Här följer en intervju med Stina Westerlund, Umeå universitet. I slutet av texten finns en diskussionsfråga som mer än gärna kan följas upp i kommentarsfältet nedan.
Uppgivenhet, glädje, panik och stolthet – arbetsgången i ett slöjdprojekt är nära förknippat med känsloyttringar. I sin forskning undersöker Stina Westerlund vad lust och olust har för betydelse för elevers upplevelse och lärande i textilslöjd.
Vi har nog alla varit med om det. Maskor som räknas fel eller ett mått som inte stämmer. Men även den nästan euforiska känslan när något vi gjort med våra egna händer blir klart.
Stina Westerlund är lärare i textilslöjd och svenska och har arbetat i skolans alla stadier – från förskoleklass till komvux och dessutom som lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon blev intresserad av att forska i ämnet när hon arbetade med elever som hamnat snett.
– Jag brukar säga att det är Jessicas fel att jag började forska. Hon var en ung tjej på glid, som inte ens kom till skolan. Jag brottades med frågan hur man väcker den egna lusten till skolarbete. Vad gör man när redan allt är testat? Hur når jag de elever vars broar är brända?
Avhandlingen Lust och olust – elevers erfarenheter i textilslöjd är den första som fokuserar på känslomässiga aspekter av textilslöjd ur ett elevperspektiv och dessutom kopplar det till lärande.
– Lärande i ett slöjdklassrum handlar om att kunna byta perspektiv, en process där man ständigt provar sin egen förmåga. Det sker med väldigt små steg och stöds av det vardagliga pratet och samspelet mellan eleverna och mellan elev och lärare.
I avhandlingen följer hon slöjdarbetet i fyra textilgrupper i årskurs 8 och fokus ligger på uttryck för lust och olust i form av positiva och negativa emotioner. En utgångspunkt för Stina Westerlund var att ta sig an det seglivade pratet om att slöjd är så roligt och lustfyllt.
– Slöjd är ett skolämne som på olika sätt omgärdas av föreställningar om att ämnet är roligt och förknippas med positiva känsloyttringar. Jag ville sticka hål på den där rolighetsmyten och se hur lust, och för den delen även olust, kan hänga ihop med lärande, säger hon och fortsätter eftertänksamt:
– Om vi talar om att något är meningsfullt istället för roligt för individen blir betydelsen annan. De känslomässiga pendlingarna är en viktig del av slöjdämnets arbetsprocesser.
Stina Westerlunds forskning bidrar till ökad kunskap om hur emotionella förlopp inverkar i elevers arbete och lärande, ett hittills relativt outvecklat fält inom utbildningsvetenskapen.
– Att praktiskt arbete tar tid och kan bjuda rejält motstånd visade sig utmanande för flertalet elever och gav också upphov till starka känslouttryck i slöjdsalen.
Samtidigt uttrycker elever även positiva känslomässiga upplevelser av att själva kunna utöva egenmakt genom att framställa föremål och betonar glädjen i det unika och att utforma något av personlig betydelse.
I studien lade hon märke till fyra olika emotionella praktiker hos eleverna: den avståndstagande, den osäkra, den accepterande och den införlivande.
– Kunskap i slöjd är erfarenhetsbaserad och erfarenheten är nära kopplad till lust och olust. Eleverna har uppfattningen att slöjden är en social och emotionell plats där emotionerna avlöser och går in i varandra.
Resultatet visar att det finns stora skillnader, bland annat i hur elever hanterar osäkerhet eller frustration när de stöter på problem. Betydelsefullt för den känslomässiga upplevelsen är hur läraren organiserar undervisningen och möjliggör socialt samspel.
– Textilslöjdens utformning bygger på att elever ges inflytande och ett frirum i arbetet. Upplevelsen av tid som passerar är något som prövar meningen och gav upphov till starka känslouttryck i slöjdsalen.
Samhällets utveckling bidrar till ett förändrat förhållningssätt till föremål. Det industriellt designade och att ständigt omges av ett överflöd av prylar försvårar för en del elever att känslomässigt hantera det motstånd de möter när de ska utforma och framställa textila föremål.
– De jämför sina föremål och upplever att de är ofullkomliga och icke-perfekta till skillnad från de massproducerade. Men elevers lärande i slöjd är inte bara emotionellt utan kan också lära elever emotionell involvering och hur det känns att vara personligt involverad – en viktig erfarenhet och kunskap för resten av livet, säger Stina Westerlund.
Text: Helena Bäckhed
Stina Westerlund:
Foto: Per Melander
Bor: I Per-jansgården på Grisbacka i Umeå.
Titel: Disputerad universitetslärare.
Aktuell med: Avhandlingen Lust och olust – elevers erfarenheter i textilslöjd
Bästa slöjdminne: Tovning av drakar (med tillbehör) tillsammans med årskurs tre vid Brännlands skola. Vi startade i en berättelse om en elak men missförstådd, liten drake som satt och deppade, men som med elevernas hjälp transformerades till en flock helt fantastiska tovade drakar som lekte, låg i hängmattor, drack saft med sugrör och flög i galna loopar i bibliotekslokalen där vi ställde ut. Mera sånt, tack!
Litteratur- och lästips: Förutom diskussionskapitlet i min avhandling som är läsvärt tycker jag att Judy Attfields Wild things och Stjepan Mestrovics Postemotional society är intressanta böcker som rör vårt förhållningssätt till tingen i samtiden och emotionernas betydelse för handlingsförmågan.
Länkar: Länkarna går till min avhandling samt till slöjdprojekt jag genomfört i samband med Umeå kulturhuvudstadsår; ett tillsammans med elever i år 3 och 4 vid fem Umeåskolor och deras lärare i textilslöjd och ett annat med ett trettiotal konfirmander och deras lägerledare.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:790324/FULLTEXT01.pdf
http://www.kurbits.nu/tag/stina-westerlund
Diskutera gärna!
Vilka reflektioner väcker texten i relation till dina egna erfarenheter om elevers lust och olust i slöjden?
[…] http://slojdlararportalen.se/lust-och-olust-i-textilslojd/ […]