Text av: Peter Hasselskog
Slöjdämnets syfte och legitimitet diskuteras med jämna mellanrum. I början av 2016 uppstod det som kom att kallas ”smörknivsupproret” efter en krönika i en kvällstidning där slöjdämnet ifrågasattes. Utmärkande för den följande diskussionen i tidningar, radio och på sociala medier var ett allmänt tyckande. Det är fritt fram att uttrycka åsikter om ett skolämne, men att göra det utifrån egna erfarenheter som ligger två eller tre läroplaner tillbaka i tiden tillför inte diskussionen om skolans innehåll, mål och ämnen särskilt mycket. Det är synd då det finns både forskning och utvärderingar om ämnets betydelse som går att relatera till. Resultat som både kan avfärda en del tyckande, men som också pekar på brister som behöver åtgärdas.
Om skolämnet slöjd skriver Skolverket i kommentarmaterialet till slöjdämnets kursplan:
”Skolämnet slöjds främsta värde ligger inte i dess omedelbara nytta – även om tillfredsställelsen i att kunna skapa, framställa och uttrycka sig med föremål inte ska underskattas. Det är inte heller görandet i sig som är det centrala. Inte ens materialkännedom och vana vid att hantera enkla redskap och verktyg är tillräckligt för att motivera slöjdens plats på schemat. Ämnets ställning bygger snarare på dess bidrag till en allsidig personlig utveckling och utvecklingen av förmågor som alla människor har användning av.” (Kursplanens kommentarmaterial, s. 6)
Det är utan tvekan problematiskt att det inte finns en allmänt känd och vedertagen uppfattning om varför slöjd är ett obligatoriskt ämne i den svenska grundskolan 2016, inte minst genom att slöjdforskaren Kajsa Borg gjorde samma konstaterande för mer än 20 år sedan (Borg, 1995). Skolverkets nationella ämnesutvärdering av slöjdämnet (Skolverket, 2015) visar en bred och spretande bild av slöjdlärares motiveringar till ämnet. I intervjuer motiveras ämnet med; nyttoaspekter, skapande, entreprenöriella aspekter, som ett avbrott till skolan i övrigt, av arbetsprocessen, utveckling av finmotorik, eller som ett annat sätt att lära. Inget av områdena är ”fel”, men ingen av motiveringarna är heller i närheten av att förmedla hela den bild av slöjdämnets syfte som återges i gällande läroplan. Detta vill jag hävda är ett problem, ett problem vi som företräder grundskolans slöjdämne i våra roller som slöjdlärare, lärarutbildare eller slöjdforskare, tillsammans har ansvar för att hantera.
I nu gällande läroplan innefattar slöjdämnet fyra kunskapsområden. Slöjden i samhället syftar till att koppla samman slöjdundervisningen med världen och livet utanför skolan och slöjdsalarna, något som tidigare nationella utvärderingar visat att slöjdlärarna inte lyckats så bra med enligt eleverna. Resurshushållning, olika materials ursprung och framställning ska ge eleverna kunskaper och grunder för personliga ställningstaganden. Slöjdens betydelse för individ och samhälle, historiskt och i nutid ingår i kunskapsområdet, liksom slöjd som uttrycksmedel både privat och i det offentliga rummet. Slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer handlar om att medvetet förhålla sig till färg och form, symboler, mode och trender. Området innefattar identitetsskapande, kommunikation, estetiska och kulturella uttryck. Arkitektur, konst och design är exempel på inspirationskällor i undervisningen. Slöjdens arbetsprocesser handlar om kreativt prövande. Att utveckla en idé och under ständiga överväganden framställa och värdera och att lära sig genomföra en arbetsprocess där resultaten av egna val blir konkreta och omedelbara ger förståelse för helheter, hur allt hänger ihop. Reflektion och diskussion med andra är framträdande. I kunskapsområdet Slöjdens material, redskap och hantverkstekniker arbetar eleverna med formgivning, skisser och utveckling av idéer. Eleverna får lära sig om materials egenskaper och möjligheter. Erfarenhet och kunskap om arbete med redskap, verktyg och maskiner liksom olika hantverkstekniker ingår också i området.
