Teknisk innovation har inneburit att det i dagens läge inom slöjdämnet inte bara går att arbeta kroppsligt med traditionella hantverkstekniker utan också digitalt, exempelvis med hjälp av laserskärare, 3D-baserade skissprogram, broderimaskiner och 3D-skrivare. Slöjdlärarportalen pratade med textildesignern Emma Dahlqvist för att få en inblick i hur det går att arbeta med hantverk i kombination med digitala verktyg.
I slöjdämnets kursplan finns fyra långsiktiga mål uttryckta som förmågor som eleverna ska utveckla genom slöjdundervisningen:
Genom undervisningen i ämnet slöjd ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga:
* att formge och framställa föremål i olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker,
* välja och motivera tillvägagångssätt i slöjdarbetet utifrån syftet med arbetet och utifrån kvalitets- och miljöaspekter,
* analysera och värdera arbetsprocesser och resultat med hjälp av slöjdspecifika begrepp, och
* tolka slöjdföremåls estetiska och kulturella uttryck.
(Skolverket, 2017, s. 241)
De fyra långsiktiga målen visar tillsammans på den bredd slöjdämnet omfattar idag. Samtidigt är målen relativt öppet formulerade och definierar exempelvis inte vilka redskap, verktyg och hantverkstekniker som är lämpliga att använda i slöjdundervisningen. Teknisk innovation har dock inneburit att det i dagens läge inom slöjdämnet inte bara går att arbeta kroppsligt med traditionella hantverkstekniker utan också digitalt, exempelvis med hjälp av laserskärare, 3D-baserade skissprogram, broderimaskiner och 3D-skrivare. Den israeliska hantverkaren och designern Noam Dover hävdar i sitt arbete Embracing the digital to the Handmade att vi i högre utsträckning borde se hantverket utifrån två verktygslådor; den traditionella och den digitala. Enligt Dover kan kreatörer och slöjdlärare på så sätt ”förnya oss själva, våra verktyg och synen på vad ett nytt hantverk kan innebära” (Dover, 2017).
Frågan är dock hur det utifrån ett pedagogiskt slöjdperspektiv går att bevara och lära genom hantverket ur både ett analogt som digitalt arbetsätt? Kanske kan användandet av digitala verktyg bidra till utveckling och individualisering av vad som rent konkret kan skapas inom slöjdundervisningen. Exempelvis kan elever med hjälp av en 3D-skrivare eller laserskärare skapa personliga applikationer och dekorationer som inte är möjliga att göra enligt traditionella hantverksmetoder. Vilka verktyg och tekniker slöjdlärare väljer att använda i sin undervisning är upp till professionen och respektive slöjdlärare att bestämma men avgörande är att de gjorda valen kan motiveras och förankras i slöjdundervisningens målsättningar.
Slöjdlärarportalen pratade med textildesignern Emma Dahlqvist för att få en inblick i hur det går att arbeta med hantverk i kombination med digitala verktyg. Dahlqvist är mest känd för sitt experimentella och okonventionella arbete med björknäver under arbetsnamnet It’s Now or Näver och arbetar i skärningspunkten mellan traditionell hantverkskunskap och digital teknik.
Berätta om dig själv.
Jag heter Emma Dahlqvist och är textildesigner och konstnär utbildad på HDK i Göteborg och på Textilhögskolan i Borås där jag läste min masterexamen i textildesign. Med bas i Östersund arbetar jag som frilansande designer och konstnär med uppdrag inom textil och mönsterformgivning, grafisk design och slöjdworkshops. Gemensamt för allt mitt arbete är att det utgår från slöjd och jag intresserar mig för att bevara traditionell hantverkskunskap samtidigt som jag gärna utvecklar den genom att kombinera den med nya tekniker och uttryck.
När fick du upp ögonen för det textila hantverket?
