Digitala material i slöjdsalen – en självklarhet för Eva Söderberg

Intervju med Eva Söderberg, slöjd- och svensklärare på Vallhamra skola i Partille

Eva är ofta synlig i sociala medier, på konferenser och i andra sammanhang, bland annat i sin roll som slöjdlärare men också genom sitt engagemang i ett treårigt finansierat projekt, Makerspace i skolan, som syftar till att hitta nya sätt att arbeta med digitala material och makerkultur i skolan.

Slöjdkursplanens centrala innehåll för åk 7-9, ”Metall, textil och trä, deras kombinationsmöjligheter med varandra och med andra material, till exempel nyproducerade och återanvända material”, öppnar för nya och spännande material och material­kombinationer i slöjdundervisningen, inte minst med koppling till makerspace och digitala material.

Du använder dig av digitala material i din slöjdundervisning, berätta om det!

– De digitala material som jag har arbetat med är kanske mer elektriska material. Jag har dock inte haft möjlighet att programmera med elever, samtidigt vet jag inte om jag tycker att det är en så viktig del av slöjden. Men, såklart att det borde finnas som en möjlighet för de elever som vill lyfta in programmering i sitt slöjdarbete. Digitala material kan till exempel vara konduktiv tråd, en tråd som leder ström. Vi har haft ett broderiprojekt med yllebroderier, där vi har inspirerats av de här kjolsäckarna som man hade förr på folkdräkter. Det här var ett projekt helt kopplat till kursplanens fjärde långsiktiga mål. Sedan har jag i det här projektet gett exempel bland en mängd olika material att de kan få det att lysa om de broderar in konduktiv tråd. Vi har en liten lily-pad som man sätter batteri till med strömbrytare och små LED-lampor. Om du broderar med det så kan du få den effekten, men du kan också brodera med pärlor och paljetter, det är ett material bland andra.

Det här projektet finns utförligt beskrivet i min blogg. Jag tänkte prova en grej i höst, de ska om de vill, få sy mobilväskor i ett kopparnickel pläterat material. Det är ett material som stänger ute all mobiltrafik. Lägger du telefonen i materialet så går det inte att nå den. På nätet kan man hitta projektet ”Kill your phone”. Jag kan se att det är fräckt att göra i slöjden, men jag hade önskat mig lite backning av till exempel en fysiklärare, eller kanske en samhällskunskapslärare som mer kan gå på djupet i olika frågor, som rör avlyssning och att våra telefoner går att spåra. För mig är det ett konkret problem om mina mellanstadieelever inte får ha med sig sina mobiltelefoner på slöjdlektionerna. I slöjden underlättar telefonerna lektionerna genom att eleverna kan scanna QR-koder, se filmer, de kan få hjälp med en gång genom en film, de behöver inte vänta på mig. Istället för att eleverna låser in sina telefoner kan de ha dem sin väska i det här materialet, lite som en hemlig agent. För mig är det obehagligt att behöva lämna ifrån sig sin telefon. Jag har allt i min telefon och så är det även för eleverna.

Har du fler exempel på andra material?

– På min förra skola hade jag en elev som höll på med konståkning. Uppgiften handlade om att lösa ett vardagsproblem och den här eleven hade problem med sina skridskoskydd och vi började fundera på material. Jag fick snabbt tips på Facebook att prova kevlar, samt en länk om var jag kunde köpa det, även det här projektet finns beskrivet i min blogg. Vi beställde materialet och råkade ut för en mängd problem. Kevlar skulle vi ha i syfte att skridskorna inte skulle skära sönder skyddet, men hur klipper man i kevlar? Jag sabbade en mängd saxar innan vi förstod att vi måste hitta ett annat sätt. Istället ska man tejpa och sen skära med mattkniv, vilket vi fick googla fram. Kevlar är kanske inte ett digitalt material, det är kanske ett material som vi inte är vana vid, men vi måste ge möjlighet till de här materialen i slöjdsalen. Jag har även gjort ett projekt på egen hand där jag sydde en väska och sydde in konduktiv tråd och lampor och en liten ”gemma”, en arduino, en slags minidator. Den programmerade jag utifrån en open source manual så det var ungefär som vilket virkmönster som helst. Programmeringen var en utmaning, men det gjorde också att jag bättre förstod hur svårt det är för eleverna att följa virkkod. I programmeringen skulle jag endast fylla i några rader, byta ut text, vilket visade sig vara jättesvårt, men en nyttig erfarenhet. Nötandet och övandet, att lära sig att läsa en instruktion, hur jag än tänker kring slöjd så tänker jag att det handlar om uthållighet och tålamod. Pröva och ompröva handlar om att öva sitt tålamod och jag uppskattar att hamna i elevens situation i slöjden, det är lätt att ta allt för givet i slöjden, man behöver utsätta sig för att inte förstå och för att prova sig fram för att verkligen förstå vad det är vi begär av eleverna när vi ber dem pröva och ompröva. Jag är van vid att ha kontroll och förstå det jag gör och det var länge sedan som jag var så totalt novis. Och det är bra att eleven ibland får bli experten.

