I samband med TEXTOM-konventet i Skåne 8-10 september träffades medlemmarna i Nordiska slöjd och textillärarförbundet, NST. Föreningen har funnits i mer än 30 år och består av representanter för slöjdämnet (eller motsvarande) från Danmark, Finland, Färöarna, Island, Norge och Sverige.
Syftet med NST är att utbyta erfarenheter samt öka förståelsen mellan de nordiska ländernas slöjdlärare och för de förhållanden som råder för ämnet/ämnena i länderna, dessutom att bevara och föra vidare vår unika nordiska kultur och tradition inom slöjdämnets och slöjdundervisningens område.
Arbetet i NST organiseras så att ordförandeskapet alternerar mellan ingående länder. Varje land innehar ordförandeskapet i tre år, och under denna treårsperiod bjuder man in till årsmöte parallellt med någon ämnespedagogisk kurs eller konferens. Arrangemanget ska vara öppet för slöjdlärare från alla NST:s länder. De övriga två åren under ett lands ordförandeperiod hålls årsmöte i något av de andra länderna enligt ett rullande schema. Sverige var ordförandeland 2013-2015, och den öppna konferensen utgjordes av Slöjdbiennalen i Linköping 2014. Sedan 2016 är det Danmark som ansvarar för sekretariatet, och årsmötet 2017 hölls alltså nyss i Sverige under dansk ledning i samband med TEXTOM-konventet.
Vem som representerat varje land har varierat över tid. Ibland och från vissa länder har det varit verksamma lärare eller lärarutbildare, från andra länder har det varit ordförande i respektive lands förening för slöjdlärare. De svenska representanterna har fram till för ett par år sedan utsetts inom Lärarförbundets ämnesråd för slöjd. Det är också Lärarförbundet som burit kostnaderna för resor och deltagande vid de årliga NST-mötena. Många äldre slöjdlärare känner och minns Inger Sörell från Gävle och Bert Owe Lundqvist från Göteborg. De senaste åren har Sverige representerats av Inger Degerfält och Peter Hasselskog. Så länge Lärarförbundets tidning Slöjdforum fanns rapporterades där varje år från det senaste NST-mötet och det berättades om läget för slöjdämnet i de nordiska länderna. När Slöjdforum ersattes av tidningen Uttryck 2012 minskade redaktionens intresse för NST:s verksamhet. 2014 lade Lärarförbundet ner sina ämnesråd, men fortsatte dock att finansiera deltagande i NST fram till förra året då Inger Degerfält deltog på årsmötet på Färöarna. Idag finns det därmed inget självklart sätt att vare sig utse Sveriges representanter i NST, eller att rapportera vidare till den svenska slöjdlärarkåren från NST:s verksamhet och möten.
I flera av de nordiska länderna finns föreningar för respektive lands slöjdlärare. Både den danska och den norska föreningen har omkring 2.000 medlemmar! I Danmark har de två tidigare föreningarna för handarbete respektive slöjd nyss slagits samman till Den faglige forening Håndverk & Design, en förening för lärare i det nya skolämnet Hantverk & Design (mer om det nya ämnet kommer snart i en veckotext här på Slöjdlärarportalen). Den danska föreningen ger ut tidningen Håndverk & Design. I Norge heter föreningen för lärare Kunst og design i skolen, och deras tidning Form. I Sverige saknas såväl en nationell förening som en ämnesspecifik tidning för slöjdämnet och slöjdlärare.
Danmark har en lång tradition av att slöjdlärarföreningen (de två tidigare föreningarna i Handarbete resp. Slöjd) arrangerar fortbildning för lärarna. Kurser hålls såväl nationellt som av de lokala avdelningarna till riksföreningen. Greger Trobäck, en av arrangörerna bakom TEXTOM, berättade att en bärande tanke bakom arrangemanget varit just att slöjdlärare själva ordnar med fortbildning för varandra, det ska inte skötas av något utomstående företag eller konferensarrangör. Den/de danska föreningarna har dessutom en aktiv och betydelsefull roll när det gäller ämnets utveckling och plats i skolan. Föreningen är remissinstans och deltar aktivt i arbetet med exempelvis ny kursplan. I processen där ämnena Håndarbejde respektive Slöjd har ersatts av Håndverk og design har föreningen utgjort en viktig part.
