I diskussionen kring den reviderade kursplanen för slöjdämnet från 2017 har det varit mest fokus på förändringarna som rör ”det digitala”. I denna text diskuteras istället det understrukna i nedanstående citat från kursplanens centrala innehåll, och där inom kunskapsområdet Slöjdens material, redskap och hantverkstekniker för åk 4–6:
- Metall, textil och trä. Materialens egenskaper, deras användningsområden och kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material. Hur material kan kombineras med digital teknik.
Det understrukna ingår också i kursplanens centrala innehåll för åk 7–9. Alla elever ska därmed möta metall, textil, trä och andra material i sin slöjdundervisning under både mellan- och högstadiet.
Traditionens makt är stor
Jag vill hävda att vi som företräder slöjdämnet själva bidrar till ett osynliggörande av andra slöjdmaterial än metall, textil och trä genom vårt sätt att tala om slöjdämnet, traditionens makt är stor. En förklaring är förstås att de flesta av landets skolor har skilda slöjdsalar för textilslöjd respektive trä- och metallslöjd. En annan självklar orsak är att en majoritet av slöjdlärarna är utbildade i textilslöjd eller trä- och metallslöjd. Men, som slöjdlärare 2018 ingår det i uppdraget att inkludera andra material än de traditionella i sin slöjdundervisning. Det jag vill lyfta här är olika sätt att medvetet förhålla sig till andra material – vilka material, i vilket syfte, utifrån vilka egenskaper, i relation till vilket lärande osv.
Att många material utöver metall, textil och trä faktiskt förekommer i slöjdundervisningen visas i den nationella ämnesutvärderingen av slöjdämnet (NÄU13):
Lärarnas svar visar att de vanligaste ”andra” materialen i årskurs 9 är skinn och läder (86 procent), plast (70 procent), glas (36 procent), gips (19 procent), betong (14 procent) och lera och keramik (8 procent). Dessa material har räknats upp i enkätfrågans svarsalternativ. Var femte elev har en lärare som har uppgett att andra material utöver de uppräknade förekommer i slöjdundervisningen. Bland de öppna svaren nämns bland annat papper, horn, sten, skumgummi, snöre, näver, bast, halm och lera. (NÄU13, s 57)
Om målsättningen i första hand är att kunna ”bocka av” att andra material än metall, textil och trä har ingått i undervisningen, och att man därmed uppfyllt förväntningarna genom kursplanens obligatoriska centrala innehåll, är alltså kraven i stor utsträckning uppfyllda enligt utvärderingen.
Men, finns det givetvis än mer spännande och relevanta perspektiv på olika material än att ”uppfylla kursplanen”. Exempelvis ett materials specifika möjligheter, hur det skiljer sig från andra, framställning, förädling, vilka material som är ”inne”, vilka egenskaper som kännetecknar materialet, hur materialet relaterar till miljö och resurshushållning, säkerhetsfaktorer, etiska aspekter, kulturella kopplingar osv.
Ett annat sätt att reflektera kring olika slöjdmaterial är att fråga sig hur de förhåller sig till förutsättningar att utveckla förmågorna i kursplanens långsiktiga mål, exempelvis formgivningsprocessen i förmågan att ”formge och framställa…”, eller kvalitets- och miljöaspekter i relation till förmågan ”välja och motivera…”.
