Betyg och betygssättning i slöjd – utifrån Skolverkets nya allmänna råd

I oktober förra året publicerade Skolverket i sin serie ”Allmänna råd” ett omfattande material om betyg och betygssättning. Råden gäller för flera skolformer, bland annat grund- och gymnasieskolan. Publikationen ersätter tidigare ”Allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen”.

Skolverkets allmänna råd om betyg och betygssättning har uppmärksammats på olika sätt. Vad som förvånar är att uppmärksamheten mer riktats mot attde har publicerats och om råden generellt är bra eller dåliga, exempelvis  i de lärarfackliga tidningarna Skolvärlden 181031 och Lärarnas tidning 181101. Det har däremot talats och skrivits ganska lite om de nya rådens innehåll!

I följande text uppmärksammas innehållet i de allmänna råden ur ett slöjdämnesperspektiv. Slöjdperspektivet innebär betoning på frågor kring bedömning och betygssättning som lyfts i olika slöjdsammanhang, exempelvis i kurser, vid fortbildning eller bland slöjdlärare på sociala medier. Det ska dock påpekas att punkterna i texten (fetstil) är formulerade utifrån min förståelse av de allmänna råden, men genom citat och sidhänvisningar till Skolverkets allmänna råd ska det förhoppningsvis inte vara någon skillnad i vad som avses eller vad som faktiskt står. Kommentarerna återger min uppfattning om hur man som slöjdlärare förhåller sig till respektive punkt. 

Skolverkets allmänna råd betyg och betygssättning är på nära 50 sidor och därigenom knappast en skrift man sträckläser och därefter ”vet vad man behöver veta”. Publikationen är snarare något man löpande konsulterar vart efter som frågor dyker upp. Till sin uppbyggnad består de allmänna råden av en inledning som sätter råden i ett sammanhang, och därefter följer nio stycken allmänna råd riktade till lärare, sex råd riktade till rektor, och ett råd till huvudmannen. Råden presenteras under fyra olika rubriker:

1. Inför betygssättningen
2. Informera om betyg och betygssättning
3. Betygssättning
4. Följa upp betyg och betygssättning

De nio råden riktade till lärare är:  

Inför betygssättning – Läraren bör:

1. utforma ändamålsenliga bedömningssituationer för att följa och främja elevernas kunskapsutveckling och säkerställa ett brett och varierat underlag inför betygssättningen,

2. utvärdera elevernas kunskaper i förhållande till ämnets eller  kursens syfte, centrala innehåll och kunskapskrav samt utifrån den undervisning som har bedrivits, samt 

3. tillsammans med andra lärare skapa en samsyn om hur underlag kan utvärderas allsidigt vid betygssättningen

Informera om betyg och betygssättning – Läraren bör:

4. ge ändamålsenlig information till eleverna om vad som är väsentliga kunskaper i ämnet eller kursen, om betyg och betygssättning och om kunskapskrav, samt

5. förklara vad som varit avgörande när hon eller han upplyser om skälen för betyget på begäran av eleven eller elevens vårdnadshavare.

Betygssättning – Läraren bör vid betygssättningen:

6. läsa och tolka kunskapskraven i relation till ämnets eller kursens syfte, centrala innehåll och den undervisning som har bedrivits när läraren analyserar och värderar kvaliteten på elevens kunnande för att avgöra vilket betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper,

7. samråda med andra lärare vid tveksamheter om hur en elevs resultat på ett nationellt prov särskilt ska beaktas, samt

8. samråda med andra lärare vid tveksamheter om att, vid särskilda skäl, bortse från enstaka delar av kunskapskraven.

Följa upp betyg och betygssättning – Läraren bör:

9. följa upp vilken möjlighet bedömningsunderlaget har gett att  analysera och värdera kvaliteten på elevernas kunnande  i samband med betygssättningen.

Minst lika stort värde som råden i sig har de kommentarer som följer i anslutning till de ovan nämnda nio allmänna råden till lärare. I det följande görs ett antal konstateranden i fetstil kring bedömning och betygssättning utifrån råden och kommentarerna till dem. Varje punkt verifieras med citat och sidhänvisning. Därefter följer en kommentar om hur en eller flera punkter tillsammans, enligt min syn, konkret kan hanteras i relation till bedömning och betygssättning i slöjd.