Varför har vi i Sverige ingen motsvarighet till Danmarks och Norges slöjdlärarföreningar på nationell nivå? Lokalt finns på vissa orter föreningar eller nätverk som aktivt bedriver kompetensutveckling, medan det på många andra orter helt saknas sådana nätverk. Finns det behov av och engagemang nog att bilda en ”Svensk slöjdlärarförening”? Genom mina olika uppdrag i och för slöjdämnet kan jag se flera tänkbara uppgifter för en sådan förening. Att utse representanter och delta i NST är förstås inget huvudändamål, mer av en bonus. Men som arrangör av kompetensutveckling och som en stark röst för slöjdämnet och slöjdlärare i olika sammanhang tror jag att en sådan förening skulle kunna fylla en viktig funktion.
Det är positivt att mängden ämnesspecifik kompetensutveckling har ökat under de senaste åren, men utbudet kan uppfattas vara delat i olika ”spår”: Forskningskonferenser där slöjdforskare och i viss mån slöjdlärarutbildare, men sällan verksamma slöjdlärare deltar. ”Konferensföretag”, exempelvis Skolporten, som arrangerar kompetensutveckling huvudsakligen i föreläsningsform. Slöjdfortbildning arrangerad av slöjdlärare som TEXTOM-konventet, företrädesvis med fokus på hantverksdelarna av vårt ämne. Dessutom är slöjdlärare flitigt representerade på olika typer av hantverksutbildningar utan koppling till skolans slöjdämne, exempelvis på Capellagården eller Sätergläntan. Slöjdbiennalen i Linköping som funnits länge sticker ut som ett arrangemang där slöjdpedagogiskt-/didaktiskt innehåll kombineras med hantverksfokus och workshops.
I mina ögon är det en brist att de tre delarna – forskning, ämnesdidaktik och ”det hantverksmässiga” – inte kombineras i högre utsträckning, det är ju den kombinationen som utgör grunden för vårt slöjdämne och slöjdlärares undervisning. Hur kan vi få till ett brett och regelbundet återkommande utbud av sådan kompetensutveckling, tillgänglig för slöjdlärare över hela landet? Senaste nationella utvärderingen visar dels att slöjdlärare är mycket angelägna om att delta i kompetensutveckling, dels att kompetensutveckling behövs på flera områden. Det är då, med vetskap om framförallt den danska föreningens verksamhet, man kan fundera över om det är läge att starta en svensk slöjdlärarförening?
Frågor att diskutera vidare – gärna här på Slöjdlärarportalen och i andra forum:
– För vem/vilka skulle en eventuell svensk slöjdlärarförening vara öppen? Verksamma lärare, slöjdlärarutbildare, slöjdforskare, andra slöjdintresserade eller yrkesgrupper med koppling till slöjdområdet?
– Hur skulle en svensk slöjdlärarförening bäst organiseras? En nationell förening med eller utan lokala avdelningar?
– Vilket skulle föreningens främsta syfte vara?
– Vilken verksamhet skulle en slöjdlärarförening bedriva – kompetensutveckling, vara en röst åt ämnet och slöjdlärarkåren i olika sammanhang, tidning/nyhetsbrev, sprida forskningsresultat, samverka med NordFo (Nordiskt Forum för forsknings och utvecklingsarbete inom utbildning i slöjd), deltagande i samarbete inom exempelvis NST, och/eller annat?
– Finns förutsättningar och intresse att driva en slöjdlärarförening på ideell basis? Finns alternativ?
– Skulle medlemskap i en sådan förening attrahera slöjdlärare? Vad får det kosta? Vad behöver det ”ge tillbaka”?
– Hur skulle en nystartad svensk slöjdlärarförening kunna få legitimitet?
– Skulle hjälp och inspiration vid ett eventuellt bildande av en svensk förening kunna hämtas från motsvarande föreningar i Danmark och Norge?
– För- och nackdelar med att koppla en förening till exempelvis FB-gruppen Nationellt centrum för slöjdutbildning, TEXTOM, Slöjdlärarportalen, en eller flera slöjdlärarutbildningar, facklig organisation, eller befintliga lokala nätverk för slöjdlärare?