Vi är ”bortskämda” med att eleverna har en mycket positiv attityd till slöjdämnet i jämförelse med många andra skolämnen eller med skolarbetet i stort, detta visas exempelvis genom Skolverkets utvärderingar. Men vet vi vad det egentligen är eleverna är så positiva till? Ett annat sätt att lära? Ett tillfälle att fokusera på görande istället för lärande? Att få göra vad man vill? Ett ämne där man utvecklar självtillit? En möjlighet till kreativitet och eget inflytande? I fördjupningsstudien i Skolverkets senaste nationella utvärdering har eleverna i gruppintervjuer fått svara på frågan om varför slöjd är ett obligatoriskt skolämne. ”Eleverna är förvånansvärt samstämmiga i att slöjd är ett ämne i skolan som ska ge dem kunskaper om hur de ska ta hand om saker när de flyttar hemifrån och att slöjd kan vara bra för de elever som vill arbeta inom ett hantverksyrke” (Skolverket, 2015. s77). Utvärderingen konstaterar att elevernas svar på frågan ”Varför slöjd?” i princip enbart relaterar till det första av kursplanens fyra långsiktiga mål: Förmågan att formge och framställa slöjdföremål med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker.
Slöjdlärare och elevers svar om slöjdämnets syfte som obligatoriskt ämne i grundskolan 2016 väcker ett antal frågor: Fokuserar en lärares slöjdundervisning på det hon eller han framhåller som motiv till ämnet? Är lärare och elever medvetna eller omedvetna om de förmågor som inte lyfts fram i deras svar? Hur påverkas elevernas förutsättningar att utveckla exempelvis ”förmågan att motivera sina val” av om de är medvetna eller omedvetna om denna målsättning för undervisningen? Och i förlängningen – hur skulle utomståendes syn på slöjdämnet påverkas om de förmågor ämnet syftar till att utveckla, eller slöjdundervisningens innehåll i form av de fyra kunskapsområdena, var bättre känd?
Det är olyckligt att slöjdundervisningen oftare diskuteras utifrån vad eleverna gör, istället för med utgångspunkt i undervisningens innehåll och målsättningar i enlighet med gällande läro- och kursplan. Då grundskolan med ingående ämnen är obligatorisk, medan gymnasiet är frivilligt och öppet för egna val, är det viktigt och rimligt att de kunskaper och förmågor som utvecklas i grundskolan, exempelvis i slöjdämnet, är breda och ger varje ung människa erfarenheter och underlag för att själv bestämma fortsatt inriktning i livet. I det perspektivet känns det extra viktigt att lyfta fram från Skolverkets utvärdering att en majoritet av eleverna i den svenska grundskolan (75% i åk 6, 63% i åk 9) instämmer i att deras självförtroende blir bättre genom att lyckas i slöjd.
Risken med att kritisera slöjdämnet för otydliga, oviktiga eller okända syften är att det bemöts med massor av goda, men vitt skilda, skäl och argument för ämnet. Delvis uppfattar jag att det var precis vad som skedde i samband med ”smörknivsupproret”. För att undvika kommande ifrågasättanden baserade på okunskap, men också för våra elevers skull, behöver vi som företräder slöjdämnet bli mer enade gällande hur vi talar om och motiverar slöjdämnet. För mig är det självklart att då ta utgångspunkt i gällande läroplan – kursplanens syftestext, förmågorna som uttrycks i de långsiktiga målen och de fyra kunskapsområdena som utgör slöjdämnets centrala innehåll.
Fortsatt forskning, samhällsutvecklingen och framtida behov är viktiga underlag för nästa läroplan, men så länge Lgr11 gäller uppfattar jag att det är den bilden vi behöver och är skyldiga att förmedla.
Peter Hasselskog
Universitetslektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet
Referenser och för den som vill läsa mer:
Borg, K. (1995). Slöjdämnet i förändring, 1962–1994 (LiU-PEK-R-191). Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för pedagogik och psykologi.
Skolverket (2011). Kommentarmaterial till kursplanen i slöjd. Stockholm: Fritzes.
Diskutera i kommentarsfältet nedan:
-Hur kan vi som företräder slöjdämnet bli mer samstämmiga gällande hur vi talar om och motiverar slöjd som obligatoriskt och viktigt ämne för alla i den svenska grundskolan 2016?
-Påverkas vad och hur eleverna lär i och genom slöjdundervisningen av deras lärares syn på och motiv för slöjdämnet?
Hur kan vi som företräder slöjdämnet bli mer samstämmiga gällande hur vi talar om och motiverar slöjd som obligatoriskt och viktigt ämne för alla i den svenska grundskolan 2016?
Påverkas vad och hur eleverna lär i och genom slöjdundervisningen av deras lärares syn på och motiv för slöjdämnet?