All tillgänglig information ska beaktas varje gång betyg sätts. Alltså från såväl textil- som trä- och metallslöjdsundervisningen, oavsett vilken materialinriktning eleven haft aktuell termin 

Av läroplanerna framgår att läraren vid betygssättningen ska beakta all tillgänglig information om elevens kunskaper och göra en allsidig utvärdering i förhållande till kunskapskraven (s 10)

Enligt läroplanerna ska läraren ta hänsyn till all tillgänglig information vid betygssättningen. Med all tillgänglig information menas allt kunnande eleverna har visat i olika situationer och som är giltigt i förhållande till kunskapskraven vid tiden för betygssättningen. Det kan vara både sådant som har dokumenterats och sådant som inte har dokumenterats. Sådant kunnande som eleven kanske har visat vid mer informella bedömningssituationer och som läraren minns, men inte har dokumenterat, behöver också ingå i underlaget för betygssättningen (s 33)

Sambedömning är viktigt – inte bara för att eleverna oftast möter två olika lärare i ett slöjdämne

Sambedömning är ett betydelsefullt redskap för ökad likvärdighet, eftersom det bidrar till en gemensam syn på vad som ska bedömas och hur bedömningen ska gå till. Ett professionellt samtal om utformningen av ändamålsenliga bedömningssituationer och bedömning av olika underlag kan förbättra likvärdigheten (s 21)

Rektorn har en betydelsefull roll för att underlätta lärares arbete med rättvisande och likvärdiga betyg. Det innebär att se till att lärare får tid och möjlighet att tillsammans med kollegor diskutera hur de allsidigt kan utvärdera elevernas kunskaper vid betygssättningen, hur de kan utforma ändamålsenliga bedömningssituationer och hur de kan bedöma olika elevprestationer (s 21-22)

Kommentar i slöjdperspektiv:Fortfarande hörs allt för ofta funderingar av typen: ”Om en elev har C i textilslöjd och E i trä- och metallslöjd, vilket betyg…”. Frågan är felställd! Betyg ges i slöjd och grundas på kunskapskraven i slöjdämnets kursplan. Att undervisningen på de flesta skolor sker växelvis eller företrädesvis i en av två materialinriktningar är en annan sak och behöver inte alls vara problematiskt i relation till betyg och betygssättning. I slöjdämnets kunskapskrav sägs inget om vilka material eleven ska ha mött i sin slöjdundervisning. I relation till kunskapskraven vore det möjligt att uppnå betyget A i slöjd genom att enbart ha arbetat i plast och läder. (Dock inte i relation till kursplanens centrala innehåll, men det styrs ju av slöjdlärares planering, inte av eleverna).

Har en elev mött två slöjdlärare i sin slöjdundervisning har båda lärarna underlag som ska vägas in vid betygssättningen. Formuleringen att ”ta hänsyn till all tillgänglig information vid betygssättningen” innebär att sambedömning av varje elevs två slöjdlärare inte är ett önskemål utan ett krav för att kunna sätt betyg på riktiga grunder.

Terminsbetyg ska spegla elevernas kunskaper fram till och med den aktuella terminen, inte enbart det eleven visat innevarande termin

Terminsbetyg bygger på en bedömning av de kunskaper som eleven har inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen (s 36)

Terminsbetygen i åk 7 och 8 bygger på lärarens professionella bedömning av vad som är rimligt att kräva i relation till kunskapskraven för slutbetyg i åk 9

När läraren till exempel sätter betyg i slutet av höstterminen i årskurs 8, bedömer läraren vilka kunskaper som är rimliga att begära i relation till de kunskapskrav som gäller för slutet av årskurs 9. Vid betygssättningen ställer läraren då lite lägre krav på vad till exempel ”enkla resonemang” eller att ”formulera sig relativt varierat, tydligt och sammanhängande” kan innebära utifrån den undervisning som har bedrivits, än vad läraren skulle ha gjort i årskurs 9 (s 37)

Kommentar i slöjdperspektiv:Begreppet ”terminsbetyg” är problematiskt eftersom det ofta missförstås som om betyget enbart ska omfatta elevens visade kunskaper och förmågor den aktuella terminen. Varje gång betyg sätts ska elevens samlade kunskaper och förmågor fram till och med betygssättningstillfället vägas in. Även detta utgör ett skäl till att två slöjdlärare som undervisat samma elev – en den aktuella terminen och den andra slöjdläraren föregående termin – behöver samråda vid betygssättningen.

Att det bara finns fastställda kunskapskrav för slutet av åk 6 och för slutbetyget i åk 9 innebär förstås en svårighet när betyg ska sättas exempelvis i slutet av ht i åk 8. Här är det en styrka och fördel att vara två slöjdlärare som tillsammans avgör ”vilka kunskaper som är rimliga att begära” ht åk 8, i relation till de fastställda kunskapskraven för slutet av åk 9. Till exempel att gemensamt diskutera sig fram till en praxis för vilka krav som ska ställas på elevens förmåga att ”pröva och ompröva hur material och hantverkstekniker kan kombineras med hänsyn till föremålens form och funktion” (kravet för betyg C) i åk 7 och 8 jämfört med i åk 9.