Olika sätt att se på slöjdmaterial
Slöjdmaterial kan beskrivas eller kategoriseras i relation till arbetsprocessen – hur man arbetar med eller i materialet:
- Gjuta med t ex gips, betong, tenn, vatten/is eller plast. Att bygga en/den form som ska omge det formgivna föremålet
- Avverka i t ex trä, is, metall, plast. Att urholka, svarva, tälja, fräsa
- Omforma t ex järn, lera, plast – räknas tovning hit? Att smida, forma med händerna, driva, valsa, basa
- Bygga upp t ex garn, plast i 3D-skrivaren, fanéra
- Bygga helhet av delar i t ex lera, tyg, trä, sten. Att konstruera, sy ihop, bygga, limma
- Bereda för kommande slöjdarbete t ex skinn, ull, väva tyg. Att karda, färga, spinna
- Stöpa t ex med stearin eller spackelbruk
- Bocka t ex plåt eller papp
- Blanda t ex linolja eller filmjölk med pigment, cement med sand
- Värma/smälta t ex tenn, vliesofix, plast, glas
Slöjdmaterial kan grupperas på andra grunder:
- Historiskt/tradition – exempelvis att framställa föremål i ull, ben, lin, horn, skinn och läder
- Etiska aspekter, exempelvis ur ett ”veganskt perspektiv” – att medvetet välja bort ben, horn, skinn och ull
- ”Samhälleligt” vilka material omger vi oss med i olika sammanhang? Design, smycken, kläder, redskap, inredning, elektroniska produkter, byggnader
- Miljö och resurshushållning – hur materialet produceras, återvinningsmöjligheter, transporter, hållbarhet – fleece, regnskogsträ, ull, aluminium, viskos, bomull
- Ny teknologi – smarta textilier, ”3D-skrivarmaterial”, pressat trä, konduktiv tråd
Olika typer av material kan ”ställas mot varandra”:
- Naturmaterial – Konstmaterial
- Traditionella – Nya
- Förnybara – Icke förnybara
- Växtriket – Djurriket
- ”Skonsamma – Hälsovådliga”
Materialval i slöjden – på vilka grunder, och med vilka avsedda följder?
I slöjden kan en skål med liknande form och volym framställas genom att avverka trä (svarva eller urholka), omforma lera (dreja eller ”för hand”), bocka (plåt), gjuta (betong), driva (koppar), eller genom att tova (ull)
Men vad eller vem avgör val av material till en skål i skolslöjden?
Det finns många frågor kring material i slöjdundervisningen att reflektera kring:
- Vad kännetecknar en arbetsprocess utifrån olika slöjdmaterial?
- Vilka möjligheter och begränsningar erbjuder varje material?
- Hur relaterar olika material till miljö- och resurshushållning, ekonomiska aspekter, etiska aspekter?
Flera olika och spännande perspektiv kan anläggas på slöjdande med olika material. Men hur ofta uppmärksammar eller diskuteras detta med eleverna på slöjden? Hur påverkas elevernas möjligheter att lära om material, att göra välgrundade val av material i slöjden och senare i livet, att ”förstå och läsa” såväl material som färdiga produkter? I vilken utsträckning skymmer vårt sätta att tala om textilslöjd respektive trä- och metallslöjd dessa perspektiv i slöjdundervisningen? Skolan kritiseras ibland för att vara snuttifierad och onaturligt uppdelad i olika undervisningsämnen. Finns det paralleller till hur slöjdundervisningen i de flesta fall organiseras: Trä eller textil som utgångspunkt – istället för design, formgivning, utforska, funktion, arbetsprocess, uttryck etc., där val av material, eller kombinationer av material, utgör en väsentlig del av uppgiften och möjligheterna till såväl görande som lärande?
Den övergripande fråga jag menar borde ställas är hur olika material kan bidra till utveckling av de förmågor slöjdundervisningen syftar till, eller hur olika material relaterar till exempelvis slöjden i samhället och till estetiska och kulturella uttryck. Frågan är inte i första hand vilka ”andra material” som ska inkluderas i slöjdundervisningen, frågan är snarare vilka möjligheter olika material erbjuder gällande såväl ”görande som lärande”, på kortare och på längre sikt för eleverna.
Det som tagits upp i texten kan också relateras till följande del av slöjdkursplanens syftestext:
”Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla idéer, överväga olika lösningar, framställa föremål och värdera resultat. På så sätt ska undervisningen bidra till att väcka elevernas nyfikenhet att utforska och experimentera med olika material och att ta sig an utmaningar på ett kreativt sätt” (Lgr11, 2017. s 246)
Hur gör man i relation till kravet på, och valet av, ”andra material” för att ge eleverna bästa möjliga förutsättningar för det som anges i citatet ovan?
Text och foto: Peter Hasselskog, Universitetslektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK vid Göteborgs universitet
Kommentera och diskutera gärna!
Det här var det mest intressanta jag läst på väldigt länge när det gäller slöjdämnets kunskapsinnehåll och vår förståelse för innebörder av begrepp som materiallära och materiell kultur.
Jag tänker mycket snarlikt men du har lyckats sätta tydligare kategorinamn. Studsade först på ’avverka’ men insåg sen att det har en bra allmän täckning. Forma och formvertyg eller ”ta-bort-verktyg” förekommer väl också men känns mer luddiga eller vardagliga.
Tänker vidare att det går att förstå olika material i slöjden genom att vidga och problematisera termer som hårt( en hårt åtdragen fläta), mjukt (mjukglödgad mässing), plastiskt, böjligt, styvt, tätt, poröst osv.
Val och valmöjligheter.
Med det följer att man ska göra överväganden för att slutligen fatta ett beslut eller flera beslut ja rent av en massa beslut.
I mina grupper växer skaran av elever som inte klarar av att göra val. Antingen saknar de förmågan att välja eller så är de så less på att behöva välja, beskriva och förklara om vad, hur och varför.
På min förra skola hade jag låtit inreda en kombinerad slöjd, bild, no och tekniksal för åk 1-6. Enorma fördelar. Massor med möjligheter som jag verkligen nyttjade i alla tänkbara sammanhang. Inga låsta dörrar eller skåp. Eleverna fick och uppmuntrades att använda såväl material som verktyg/redskap och vi arbetade så klart en hel del ämnesövergripande.
Men möjligheterna och valen var inte enbart positiva och utmanande. Det var inte helt ovanligt att det blev till en hämsko för många.
Det är så lätt att tro att mängd berikar, ses som kreativt och förlösande. Det är en balansgång och kräver eftertänksamhet.
Elever i dag har ett stresspåslag som många gånger gör mig rädd. Toppspeedade och kommer sällan eller aldrig till ro. Vi måste möta dem där de befinner sig, se hela barnet och inte spä på med mer och fler val. Att erbjuda för mycket och för många intryck leder sällan till något gott.
Vi måste också erbjuda en miljö och undervisning där man kan ges möjlighet att bli någorlunda förtrogen med en teknik, i ett material. Att alltid och ofta känna sig eller vara nybörjare är faktiskt ganska jobbigt för många. Rent av nedbrytande.
Och hur ska man kunna fatta goda beslut eller kunna använda verktyg med precision om materialen som ska formas är för många av olika slag?
Sätt allt jag skrivit fram i relation till vår timplan, elevernas ålder och HELA skoldag och dess ämnen.
Det gäller att sovra, förhålla sig till verkligheten och göra det med precision om vi vill ge så många som möjligt goda förutsättningar att utvecklas och nå höga resultat i skolans hittills mest kreativa och lustfyllda ämne.
Agneta!
Jag tror att vi har delvis olika ingångar till frågan om kravet på ”andra material” i slöjdundervisningen. Jag uppfattar att du är bekymrad över att eleverna tvingas göra så många val i sin skolvardag, och att ”välja bland alla tänkbara slöjdmaterial” skulle innebära ytterligare krav på att välja.
Min ingång till frågan om andra slöjdmaterial än metall, textil och trä är inte ”ju fler material desto bättre”. Det jag ville lyfta med min text var att vi (slöjdlärare och/eller eleverna) skulle avgöra vilka material som ska ingå i slöjdundervisningen med större medvetenhet och ett bredare perspektiv på slöjdens (och skolans!) uppgift. Exempelvis utifrån hur arbetsprocesserna skiljer sig åt mellan material eller hur förmågorna i kursplanen relaterar till olika typer av material.
Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera vidare utifrån din ingång – att elever inte kan, vill, orkar eller ska behöva göra ännu fler val. Jag tänker att såsom samhället ser ut idag är förmågan att göra medvetna och välgrundade val viktig. Vi tvingas och behöver kunna välja elbolag, internetleverantör, gymnasieskola, premiepensionsförvaltare osv – oavsett om vi vill eller ej. Jag ser det som att ”förmågan att välja och motivera” är en väsentlig förmåga för alla blivande vuxna.