Du nämner programmering, vad är programmering för dig?

– Jag frågade en bekant som arbetar som programmerare och bad henne berätta om vad det är hon gör när hon programmerar. Hon sa att programmering handlar till 85 % om att prova olika lösningar, alltså att pröva och ompröva. Jag jämställer inte slöjd med programmering men det vi övar i slöjden är användbart i bland annat programmering. Hon berättade vidare att dela med sig av sin kod till andra innebär att man måste vara noggrann när man skriver koden så att någon annan kan ta över den. När jag gör en instruktion i slöjden handlar det om att vara så övertydlig och noggrann att någon annan kan ta över den, och förstå den. Och jag kan inte förstå hur man inte kan se dessa paralleller, därför är jag så nyfiken på hur de som inte är slöjdlärare tänker. Och om det kan vara så att vi måste börja undersöka om det finns transfer i de kunskaper eleverna får med sig från slöjden. Spiller det över någon annanstans? Kan de dra nytta av vad de lärt i våra salar i andra ämnen? Min spontana tanke är att vi måste börja arbeta mer över ämnesgränserna, hur kan vi tro att det är möjligt att eleverna ska kunna hålla 16 bollar i luften samtidigt? Det skulle troligtvis ingen vuxen gilla. Eller ens klara av.

Hur är det med elevernas motivation när det kommer till arbete med digitala material?

– Elevers motivation i slöjden är oftast väldigt god, jag tror att om man som slöjdlärare har inställningen att man låter många material få plats, så tycker eleverna att det är spännande också. De ser möjligheter, de lever själva mycket i detta, många programmerar redan själva, klart att de ser möjligheter och sedan sprider de eleverna dessa möjligheter vidare till de elever som inte är där själva. Jag tror inte att vi kan stoppa det här, istället ska vi uppmuntra det och låta eleverna lära av varandra och också lära oss, för vi hinner inte alltid med. De är nyfikna, men det är likadant när man låter elever visa elever, det är ett positivt flow i det, många gånger bättre än vad jag kan göra. Jag tror inte att vi ska göra det konstigare än vad det är. Däremot är det väldigt tydligt för mig att eleverna spontant kopplar datorn med skrivande. När de ska använda datorn är det för att vi vill att de ska dokumentera sin arbetsprocess och det uppfattas som negativt av de flesta men då är ju datorn bara en skrivmaskin. Jag tycker mig se att eleverna har en helt annan inställning när det kommer till att SKAPA med datorn. Alltså skapa annat än text. Detta blev också väldigt tydligt i empirin i den enkät jag lämnade ut till slöjdlärare inför min magisteruppsats.

Berätta om makerskola, ett projekt som du är med i!

– Makerskola handlar om att hitta sätt att arbeta med digitala material och makerkultur i svensk skola. Det är ett Vinnova finansierat tre-årigt projekt. Jag tycker att det är viktigt att vi slöjdlärare är med och visar att vi gör just detta redan, alltså makerkultur. Det är mycket som liknar det vi redan gör och har gjort i decennier i slöjdsalar runt om i landet och det är flera andra slöjdlärare som är med och som också tycker att det är viktigt. Man tar någons idé och tar den vidare eller jobbar vidare med. Ett annat exempel på en delakultur är Facebook-gruppen Nationellt resurscentrum för slöjdlärare, det finns en generositet där, vi hjälper varandra.

Text: Emma Gyllerfelt

Eva Söderberg:

Blogg: https://slojd20.wordpress.com/

https://hjarnamedhander.wordpress.com/

Twitter @skapasaker

 

Makerskola, makerspace:

Makerskola: http://makerskola.se/

Makerspace: http://makerskola.se/om-projektet/

https://www.makerspace.se/ (Stockholm)

https://www.youtube.com/watch?v=NLEJLOB6fDw

 

Kill your phone: http://killyourphone.com/

LilyPad: http://lilypadarduino.org/

 

Att diskutera:

Bör digitala material vara en del av skolans slöjdundervisning, varför eller varför inte?

Vilka av de ämnesspecifika förmågor som slöjdundervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla har särskilt goda möjligheter i relation till makerspace, makerkultur och digitala material?