Bra skrivet av Peter Hasselskog och uppryckning av ”marknadsföringen” från oss slöjdlärare, det är ju otroligt viktigt att tydliggöra syfte och de förmågor vi tränar i slöjdsalen. Vi har ju faktiskt en fördel och det är att de flesta elever tycker slöjd är roligt och de tvekar inte på att hugga i och göra sitt bästa, därför är diskussion, planering och formativ bedömning tillsammans med elever en viktig del där tydlighet, öppenhet och insyn göra ”stordåd” för slöjdämnet. Ut och marknadsför vad vi gör och varför – blogga – föreläs- skriv artiklar – delta i sociala medier – ta fram eleven i fokus med alla underbara kommentarer som faktiskt finns (från våra fantastiska elever).
Det är klart att undervisningen formas utifrån den person man är och det man själv brinner för därför är det otroligt viktigt att lyssna in eleven, ta reda var hen befinner sig och ta avstamp därifrån och diskutera utifrån läroplanens fyra lärområden och synliggöra förmågor för eleven.
Spretighet och skevhet bland slöjdlärares formuleringar och uppfattningar tror jag till vis del kan grunda sig i avsaknad av utbildning bland slöjdlärarna, men slöjdläraren är också påverkad av den spretighet som kännetecknar slöjdlärarutbildningarnas förmedlade kunskaper. Min uppfattning är att det på institutionsnivå saknas en gedigen samsyn som i sin tur färgar av sig på slöjdlärarstudenterna.
Har slöjdläraren möjlighet att påverka elevernas syn på lärandet i slöjden?
Att utveckla kunskap om hur elever ska gå tillväga för att uppnå sina mål är viktiga för utvecklandet av självförtroendet och självuppskattning, två viktiga faktorer för lärande. Som slöjdlärare planerar man och bedömer så gott man kan utifrån sina egna förutsättningar och referenser. Slöjdlärare hinner sällan, eller har inte förutsättningar att, ge likvärdig strukturerad formativ återkoppling till samtliga elever under lektionstid. Detta är ett stort misslyckande då forskning säger att både eleverna och läraren ska ha en tydlig bild av hur eleverna ska nå de uppsatta målen och under lektionen återkomma till förväntade lärandemål och att läraren ska ge formativ återkoppling för att på så sätt hjälpa eleverna att sätta fingret på vad de har lärt sig.
Slöjdlärare skapar sina egna läromaterial för sin undervisning. Det tar tid att göra och pröva ut läromaterial med utmaningar på rätt nivå med relevant progression, kopplingar till läroplan och styrdokument och som till råga på allt ska vara roliga att jobba med för eleverna. Det betyder krasst, att i praktiken behöver varje slöjdlärare, förutom att undervisa och allt annat som hör till en lärares arbete, vara en duktig läromedelsförfattare. Detta kan inte förväntas av någon att alla slöjdlärare är experter på, särskilt inte om man är ny och oerfaren. Forskning visar att individer med sämre skolresultat och individer ur olika minoritetsgrupper är sämre på självuppskattning. Det är dessa elever som oftast blir åsidosatta när slöjdläraren inte hinner med alla elever eller har kunskap om extra anpassningar eller särskilt stöd. Dessa elever, och deras målsmän, kommer aldrig att se slöjden som något viktigt i skolan.
Om man trots tidsbrist och begränsade möjligheter lyckas med att på lektionstid ge alla sina elever formativ återkoppling på strukturerat och systematiskt sätt utifrån gällande läroplan, så skulle eleverna bättre kunna se sitt lärande i slöjden enligt läroplanens mål istället för att se slöjden som oviktigt eller som ett bra att ha ämne för att kunna ta hand om saker när de flyttar hemifrån eller om de blir hantverkare. Så mitt svar är ja, slöjdläraren kan, och bör, påverka elevernas syn på slöjdämnet.
Slöjden i samhället:
Hållbar utveckling utifrån dåtid, nutid och framtid borde genomsyra arbetet med olika slöjdarbeten, ändå har vi misslyckats med detta. Slöjdlärarna har dock tagit detta till sig och arbetar ofta med tema återbruk. Exempelvis ska en gammal burk, kapsyler eller en strumpa bli en förändrad eller en ny sak. Problemet med dessa teman, om de har ett djupare syfte förstås, är att det tenderar att bli en separerad del av undervisningen snarare än progression om miljöarbete som genomsyrar verksamheten utifrån dåtid, nutid och framtid. Ett sätt att genomsyra miljöarbetet på ett okomplicerat sätt, som många använder sig av, är att ha återbrukstänk i slöjden i vardagen. Slöjdsalen är en lämplig sal att ha smarta återbruksinslag i.