Genom att vi i slöjden möter våra elever under många år, oftast från åk 3 till 9, uppfattar jag det därför som en viktig uppgift för oss att förbereda och lära eleverna att just göra medvetna val. Att istället undvika att utsätta dem för val kan vara att göra dem en otjänst på lägre sikt.
Du skriver: ”Det är så lätt att tro att mängd berikar, ses som kreativt och förlösande. Det är en balansgång och kräver eftertänksamhet”, och vidare att: ”Vi måste möta dem där de befinner sig”. Där är jag helt med dig, men jag menar att ”där eleverna befinner sig” idag i relation till olika material innefattar fler och andra material än metall, textil och trä. Jag tror dessutom att mycket kreativitet skulle släppas loss och utvecklas om eleverna som utgångspunkt i ett arbetsområde fick diskutera och jämföra såväl produkt som process exempelvis utifrån vad en skål är. I veckotexten skrev jag: ” I slöjden kan en skål med liknande form och volym framställas genom att avverka trä (svarva eller urholka), omforma lera (dreja eller ”för hand”), bocka (plåt), gjuta (betong), driva (koppar), eller genom att tova (ull)”. För mig vore en sådan introduktion av ett arbetsområde i slöjden inte att öka bördan av påtvingade val, utan snarare att ge eleverna möjlighet till förståelse kring material, framställning, design osv. Kunskaper och erfarenheter som vi väl är överens om behövs för att utvecklas till en klok, medveten och trygg medborgare och konsument i dagens eller framtidens samhälle? Kanske har vi olika syn på vägen dit – att gå på djupet, bli trygg och arbeta med en tydlig progression i t ex textila material, eller att få arbeta utifrån varierande utgångspunkter såsom material, design, funktion, uttryck, traditionellt eller prövande och experimenterande?
Å detta är förstås inte en fråga om rätt eller fel, utan en viktig diskussion om slöjdens, skolans, elevernas och samhällets framtid!
Hälsningar Peter
Hej
Tack för en verkligen intressant artikel. Material tål att vridas och vändas på! Här är några reflektioner men jag kommer tänka vidare på ditt innehåll!
Jag tror väsentliga bitar finns i teknik,bild och slöjdämnet, som har delar som inte så ofta sätts ihop.
Min bakgrund är som bildlärare och innan jag studerade textilslöjd i Linköping arbetade jag en längre tid med teknik och estetprogrammens design och formgivninginriktningar.
Där jobbade jag med design tätt ihop med kurser i konstruktion och material och hållfasthetslära. Om man ser gymnasiet som fördjupning av grundskolan – var finns då det strukturerade arbetet med material och hållfasthet? Här tror jag slöjden kan ge grundläggande tankesätt för detta och inte bara i teknikämnet.
Min dotter som är nio år är en mycket kreativ person men känner till och är bekant med få material och hopsättningatekniker. Hon är duktig på att föreslå diverse lösningar i hemmet med kartong, limpistol och tejp. Var utvecklas denna kunskap om material idag i våra hem eller i skolan?
Det som slog mig under utbildningen till slöjdlärare var att arbetet med arbetsprocessen var så linjär. Min erfarenhet var att skissandet, undersökandet-formgivningsprocessen var så mycket större och mera öppen..
I bildämnet står undersöka ämnesområde med bilder, men jag tror det är viktigt att också undersöka material vilket jag brukar rikta in avsnittet om modernismen på.
http://magazine.art21.org/2013/05/02/alchemy-richard-serras-early-work/#.W-uxSGdwGEc
Här kan man läsa om Richard Serras konstverk ”verblist” och om man studerar honom vidare gjorde han ett väldigt strukturerat undersökande av material med hjälp av sina verb. Detta har bildlärare tagit fasta på och lagt fram olika material och elever har fått undersöka verben i materialet. Ett sätt att jobba undersökande som kanske kan gå att överföra till slöjdämnet.