Inga krav, snarare risker, med uppgiftsbetyg, t ex att besvara elevfrågan ”Vad får jag för betyg på den här?”, med en betygsbeteckning

Ibland använder lärare betygsbeteckningar enligt betygsskalan A–F på prov eller uppgifter. Det finns inga bestämmelser som hindrar läraren från att göra detta, dock sätts betyg först i slutet av en termin eller en kurs. Detta gör att betygsbeteckningar på enskilda prov och uppgifter är mindre ändamålsenliga för lärarens allsidiga utvärdering (s 18)

En annan risk med prov- och uppgiftsbetyg är att eleverna kan tro att lärare med en enkel formel kan väga samman dessa till ett betyg i slutet av terminen eller kursen, det vill säga att betyget är ett medelvärde av de prov- och uppgiftsbetyg som eleven har fått fram till och med betygssättningen (s 18)

Sammanfattande uttryck, exempelvis betygsbeteckningarna A–F som omdöme på en enskild bedömningssituation, kan dölja att en elev har goda kunskaper inom ett av områdena som bedömningssituationen prövade, men mindre goda inom ett annat (s 29)

Kommentar i slöjdperspektiv: Alla slöjdlärare har väl fått frågan av en stolt elev som efter avslutat slöjdarbete frågar ”Vad får jag för betyg på den här?”. Att svara ”A” ligger när till hands, det stärker elevens självtillit och sporrar till fortsatt engagemang. Men faran belyses väl av citaten ovan. Varje arbetsområde i slöjd, liksom i alla skolämnen, har avsedda och specifika lärandemål. Om svaret på ”Vad får jag på den här” ska vara till mer än kortsiktig glädje för eleven behöver omdömet relateras till aktuellt lärandemål – eleven behöver få veta vad inom slöjdämnets målsättningar det är hon eller han har klarat på ett bra sätt. Lika viktigt (fast kanske inte just då!) är att eleven blir medveten om vilka ytterligare kunskaper och förmågor slöjdämnet syftar till, och som det kommande slöjdbetyget grundar sig på. 

Det är inte antalet lektioners närvaro, utan lärarens underlag för bedömning som avgör om betyget ska vara F eller ”streck”

Om det inte finns underlag för att bedöma en elevs kunskaper i en kurs eller ett ämne, på grund av att eleven varit frånvarande, sätts inget betyg. Detta markeras med ett streck (–) i betygskatalogen. Om läraren däremot har ett tillräckligt giltigt och tillförlitligt underlag för att bedöma en elevs kunskaper i förhållande till en eller flera delar av kunskapskraven, men bedömer att kunskaperna inte motsvarar ett godkänt betyg, ska läraren sätta betyget F. Exakt var gränsen går för om underlaget räcker till för att bedöma elevens kunskaper eller inte kan bara läraren avgöra. Den formella skillnaden mellan streck och F är att streck inte är ett betyg (s 36)

Kommentar i slöjdperspektiv:Diskussioner vid varje terminsslut visar att praxis skiljer sig åt mellan olika skolor gällande betygen F respektive ”streck”. I diskussioner i en väl etablerad FB-grupp för slöjdlärare exemplifierades olikheterna tydligt före jul. Exempelvis angavs att på en skola gällde något i stil med ”0-1 lektioner ger streck, medan närvaro 2 eller fler lektioner garanterar ett F”. Citatet ovan tydliggör att det är varje betygssättande lärare som avgör, och avgörandet gäller då om läraren har ”ett tillräckligt giltigt och tillförlitligt underlag för att bedöma en elevs kunskaper”, inte hur många lektioner eleven varit närvarande.

Tänk också på att kraven att ”betygs- eller F-varna” inte ingår i Skollagen eller läroplanen, ett sådant direktiv är i så fall lokalt beslutat. Däremot vore det ju ett misslyckande för varje slöjdlärare om ett F eller ”streck” kom som en total överraskning för eleven. Så valet mellan att skicka hem en ”betygsvarning”, eller att ta ett pedagogiskt och förtroligt samtal med eleven i frågan långt innan betygssättningen, styrs inte av några nationella föreskrifter.  

Du hittar Skolverkets Allmänna råd Betyg & Betygssättning här. Ladda ner och använd dem!

Peter Hasselskog

Lektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet