Utifrån en ny bok Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning av Ruhi Tyson (Natur & Kultur, 2019) inleder Ruhi Tyson i sin text om boken på Slöjdlärarportalen med en lite provokativ tes: ”-Inget annat ämne i skolan är lika bildningsrikt som slöjden! Men det hänger på två förutsättningar, den ena är didaktisk, hur vi undervisar i slöjd, den andra är begreppslig, hur vi förstår vad bildning är”. Ruhi Tyson problematiserar och beskriver bildningspotentialen i sin text på Slöjdlärarportalen:
-Ett problem när man talar om bildning är att vi har så olika uppfattningar om vad detta innebär. Inte sällan tänker folk på någon sorts litteraturkanon som alla ska ha tagit del av. Redan Platon betraktade utbildningar till hantverkare som raka motsatsen till den tidens bildning (eller paideia som den grekiska fostran kallades). Mitt förslag är att vi utgår från erfarenheter av det som varit ovanligt berikande och meningsfullt. Då behöver vi inte på förhand låsa oss vid några särskilda definitioner samtidigt som en sådan utgångspunkt förmår göra hela bildningstraditionen rättvisa. Inom traditionens ramar ryms exempelvis intellektuell bildning (tex. Humboldt), estetisk bildning (tex. Schiller), praktisk bildning (tex. Pestalozzi) och moralisk bildning (i stort sett samtliga). Ber man människor berätta om sådant som varit ovanligt berikande och meningsfullt i skolan så är de allra flesta berättelser sådana att de passar med detta. Fördelen med detta tillvägagångssätt är också att när berättelserna blir tillräckligt detaljerade så kan de fungera som metodisk-didaktiska studier av undervisningsupplägg och uppgifter med ovanligt rik bildningspotential. Tyvärr har vi hittills sällan dokumenterat undervisning i denna form vilket leder till att mycket erfarenhet går förlorad varje gång en lärare lämnar skolan.
-Det går också lätt att dra några principiella slutsatser rörande bildningsorienterad undervisning. Bildningspotentialen i en uppgift eller ett upplägg ökar väsentligt om det inbegriper möjligheten för elever att göra egna erfarenheter eftersom andrahandserfarenheter är betydligt svårare att relatera till, särskilt när man är ung och oerfaren. En bildningsorienterad undervisning kräver också att vi eftersträvar en balans mellan det kognitiva och det sinnliga, dvs. mellan att tänka och att uppleva. En differentierad upplevelse av världen kräver begrepp. Utan begreppen för olika träslag så blir allting bara ”trä”. Men den kräver precis lika mycket att vi får tillfälle att uppleva de olika träslag som begreppen är förbundna med, känna på dem, lukta på dem, tälja i dem, osv. Bildning är bara i väldigt snäv bemärkelse en helt intellektuell fråga. Tyvärr har vi här i Sverige inte en lika starkt etablerad tradition av att tala om praktisk bildning och yrkesbildning som man har i exempelvis Tyskland. Det blir då lätt att man glömmer bort dessa aspekter eller att man tolkar betoningen på erfarenheter alldeles för abstrakt som om det skulle handla om att eleverna själva får upptäcka världen.
-Den bildningsdidaktiska potentialen i slöjdundervisningen är än så länge bara marginellt utforskad. Här finns möjligheten att förbinda det intellektuella och det sinnliga, att ge elever direkta och differentierade erfarenheter förbundet med ett strukturerat lärande. Ett fint exempel på detta har vi precis genomfört på en fritidslärarutbildning jag är delansvarig för. Där har vi stöpt ljus med fritidslärarstudenterna samtidigt som vi introducerat dem till den kände fysikern (och bokbindaren) Michael Faradays berömda föreläsningar för ungdomar om ett vaxljus kemiska historia. Utgångspunkten var att ge dem en idé om hur man redan i klass 1-3 på fritids kan lägga en erfarenhetsgrund för vad ett vaxljus är som senare kan plockas upp av kemiläraren i klass 7 i undervisningen kring förbränning. Eller vi kan ta min egen undervisning i bokbindning där potentialen att utveckla historiska, samhällsvetenskapliga och kulturella perspektiv utifrån boken som hantverksobjekt är närmast obegränsad. Om vi sätter slöjden i centrum för undervisningen och börjar tänka systematiskt kring den kunskapspotential som ligger förborgad i våra vardagsföremål och material så är det förhållandevis mycket undervisning som skulle kunna ha sin begynnelse i det hantverkspraktiska.
-Men slöjden har en större potential än så. Den kan bidra direkt till vår praktiska bildning och detta handlar inte enbart om att utveckla skicklighet på olika områden, dvs. att inte vara främmande inför att sy, snickra, svetsa, med mera. Många av berättelserna som berör slöjdens praktiska bildningsvärde handlar om hur man utvecklat tålamod, noggrannhet, uthållighet (eller grit som är dagens modeord) och liknande känslo-viljeorienterade förmågor.
-Utrymmesskäl gör att jag hoppar över slöjdens (eller konsthantverkets) del i den estetiska bildningen och går direkt till den moraliska. Även här är det praktiska centralt eftersom moraliska karaktärsdrag inte utvecklas annat än genom att vi utövar dem. Ingen blir mer generös av att höra föreläsningar om generositet (men kanske sporrad till det). Man blir generös, taktfull, modig, omtänksam, osv. genom att vara just detta. Jag har en kollega i Tyskland som tillsammans med elever från sin skola ända sedan 90-talets början varit delaktig i byggandet av en klinik och sedermera andra byggnader i ett fattigt område i Rumänien. Här har eleverna givits en omfattande möjlighet till moralisk bildning genom det praktiska. All slöjd, särskilt på högstadiet och i slöjdrelaterade aktiviteter på gymnasiet, behöver inte handla om att tillverka saker att ta hem till sig själv och sina närmaste. Vi har en närmast gränslös möjlighet att berika vår omedelbara omgivning genom det praktiska vi gör.
-För att avsluta, jag har kortfattat försökt ge en inblick i hur rik på bildningspotential slöjden i skolan kan vara. Men det krävs ett omfattande didaktiskt utvecklingsarbete för att ta tillvara på denna potential. Man kan ju lika gärna nöja sig med att bara låta eleverna binda böcker eller snickra en pall utan att närmare utveckla vad som ryms av kunskap i uppgifterna. Och jag har inte ens berört frågor som materialval och upplägg. Min övertygelse är att slöjd- och konstundervisning idag bär på skolans rikaste utvecklingsmöjligheter men att detta kräver fokuserat metodisk-didaktiskt arbete. Och det är lätt att börja! Det är bara att sätta igång och berätta om när slöjdundervisningen varit som mest lyckad, meningsfull och givande. Skriv ner dessa berättelser! Dela med er av dem till kolleger! Börja synliggöra slöjdämnets enastående bildningspotential!
Vidare läsning:
Ruhi Tyson (2019). Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning. Stockholm: Natur & Kultur.
Ruhi Tyson är bokbindare och bokbindningslärare på Kristofferskolan samt lektor på Stockholms Universitet och på Waldorflärarhögskolan.
Kommentera