Peter Hasselskog, Lektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet (och ”på lösa grunder” svensk representant i NST)
Tack, svarar JA på frågorna
Knyta ihop didaktik, hantverk, vila på tidigare forskning,vetenskaplig grund.
Hämta erfarenhet från Norge och Danmark.
Slöjdlärare behöver fortbildning, kan vi samtala och lyfta slöjden i nutid är det så efterlängtat. Lokalt eller Nationellt, vilken tråd det ska börja nystas i är jag osäker på. Utgå från goda exempel och bygg/spinn vidare.
Målet med Textom var att föra samman intresserade människor i ett massivt kollegialt lärande, med empirisk grund och beprövad erfarenhet. Jag kontaktade tidningen Uttryck vid flera tillfälle, men fick kalla handen om ett reportage, de ansåg att vi sålde en ”produkt” och därför skulle köpa annons. Glädjande nog var deras systertidning (Lärarnas tidning) klokare.
Från januari till oktober arbetade jag idéellt med Textom. Halva semestern försvann i arbete och jag frågade mig många gånger om det var värt all möda. Inger och Christian arbetade lika mycket och frågade sig säkert det samma. Textom-konventet blev en dundersuccé och visade vad vi lärare själva kan åstadkomma. Att arbeta utan lön är något få av oss är intresserade av, men när det gäller något verkligt viktigt så går det lättare. Om arbetet dessutom sker i gemenskap mot samma mål så blir det rent av mycket roande och givande tillfälle.
Med detta vill jag ha sagt att:
– Idéellt arbete kan fungera, men är svårt att bygga en bas på 2017, eftersom flertalet vill ha betalt för sin arbetstid.
– Att knyta oss kollegialt är oerhört stärkande, inte minst då utrymme i den mediala strömmen förändras (”Uttryck” läggs ned och nya digitala forum skapas). Skolslöjdens innehåll och funktion behöver kommuniceras ut till samhället, allt för att visa vilken bildningsresurs skolslöjd kan vara.
– Många små grupper och föreningar stärker inte ämnets utveckling. Ensam är inte stark, liten är inte stark, men tillsammans blir vi fantastiska, starka och kunniga. En nationell förening med utskott inom olika delar anser jag vara det vinnande alternativet.
– Föreningen ska inkludera alla verksamma inom skolslöjden. Genom kollegialt lärande kan, exempelvis, även en gymnasieutbildad möbelsnickare lära sig skolslöjdens bredd, slöjddidaktik och bildning.
– Våra slöjdlärarutbildningar måste komma överens och arbeta mot samma mål. Med universitet och högskolor i ryggen får en slöjdlärarförening omedelbar auktoritet. Därför anser jag att föreningen bör samordnas av eller i nära sammarbeta med lärarutbildningarna och forskarsamhället.
– Kalla det Textom, Nationellt resurscentrum för slöjdutbildning, Slöjdbiennalen…. Namn spelar liten roll. Det viktiga är att vi orkar engagera oss, ta egna intiativ, men sammarbeta och inkludera alla under en paraplyorganisation.
Visst behöver vi ha en slöjdlärarförening som sysslar med kompetensutveckling, som är en röst åt ämnet och slöjdlärarkåren i olika sammanhang. i dessa tider behöver vi ständigt göra vår röst hörd så att samhället och politiker får reda på hur viktigt slöjdämnet är för Sverige. Många gånger får vi höra att slöjdämnet är ett komplement till kärnämnena. Men vi behöver i förlängningen kreativa människor i det här landet, dvs. människor som kan gå från idéer till att realisera dem, och i vuxen ålder kanske också kunna marknadsföra produkterna.
Ja, det behövs en sådan förening. Funderar om det finns projektmedel att söka för att utveckla tankar för hur vi kan starta upp och utveckla en finansieringsbas för att driva en föreningen. NFH? Allmänna arvsfonden? Något inom EU-fonderna? Precis som någon skrev här tidigare, ideellt arbete funkar inte i längden.
Har länge känt det som att slöjden är under attack! Andra lärare som inte tycker ämnet är viktigt. Osv. Osv.
Känns också självklart med nordiskt och internationellt samarbete.
Hitta en början.