Jag tror att jag alltid haft en önskan av att arbeta med textil utan att jag inte riktigt fattat det. Som liten hade jag mycket textilt hantverk runt mig och jag ville tidigt sy egna kläder och provade mig fram på symaskinen med varierat resultat. Men att textil och form var något jag faktiskt kunde ha som arbete förstod jag först långt senare, när jag läste ett förberedande år i design på folkhögskola. Ju mer jag lärde mig desto mer föddes min lust att fortsätta fördjupa mig och till slut var jag fast.
Vad innebär slöjd och slöjdande för dig?
För mig är slöjd ett sätt att förstå och förhålla mig till världen. Genom att förstå hur något är gjort, tiden det tagit att tillverka det och var materialet har vuxit får jag en starkare förståelse för miljö, tid och funktion. Därför är jag också intresserad av de historiska aspekterna i slöjden och tycker det är spännande att tänka på att en viss teknik eller viss användning av ett material har uppstått på grund av behovet och förutsättningarna på en viss plats. På så vis blir slöjd ett slags narrativ som lämnar spår av skaparen och miljön i objektet. För mig är slöjd däremot inte nödvändigtvis kopplat till traditionella tekniker, verktyg och material utan fungerar mer som en attityd som jag förhåller mig till mitt skapande på. Att uppmärksamma ett behov och skapa något utifrån det, vare sig det är med mina egna händer, med en laserskärare eller med nål och tråd.
När blev du intresserad av näver som arbetsmaterial?
Min och näverns relation började under masterutbildningen på Textilhögskolan där jag intresserade mig för vilka nya typer av material som kan uppstå om man kombinerar traditionell slöjd med digital teknik. Jag ville undersöka vilka lokala material som kunde omvandlas till att få textila kvalitéer med hjälp av laserskärning och andra digitala tekniker. När jag hittade till nävern föll jag pladask – dels för att det är ett så häftigt material som har många coola egenskaper, som att skydda mot väta och isolera mot kyla men också för att det numera kan ses som en restprodukt från skogsindustrin eftersom att den skrapas av träden vid avverkning. Det är också spännande med näverns historiska användning och vilken betydelse den faktiskt har haft. Sen är det ju otroligt vackert också med sina tusen rosaaktiga nyanser och organiska mönster.
Hur kombinerar du ditt arbete med digital teknik?
I mitt arbetssätt är slöjden alltid med mig som en slags attityd inför problemet jag ska lösa. Med den attityden följer en verktygslåda där respekt inför material och arbete är viktiga delar. På så vis blir slöjden för mig inte bunden till någon särskild tradition eller användande av verktyg och material. Därför tar jag mig an laserskärning, som är det digitala verktyg jag arbetat mest med, på samma vis som jag skulle ta mig an en penna eller en nål och tråd. Laserskäraren blir bara en annat typ av verktyg mellan min hand och materialet.
Var tror du att slöjdämnet kommer befinna sig om 20 år?
Jag tror att den popularitet som slöjd och hantverk har haft det senaste decenniet bara kommer att fortsätta. Den kommer att bli mer relevant och nödvändig för samhälle och miljö. Jag brukar tänka på bondesamhället och tider då hushållning och lappande och lagande var en ren nödvändighet för att överhuvudtaget ha något att täcka kroppen med. Idag har vi ju ett överflöd av textilier och andra produkter men lappande och lagande borde vara lika relevant och nödvändigt nu som då för att överhuvudtaget ha en jord att bära våra kläder på. Slöjdens värdegrunder, som respekt och hushållning av material, kommer appliceras på industriella processer och nya lösningar för att ta tillvara och omvandla gamla material till nya kommer att utarbetas. Jag tror att slöjden är vägen till en mer hållbar framtid.
Följ länken för att se mer av Emma Dahlqvists arbete.
Text av
Mikaela Assmundsson
Universitetsadjunkt i Slöjd
HDK
Källor
Dahlqvist, Emma (2016). It’s Now or Näver. (2018-05-06)
Dover, N. (2017). Embracing the Digital to the Handmade. (2018-05-06)
Skolverket (2017.) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Reviderad 2017). (2018-05-06)
Kommentera