote “Why our brains love crafts”. Huotilainen är framför allt intresserad av hjärnan och kognitionsvetenskap och har studerat hjärnans effekter av olika aktiviteter (hantverk, musik, sport). Hur vi mäter hjärnans aktivitet har de senare åren utvecklats. Hjärnforskning började med att studera hjärnan separat, särskilt från kroppen. Nu studeras samband och hänsyn tas till helheten, kropp och hjärna. Huotilainen talar utifrån sin forskning om att människans hjärna inte är konstruerad för att vänta på saker, “sitting is quite dangerous”. Huotilainen menar att neurovetenskap kan förändra hur vi ser på lärande. Vidare anser Houtilainen att det är viktigt att vi tänker med händerna, att vi bygger modeller, och planerar med konkret material. Huotilainen menar att vi i större utsträckning skulle kunna använda och uppmuntra hantverkande i olika situationer för att skapa ett optimalt lärande då hantverkande verkar positivt även för lyssnandet. Hon lyfter även fram vikten av att små barn ges möjlighet att använda olika material samt att de ges möjlighet att se hantverk utföras (spegling). Slutligen slår Huotilainen fast att hantverk borde ses på som något alla borde göra och avslutar med att “If you never fail, your goals were too low”. Mer av Minna Huotilainen kan du exempelvis läsa i artikeln How can neuroscience help understand design and craft activity? The promise of cognitive neuroscience in design studies. (https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/166159/1478_5436_1_PB.pdf?sequence=1).
Totalt sett gav Make it NOW! en bild över vad som händer just nu inom forskning och utbildning av och för slöjdområdet. Alla abstracts från konferensen finns på http://www.utu.fi/en/sites/nordfo2016/Pages/home.aspx och texter utifrån inslagen på konferensen kommer att publiceras i den nordiska journalen Techne serien. Som slöjdlärare kan du kostnadsfritt bli medlem i NordFo. När du är medlem kan du även gå med i NordFo:s nya Facebook-grupp som skapades av styrelsen på konferensens sista dag.
Text av Emma Gyllerfelt och Lotta Hermansson
Diskussionsfrågor:
Vad är vanligast i vår slöjdundervisning, gör-vad-ni-vill eller steg-för-steg-instruktioner, och med vilken effekt i relation till olika typer av lärandemål?
Är resultat från hjärnforskning argument vi ska lyfta när vi talar om slöjdens betydelse?
Kommentera